Björklund värnar – och ignorerar – kunskapen

Öppet brev till utbildningsministern:

Land i sikte, Jan! Jag förstår att det är oerhört svårt och komplext att styra ett lands utbildningsväsende, denna oljetanker, som du själv säger. Jag gläds därför åt att du tar dig an denna uppgift med en sådan iver och kämpaglöd. En bra politiker ska drivas av en vilja att förändra. Gott så.

Skälet till att jag skriver detta brev är att jag under flera år fascinerats och undrat över hur politiska beslut rörande skolan egentligen kommer till. Därför vänder jag mig direkt till dig, Jan.

Men först vill jag klargöra några detaljer. Sverige är som bekant en parlamentarisk demokrati vilket innebär att makten via representanter ligger hos folket. Härvidlag skiljer sig vårt statsskick från den så kallade teknokratin där makten bör innehas av personer som är de kunnigaste, mest erfarna och belästa inom respektive område.

Följaktligen är du Jan Björklund, om du ursäktar, inte nödvändigtvis den kunnigaste, mest erfarna och belästa personen i landet när det gäller utbildningsvetenskap. Samma sak gäller för mig. Jag har visserligen studerat pedagogik på universitetet och också arbetat professionellt som gymnasielärare i snart sju år men jag inser att jag för den skull inte sitter inne med alla svar.

Så vad göra? Hur bör en lekman och politiker i ett demokratiskt land gå tillväga för att skaffa sig kunskaper om skolan och vad som påverkar elevers studieresultat för att sedan kunna fatta välgrundade politiska beslut?

Jag vet vad jag hade gjort i dina sjöstövlar, Jan. Jag hade gett Skolverket i uppdrag att göra en omfattande forskningsöversikt. Javisst, ja! Precis det gjorde ni i regeringen för mindre än fyra år sedan. Den samlade forskningen pekade framför allt på fyra huvudförklaringar till de dalande elevresultaten; det fria skolvalet, nivågrupperad undervisning, att kommunerna satsar olika mycket på skolan samt minskad lärarledd undervisning i kombination med minskat kunskapsutbyte med eleverna.

Som svar på detta inför du och regeringen ännu tidigare betyg, fler och oftare nationella prov samt rekommendationer om en återgång till traditionell katederundervisning med strängare disciplinära mandat för lärare. Inga av dessa åtgärder stöds av forskningen. Tvärtom. Metaanalyser visar att ett ökat tryck av betyg och nationella prov skadar många elevers motivation och leder till ytligare undervisning och lärande. Dessutom medför det ökad stress och mer administration för lärarna. Katederundervisning stöds inte heller i forskningen, snarare en varierad målstyrd undervisning med mycket interaktion mellan både lärare och elever.

Jan, varför införa reformer som går emot skolforskningen? Varför ignorera Kunskapen du alltid annars förfäktar?

Och Jan, vad hände med de tyngsta förklaringarna till de dalande resultaten? Det fria skolvalet och nivågrupperingarna? Det är vetenskapligt belagt att en blandad skola leder till generellt högre resultat. När elever med olika bakgrund och resurser blandas stiger resultaten. Det fria skolvalet har lett till skolsegregation och sämre resultat. Värst drabbas de svagaste eleverna.

Så om den svenska skolan är en oljetanker som villat bort sig i dimman, säg då vart du vill komma Jan, men lyssna till personerna på kommandobryggan när du vill ta ut kursen. Annars är risken stor att fartyget går på grund.

Er matros Carl Cidson Lycke
Gymnasielärare samhällskunskap och religionskunskap