Begreppet icke-konfessionell borde utvidgas

Vi föräldrar som inte vill ha våra barn i kyrkor, fick strax för jul en riktig present av utbildningsminister Jan Björklund. Han erbjuder något som redan finns och tillägger att detta numera ska vara frivilligt. Kan det bli bättre?

Det Björklund presenterar som lämpligt innehåll i en skolavslutning skiljer sig inte från vad Skolverket redan i dag tillåter i sina juridiska riktlinjer. Det handlar bara om en gradskillnad i omfånget. Inte heller Skolinspektionen har längre några invändningar mot bön och välsignelse: ”Eleven kan ju själv välja att ta emot välsignelsen!” lät man meddela i ett beslut under våren.

Så vad innebär då Björklunds besked? Jo, bara ett onödigt petande i paragrafer med nya tolkningsproblem, när allt ändå står och faller med den utlovade frivilligheten. Problemet har hela tiden varit konflikten med RF 2:2, att det är ett grundlagsbrott att inom ramen för ett tvång ta med någon till kyrkor. Men nu det något mycket viktigt som tillförs frågan: Frivilligheten att delta, när alternativet hittills varit att skolka och hålla barnen hemma.

En viktig fråga är vad skolorna och rektorerna kommer att vara ålagda att göra inom ramen för skolobligatoriet? Jag förväntar mig att skolorna i fortsättningen ansvarar för en egen avslutning, även om den kompletteras med en frivillig kyrklig vid sidan av. För mig som förälder är det viktigt att en rektor även i fortsättningen har det fulla ansvaret för allt som sker på obligatorisk skoltid.

Det geniala i Björklunds förslag ligger i att elever faktiskt aldrig någonsin har varit förhindrade att frivilligt gå i kyrkan. Inte heller har kyrkan någonsin varit förhindrad att ordna dessa frivilliga skolavslutningar utanför skoltid. Om man för ett ögonblick ägnar sig åt kyrkans bevekelsegrunder i den här frågan, så förstår man varför Björklunds enkla och geniala lösning aldrig tidigare fått något större genomslag: Ingen går ju till kyrkan frivilligt!

Det är viktigt att komma ihåg att frågan från första början drivits av kyrkans intressen. Även om den kommit att framstå som ”omistlig tradition, svenskt kulturarv och djupt rotad sedvänja” är det på kyrkans initiativ skolavslutningarna och adventsgudstjänsterna en gång startade. Idag pågår ett intensivt arbete inom kyrkan för att socialisera eleverna in i en gemenskap. Begreppet icke-konfessionell bör därför utvidgas till att omfatta samverkan med konfessionella aktörer.

En skärpning av skrivningen om den icke-konfessionella skolan har dessutom sammanfallit med kyrkans medlemsflykt och ökad invandring. Där har frågan övergått till att bli ett argument för svenskhetens bevarande.

Så för de som drivit frågan om tvingande kyrkobesök med nationalismens, skadeglädjens och främlingsfientlighetens förtecken, måste Björklund ord om frivillighet komma som en kalldusch. Vi har därför anledning att tacka Björklund för förtydligandet och ställa samma fråga till de övriga partierna: Anser även ni att kyrkobesök ska vara frivilliga?

‪Camilla Grepe
Förälder och redaktör för debattmagasinet Bright