12-åriga Petrinas öppna brev: Ge barn med diagnoser bättre hjälp

Studerande och samtliga med funktionshinder kräver mer hjälp, oavsett vad för slags funktionsnedsättning. Det kan lika gärna vara ADHD, asperger, ADD, OCD eller autism, och de är bara några av alla som finns i vår värld, vår stad, vårt hem.

För det första kan barn med ADHD inte fokusera under långa perioder, och de har energi som räcker till att springa ett marathon. Hur tror du att de kan sitta och lyssna på en när de har svårt för att fokusera och har så mycket energi? Det finns ju ingen logik!

Du kan just nu tänka ”Ja men det är inte mitt fel att de är födda så”. Ja, det är ju sant. Men det är ditt fel som lärare att inte hjälpa de som behöver det. 20% av all befolkning föds med en funktionsnedsättning, 20% av 100% är ju mindre än majoriteten. Fast de är så få, får de inte hjälp eller stöd.

Ta det från mig, jag vet hur det känns att ha en funktionsnedsättning, jag har faktiskt två, ADHD och asperger. Det finns ju chans att jag kan ha OCD, eller ADD o.s.v.  Jag behöver mer stöd för att kunna fokusera mig, jag kan inte sitta still och lyssna.

Nu talar jag för många som har diagnoser, vi är inte som alla andra, våra hjärnor funkar olikt i jämförelse med andra. För oss är våra funktionsnedsättningar en del av livet, vi kan inte bara ta bort de eller strunta i de.

Många säger att diagnoser och funktionsnedsättningar är ursäkter till vardagliga problem, och att de inte ens finns. En liten del av personer med diagnoser och funktionsnedsättningar använder dem som ursäkter, men de flesta gör det inte.

Kampen inom barn med funktionsnedsättningar är svår att förstå.

Funktionsnedsättningar är inte barnfunktionsnedsättningar, det finns lika mycket chans att en vuxen kan ha det. Funktionsnedsättningar har inte mer påverkar beroende om man har ljus hudfärg eller ej.

Syndrom av ADHD har ökat dramatiskt under åren. American Psychiatric Associaton (APA) säger att fem procent av amerikanska barn har ADHD. Men Centers for Disease Control and Prevention (CDC) sätter numret på mer än dubbelt så många. CDC säger att elva procent av amerikanska barn i åldrarna fyra till sjutton hade uppmärksamhetsstörning från år 2011. Det är en ökning med 42 procent mellan 2003 och 2011. Just nu så vet man inte hur mycket det har ökat mellan 2011 och 2018.

Kampen inom barn med funktionsnedsättningar är svår att förstå, ibland kan de själva inte heller förstå. Att fokusera, slutföra arbete och utföra sina förmågor är ofta svårt, de har inte brist på motivation snarare än relaterad till akademisk reduktion. Kronisk underprestanda i grundskolan kan ha negativa långsiktiga konsekvenser som kan påverka vuxenlivet.

Klassrummets miljö kan vara den mest utmanande miljön för ett barn med funktionsnedsättningar. Alla barn som går runt, alla olika ljud man måste fatta upp, det finns många uppgifter och hen kan ha svårt att sitta kvar, lyssna och koncentrera sig utan att bli distraherad. Men det är ju vad de måste göra under hela dagen. Det som är mest frustrerande av allt är att de flesta av dessa barn vill kunna lära sig som sina opåverkade kamrater. Funktionsnedsättning, inte ovillighet.

Så klart behöver dem mer hjälp, men det kommer att kosta skolan lite grann. Vissa skolor kan inte ha råd med att hjälpa dessa elever, därför får de inte kunskapen. När de blir större och behöver bli anställda så finns det chans att de inte får det tack vare att de inte fick hjälpen i skolan. Vet du vem som fortsätter låta detta ske? Riksdag och regeringen, men för det mesta är folket, som du och jag.

Funktionsnedsättningar är inte bara negativa, de ger också egenskaper som andra inte har naturligt. Vissa med OCD kan hitta detaljer som andra inte kan se, vissa med ADHD har flytt med att tänka, till exempel att räkna matte, och ha energi så dom kan springa dagen lång. Andra med asperger kan tänka på logiska sätt som andra inte kan om de inte tänker dubbelt. Alla har rätt till att få hjälp i Sverige, det står i vår lag och våra rättigheter, och ändå så följer vi inte den.

Vi är folket, vi kan ändra framtiden, vi gör förändringarna. Därför, öppna din mun och säg att Sverige ska ändras, att skolorna ska ändras, att samtliga med funktionsnedsättningar ska få lika mycket rätt att lära sig. Fast de är få, så är dom ändå en del av vårt samhälle, och i vårt samhälle behöver alla sin lärdom, och därför ska vi ge dom hjälpen dem kräver.

Petrina, ChaiaDragon, 6b, Bäckahagens skola

*  *  *

Hedvig Eklöf, lärare och mentor i klass 6b på Bäckahagens skola i Bandhagen utanför Stockholm, berättar om hur det gick till när Petrina plötsligt började skriva sin debattartikel, eller insändare som Petrina själv väljer att kalla det:

– Petrina har haft stort motstånd för att överhuvudtaget skriva, och om hon skrivit har hon gjort det på engelska. Vi startade upp terminen med att arbeta med insändare i svenska och helt plötsligt började hon skriva. Hon skrev och skrev för hon hittade ett ämne som berör henne, förklarar Hedvig Eklöf.

Så här förklarar Petrina själv varför hon skrev texten:

– För att föra fram min åsikt. Jag valde ämnet för att ta fram det jag tänker och jag vill att personer som behöver hjälpen ska få hjälp och stöd. Jag vill också att de som läser ska förstå hur det känns för till exempel mig. Jag har flera diagnoser, först fick jag diagnosen ADHD, och jag har haft den så länge jag minns. Diagnosen asperger fick jag under mellanstadiet. Jag läste en bok på bup om asperger och kände igen mig, vilket gjorde att jag fick genomföra en till utredning. 

– De senaste åren har jag sökt fakta om mina diagnoser och andra diagnoser för att förstå mig själv och mina behov och reaktioner bättre.