debatt_bra_nog
Debatt.

Är det okej att vara en ”good enough lärare”?

Debatt. Kraven ökar och sjukskrivningarna likaså. Är det bara fråga om en balans mellan krav och resurser? Finns en ”Good enough lärare” och är den rollen eftersträvansvärd? skriver Pål Christensson.

Att vara lärare är att vara en myndighetsperson vilket för med sig ett ansvar. Det är dock väldigt mycket som varje lärare ska göra, dessutom i en varierande och komplex miljö. Då är det inte så konstigt om man, för att helt enkelt orka, skarvar lite med vad som står i styrdokumenten. Det händer ju dock att elever och föräldrar tycker att vi har satt fel betyg, men eftersom läroplanen är så komplicerad kommer det sällan längre än till en känsla hos eleven (och föräldrarna) av att blivit orättvist behandlad. Därför kan läraren ”komma undan” med väl underbyggd argumentation och stormen drar över.

Det är alltså få föräldrar som på ett adekvat sätt kan peka på brister i lärarens myndighetsutövande, vilket inte är så konstigt. Det är likaså närmast omöjligt även för rektor att ha koll på alla lärarnas undervisning och veta var det brister i förhållande till styrdokumenten. Det är också rätt liten risk att kollegorna har en tillräcklig insyn i ens arbete för att kunna ställa sådana krav.

Så vem kan då vara etikpolis och skapa ett legitimt incitament för att göra jobbet enligt konstens (alltså styrdokumentens) alla regler? Det återstår egentligen bara läraren själv och dennes egen etiska grund. Här hamnar vi förstås i individuella och personliga avväganden som beror av många parametrar, men också av kulturen på skolan samt på yrkets ärvda och socialiserade etik.

Många lärare har högt ställda krav på sig och gör sitt allra yttersta för att vara den lojala och professionella myndighetspersonen som man upplever att samhället kräver. Detta är riskgruppen för utbrändhet.

Andra lärare kör egna agendor eller ser yrket som enbart en inkomstkälla och gör minsta möjliga.

Ett annat problem för många lärare tror jag hänger ihop med att det är svårt på många arbetsplatser att dela sina upplevelser av höga krav med kollegor. Det måste finnas ett system, en organisation, som är stöttande och kollektiv från början. Jag tänker här på en professionell gemenskap där arbetets vardag och komplexitet står i centrum.

Det här är förstås inte bara bra för den grupp lärare som löper risk att bränna ut sig på grund av lojalitet och plikt utan i lika hög grad för grupperna lärare som behöver hjälp att öka sin grad av professionalitet, höja sin motivation och hitta tydligare strukturer för yrkets utförande.

I en sådan skola kommer ”The good enough lärare” inte falla igenom som en som ser mellan sina fingrar, kör sitt eget rejs eller inte hittar sin egen relation till skolan, eleverna och undervisningen, utan vara en trygg lärare som har skapat en tillräckligt tydlig etisk kompass för sitt handlande för att tåla en eventuell personlig inspektion.

Om vi kan tro på den kollektivt socialiserade läraren som något att sträva mot blir frågan förstås hur vi åstadkommer en sådan organisation. Ja, det finns faktiskt beskrivet till exempel i former av Professional learning communities (PLC).

Vad krävs för att organisera och genomdriva sådana på ett framgångsrikt sätt? Naturligtvis en skolledning som förstår innebörden, men också, för många lärare, en tankevända som omdefinierar vad det innebär att vara lärare.

Pål Christensson, leg lärare och utvecklingspedagog

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm