BEO kommenterar

BEO: Jag vänder mig inte mot lärarna

Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman filar nu på ett överklagande av tingrättens friande dom av läraren som slet ut en störande elev ur klassrummet.
– Det här handlar om huvudmännens ansvar att se till att man som lärare inte hamnar i en sådan här situation, säger hon till Skolvärlden.

Som Skolvärlden tidigare har rapporterat friades läraren i Lunds tingsrätt. Läraren tröttnade på en elev som störde under en provsituation och släpade ut honom ur klassrummet efter flera tillsägelser. Det var år 2008 och eleven är i dag nitton år.

– Jag håller ju inte med tingsrätten. Jag tycker att våldet varit obefogat och jag tycker inte att tingsrättens dom är i överensstämmelse med lagstiftningen eller praxis. Jag tycker att det är oroande för det framgår i domen att det här är fråga om en elev som har haft svårigheter just med koncentration och liknande och att det faktiskt handlar om en elev som var tolv år, säger Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.

Om hovrätten skulle gå på din linje och fälla, vad tror du det skulle få för konsekvenser för lärarkårens yrkesutövning?

– Jag har väldigt gott förtroende för vår svenska lärarkår. Jag tror inte lärarna vill ha en situation att det ska vara fråga om att utöva våld mot eleverna utan här handlar det om huvudmännens ansvar. De har ansvaret för att se till att man som lärare inte hamnar i en sådan här situation. Det var ju alldeles uppenbart i det här fallet att det var en elev som hade behov av särskilt stöd. I perioder så hade man också extra resurser i klassrummet och då hade ju den här situationen inte behövt uppkomma. Det är viktigt att komma ihåg att jag vänder mig absolut inte mot lärarna. Problemet ligger i att de inte får rätt resurser.

Så vad skulle läraren ha gjort?

– Huvudmannen skulle ha sett till att läraren inte hamnade i den här situationen genom att se till att det fanns tillräckliga resurser i klassrummet. Det är redan där det har gått fel. Och där är ju lagstiftningen också tydlig och klar, att finns det behov av särskilt stöd så har eleven rätt till det och då behöver man inte hamna i en sådan här traumatisk situation.

Och om man som lärare inte har en extra resurs i klassrummet just då, vad ska man göra?

– Jag brukar vara försiktig att tala om vad man skulle ha gjort. Delvis har vi lite olika bild av vad som hänt utifrån vad eleven har berättat och vad läraren har uppfattat, men den främsta rekommendationen är att alltid tillkalla hjälp. Det var ju inte tal om att vare sig egendom eller en person höll på att skadas och då är rekommendationen att tillkalla hjälp.

Vad ser du för likheter med fallet i Sollentuna där en lärare knuffar en elev som stör under skolans fotbollsturnering? (Reds anm. Den läraren fälldes av BEO, friades efter legitimationsprövning i Lärarnas ansvarsnämnd, friades civilrättsligt i tingsrätten, men fälldes i hovrätten för misshandel.)

– Likheten är ju den att det är nolltolerans mot kränkande behandling av elever. Det är så tydligt i skollagen att en lärare eller personal inte får kränka en elev. I Sollentuna var det annorlunda för det handlade inte om att visa ut en elev ur klassrummet utan var i samband med en fotbollsmatch. I det fallet fattade vi också beslut om skadestånd på 15 000 kronor och vi ingick en förlikning på 12 500 kronor.

En skillnad är att den ena läraren befinner sig i en undervisningssituation och den andra inte, vad anser du är allvarligast?

– Jag vill ogärna göra en bedömning om vilket som skulle vara allvarligare än det andra, men vi har satt samma skadeståndsbelopp,15 000 kronor i båda, det är väl indikator på att vi ser ungefär likadant på det.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm