”Den pedagogiska mångfalden begränsas”
När tumskruvarna dras åt för att kontrollera de vinstdrivande friskolorna får det konsekvenser även för de idéburna friskolorna.
– Vi får mindre utrymme att sätta en särprägel på utbildningen och att erbjuda den mångfald som var tanken med friskolereformen, säger Marika Markovits, ordförande för Stiftelsen Stadsmissionens skola
I våras gick friskolekoncernen JB Education i konkurs. Det följdes av en debatt kring vinster, långsiktigt ägande och riskapitalbolagens vara eller icke vara i friskolevärlden. Sex av de skolor som stod utan ägare i och med JB-konkursen togs över av Stiftelsen Stadsmissionens skola. Det är Sveriges största idéburna skola och den drivs helt utan vinstsyfte.
– Vårt motiv för att driva skola är att vi vill vara en samhällsbyggande organisation och vi ser utbildning som det viktigaste redskapet för positiv samhällsförändring. Även i en icke-vinstdrivande organisation måste det förstås finnas en stabil och långsiktig ekonomisk grund att stå på, men vi sporras av andra resultat än en ständigt ökad vinst, säger Marika Markovits, ordförande i Stiftelsen Stadsmissionens skola.
I juli fick man beviljat från Skolinspektionen att ta över driften för JB:s skolor i Mälardalen och som nu går under namnet Grillska gymnasiet. I och med detta bildades Sveriges största idéburna, icke-vinstdrivande gymnasieverksamhet. Skolpengen ska oavkortat gå till att förbättra skolan och skapa långsiktighet, enligt Marika Markovits.
– Hela friskolereformen skapades för att ge pedagogiska idéer ett annat utrymme och för att man fritt, utifrån den lagstiftning som ligger i botten, skulle kunna forma en egen skolverksamhet. Jag tror inte att det är någon som verkligen tror att idén om vinst tillför så mycket när det gäller att utveckla pedagogiken, säger hon och fortsätter.
– Däremot kan jag se att man har samlat mycket god skolorganisations- och driftkompetens i de vinstdrivande skolorna. Det måste man erkänna. Vinst kan absolut vara en drivkraft för förändring. Men jag tror inte att det räcker som grund för ökad kvalitet och pedagogiskt nytänkande i längden.
Återkommande i debatten kring friskolorna är förslag på regelskärpningar. När Friskolekommittén lämnade över sitt förslag till regeringen efter sommaren innehöll det krav på att ägarambitionen för skolor måste var långsiktig och att man har för avsikt att bedriva utbildning av god kvalitet. Även utbildningsminister Jan Björklund har velat se krafttag mot avarter i friskolevärlden.
– Man håller på att bygga upp en enorm kontroll- och styrningsverksamhet inom den offentliga sfären. Det påverkar även idéburna organisationer som alltid har velat ta ansvar för kvaliteten och för att återinvestera i verksamheten. Tanken från början med friskolereformen var ju att erbjuda mångfald vad gäller pedagogiska idéer. Den möjligheten minskar nu eftersom det blir mer och mer uppstyrt. Det finns ett behov av att kontrollera dem som inte lever upp till förväntningarna. Men det betyder också att vi andra, idéburna, får mindre och mindre utrymme att sätta vår särprägel på utbildningen, säger Marika Markovits.
I Stadsmissionens regi finns förutom gymnasieutbildning även gymnasiesärskola, komvux, sfi, folkhögskola och en yrkeshögskola. Totalt är det cirka 3 000 elever som studerar på utbildningarna.
Hur ser söktrycket till gymnasieutbildningarna ut?
– Vi har haft ett positivt gensvar på de mässor vi har haft. Men vi vet också att det är en demografisk fråga, andelen elever i gymnasieskolan minskar, totalt sett. Vårt förhållningsätt är att vi ska kunna bära skolverksamheter som under kortare tid inte går runt ekonomiskt, men där vi ser att de på längre sikt kan få en hållbar ekonomi. Tanken är annars att varje skola ska bära sig själv. Sen är det sant att vi också behöver ha en viss buffert för att kunna investera i projekt eller utvecklingsdelar, ett litet eget kapital är friskt att ha, säger Marika Markovits och fortsätter.
– Vi jobbar mycket med transparens så att skoledning och personal förstår hur vi tänker kring ekonomin. Jag tror att inte minst personalen tycker att det känns tryggt att veta att organisationen inte står helt utan buffert.
Hur tänker ni kring framtida investeringar?
– Vi har inte bråttom. Men det är inte omöjligt att fler kommer att höra av sig till oss med frågor om vi kan tänka oss att driva även den eller den skolan. Inte minst om det skulle bli väldigt tuffa tag mot vinstutdelning i skolan, så att fler ägare drar sig ur. Då är vi villiga att pröva det. Längre fram kanske vi också kommer att bedriva förskoleverksamhet. Vi försöker finnas där vi kan bidra på ett bra sätt till positiv samhällsutveckling.