Ämnesplaner och kunskapskrav missar moderna uttryckssätt
Med teknikens hjälp skapar elever arbeten som innehåller bild, ljud, musik, tal och text. Men svensklärare saknar verktyg att bedöma annat än talad och skriven text, enligt en ny avhandling från Göteborgs universitet.
I avhandlingen ”Creating and assessing multimodal texts – negotiations at the boundary” undersöker Anna-Lena Godhe hur gymnasieelever inom ämnet svenska skapar så kallade multimodala texter, som innehåller flera olika uttryckssätt.
Avhandlingen visar att de elever som lägger mycket tid på exempelvis det visuella intrycket missgynnas eftersom den traditionella bedömningen fokuserar på talad och skriven text.
– Att skapa multimodala texter inom svenskämnet blir därför en tvetydig aktivitet. Å ena sidan så uppmanas eleverna att skapa texter där bilder, tal och musik samspelar. Å andra sidan värderas främst det talade och skrivna ordet i bedömningen av de multimodala texterna. De multimodala texterna utmanar ämnestraditioner eftersom det skrivna och talade ordet traditionellt sätt varit centralt i svenskämnet, så väl som i andra språkämnen. Det här blir speciellt tydligt då texterna bedöms, säger Anna-Lena Godhe i en kommentar.
Lärare hamnar enligt henne i ett dilemma vid bedömningen eftersom normen är inriktad på traditionella texter. Hon menar att det är ett faktum som kan ligga bakom elevers tendens att använda ny tekniken till samma saker som tidigare – att söka information och skriva text.
– För att de produkter som kan skapas med den digitala tekniken ska bli en del av det ordinarie skolarbetet så måste de också vara en del av bedömningssystemet. I gymnasieskolans ämnesplaner och kunskapskrav läggs fokus i ämnet svenska på det talat och skrivet språk. Därför ges lite vägledning för lärare och elever om, eller i vilket utsträckning, andra typer av uttryckssätt ingår i ämnet och hur de, i så fall, ska bedömas, säger Anna-Lena Godhe.
Avhandlingen försvarades vid en disputation den 25 april.