blomstertid
Debatt

Den blomstertid nu kommer – eller…?

Debatt. ”Till alla barn där ute som har svårt att bli förstådda i skolan: Vi saknar er varje dag och ni tillför så mycket!”, skriver Lo Håkansdotter, årskurs 7.

Ni som ser detta, skulle ni bara kunna ta några minuter till att läsa den här texten? För jag vill säga något som elev, om ett problem i skolan, som jag upplever ofta lämnas åt sidan. För om vi inte pratar om problemen så finns de inte, är det inte så man tänker? Ifall ni gör det, det dags att tänka om.

Äntligen sommarlov! Det är många av oss som haft möjligheten att vara i skolan och kämpat hela året, med läxor, prov, uppsatser och så mycket mer. Nu får vi våra betyg, som skapar möjligheter för nästa år. Känslan av stolthet från föräldrar, släkt och vänner är verkligen underbar.

Jag tror att vi alla vill känna stolthet över vad vi åstadkommit, få klappa oss själva på axeln med vetskapen om att man har klarat ännu ett år. Men hur tror ni det känns för de elever som aldrig kan känna att de kan ge sig själva en klapp på axeln? Att sitta hemma på skolavslutningsdagen och de flesta andra skoldagar på året, samtidigt som man ser alla andra klara sig?

Varje dag tänker jag på de barn som inte kommer till skolan, av olika anledningar.

Ni kanske inte har tänkt på det, men det har jag och det är dags att göra något nu. Varje dag tänker jag på de barn som inte kommer till skolan, av olika anledningar. Barn som exempelvis diagnostiserats med ADHD, asperger, autism eller någon annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är svårt att föreställa sig hur det egentligen är för dessa barn och deras familjer. Det är svårt att föreställa sig det för mig också, att barn faktiskt inte får möjligheten att utvecklas tillsammans med andra i skolan, med tanke på att min skolgång ser helt annorlunda ut.

Det går bra för mig i skolan, jag får den hjälp jag behöver av lärarna och har bra betyg. Jag får också mycket hjälp hemma, vilket är skönt. Men för att få en fungerande skolgång måste initiativet och ansvaret för att få till det, komma från skolan.

Jag har själv personlig erfarenhet av kamrater som av olika anledningar inte kunnat gå till skolan och ingen av de anledningarna har berott på en motvilja hos eleven. Jag känner elever som har haft dessa diagnoser och inte kommit till skolan alls. Därför är det lättare för mig att förstå hur viktigt det är att det sker en förändring som utifrån hur jag förstått situationen beror på att vuxna i skolan många gånger saknar både kunskap och förståelse, kring hur de faktiskt ska hjälpa mina kamrater.

För oss är ni riktiga hjältar, som hela tiden fortsätter kämpa.

Så de blir hemma. Och få av dem kommer tillbaka och orkar stanna kvar i skolan, så som de hade behövt och faktiskt har rätt till. Skolan är till för att alla barn ska ha rätt till utbildning, men för många elever blir det inte så.

Till alla barn där ute som har svårt att bli förstådda i skolan:

Vi saknar er varje dag och ni tillför så mycket! Det är skolans ansvar att se till att få fram de resurser som behövs och skapa större förutsättningar för er. Vi som är era skolkamrater, ser och förstår att det är jobbigt för er ibland och för oss är ni riktiga hjältar, som hela tiden fortsätter kämpa. Så nu när sommarlovet kommer, var stolta över vilka ni är och vad ni åstadkommit, ge er den där klappen på axeln som ni så väl förtjänat. För den kampen som ni har fört under skolåret, kräver så mycket mer styrka och envishet än vad jag ens kan föreställa mig. 

Lo Håkansdotter, årskurs 7

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm