Bra resultat märks inte i plånboken

I det senaste löneavtalet för kommunalt anställda lärare betonas det att förbättrade skolresultat ska ge lärarna extra påslag på lönen.
Så har det inte blivit.
På ytterst få skolor steg lärarlönerna 2010 väsentligt mer än de två procent som var avtalets golv, oavsett elevernas resultat.
Vällingbyskolan i västra Stockholm är ett bra exempel. År 2010 ökade andelen elever som lämnade skolan med behörighet till gymnasiets nationella program med 6,3 procent jämfört med året innan.
Lärarnas löner ökade samma år med 2,02 procent, alltså i princip vad avtalet garanterade som lägsta utrymme oavsett elevernas resultat.
– I kommun efter kommun vittnar våra medlemmar om att bättre resultat inte ger högre lön. Om skolans resultat förbättras ska det märkas i lärarnas löneavtal. Allt annat är i strid med vad avtalet säger och vad kommunerna lovade i avtalsrörelsen. Jag tycker att kommunerna lurar lärarna när de inte lever upp till avtalet, säger Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Varför gör skolledarna så?
– Det är inte de som ska lastas. Detta är ett resultat av medvetna politiska beslut som går ut på att inte prioritera lärarna i grundskolan och gymnasiet. Det har dessutom länge funnits en strävan hos politikerna att pressa samman lönerna så att alla lärare hamnar på ungefär samma nivå.

Skolvärlden samlade i april några av Vällingbyskolans högstadielärare för att tillsammans med Metta Fjelkner diskutera de praktiska konsekvenserna av det senaste löneavtalet.
Upprördheten var stor, precis som uppgivenheten.
– Det känns som om vi aldrig får lön för mödan. Vi sliter häcken av oss, men det märks inte i lönekuvertet. Det känns bittert och som ett hån, säger NO-läraren Ulla Wetterdal Wessman.
Hennes kollega, SO-läraren Jan- Olof Malm, berättar att när lärare talar med skolledare om sin lön möts de ofta av beskedet att det finns så många duktiga lärare och att det därför inte finns pengar att ge extra löneökningar till var och en.
– Det är inte pengarna som har gjort att vi valt att arbeta i skolan. Det är heller inte så att vi jämt går runt och är bittra och tänker på vilka låga löner vi har. Det är när vi pratar om lönerna som det blir en viss uppgivenhet och bitterhet.
– Högre lön skulle vara en uppskattning, en uppmuntran, och göra det roligare att gå till arbetet. Kanske skulle vi också känna en större stolthet för vad vi gör. Nu är vårt arbete lågt värderat. De flesta politiker säger att det här är ett av de viktigaste framtidsyrkena, men det märks eller syns inte ute i verkligheten. Jag undrar hur man i framtiden ska locka duktiga ungdomar att vilja bli lärare.
Ulla Wetterdal Wessman:
– För att komma in på lärarprogrammet krävdes det vid den senaste intagningen på något ställe nio poäng, det vill säga inte ens godkänt i alla ämnen från gymnasiet. Ungdomar med höga poäng väljer i dag att bli jurister, ekonomer eller läkare. Men vem ska då i morgon utbilda framtidens läkare?

Språkläraren Ida Storoni säger att det inte bara är fattiga skolor som inte ger duktiga lärare löneförhöjning.
– Även på skolor som går plus ekonomiskt hålls lönerna tillbaka. Vill man höja lärarnas löner måste det skjutas till pengar centralt. Annars blir det så här.
Enligt Metta Fjelkner kommer inte den nuvarande modellen med kommunalt ansvar för skolan att ge lärarna några större lönelyft.
– Därför måste vi byta ut huvudmannaskapet för skolan. Staten måste garantera lönerna för lärare på grund- och gymnasieskolan, det är enda möjligheten. Det här är ett yrke som kräver fem års akademiskt utbildning, ibland ännu mer. Det måste betalas därefter.

Vad är en rätt lärarlön?
– 10 000 kronor mer i månaden än i dag.