”Därför bidde reformerna bara en tumme”

Under Jan Björklunds mandat har stora satsningar gjorts på skolan med bland annat en ny läroplan, ny betygsordning, ny skollag, skriftliga omdömen och så de nu omtalade åtgärdsprogrammen.

Varför blir inte resultaten bättre?

Jan Björklund har rätt i att det tar tid innan åtgärder får effekt, men i skolan ser vi även andra skäl till att effekten har uteblivit.

På kort tid har förändringar införts och trätt i kraft i stort sett direkt.

Exempel: man beslutar om den nya läroplanen och redan första terminen skulle årskurs 8 ha betyg enligt den nya betygsordningen. Samtidigt skulle alla lärare börja undervisa och planera sin undervisning utifrån direktiven i den nya läroplanen.

Ingen arbetsuppgift togs bort från lärarna, de fick ingen mer tid för att sätta sig in i det nya styrdokumentet. Men lärare och skolledare tog förstås uppdraget på allvar och jobbade på med införandet så gott de kunde.

Samma tillvägagångssätt gäller övriga förändringar.

När man gör så blir det inte kvalitet i arbetet.

I diskussionen om lärares arbetsbörda kan man också se exempel på vad som gått fel.

Lärare har i alla tider dokumenterat elevernas kunskapsutveckling och gjort bedömningar utifrån det. När det plötsligt ska göras enligt nya direktiv, utan att mallar och verktyg finns klara från skolverket, gör varje kommun, lärare och vissa utbildningsföretag egna tolkningar och mallar. Resultatet har blivit en alltför omfattande skrivarverkstad för varje enskild lärare. Arbetsbördan måste minskas.

Det är alltså inte fel med skriftliga omdömen, viktigt för elev och förälder att se kunskapsutvecklingen och förstå betygssättningen.

Det är inte heller fel med åtgärdsprogram, men de ska ges till rätt elever.

Nya påbud har alltså kommit utan att skolverket har hunnit med att förse skolorna med underlag och mallar för arbetet i god tid. Lärarna har fått sätta igång utan att vara tillräckligt förberedda.

För att klara alla dessa uppdrag på kort tid har skolor fått uppfinna hjulet själva och den så kallade likvärdighet som ska finnas mellan skolor i landet har helt gått om intet.

I några fall har utbildningsministern backat och tänkt om. Det är bra att man som politiker kan göra det, men ännu bättre om man inte sätter sig i ett snabbtåg som dessutom kör för fort! Tanke och handling är inte ett!

Helena Weiss Larsson, rektor