”Det behövs en ny skolutredning”
I Skolvärldens decembernummer ifrågasätter chefredaktören i sin ledare de snabba och fragmentariska ”fix-lösningar” som alltför ofta kännetecknar svensk skoldebatt. Visst finns det sådana exempel, skrivna av insnöade tyckare som blint fokuserar på ett snävt problemområde. Tidningens svar på det helhetsperspektiv som efterlyses är en beskrivning av tolv problem för skolan (se nedan).
Samtidigt som jag varmt bejakar chefredaktörens strävan mot ett helhetsperspektiv, så kräver detta så mycket mer än en listning av viktiga skolproblem. För att kurera svensk skola behöver många åtgärder av olika slag vidtas samtidigt och det på olika ansvars- och beslutsnivåer. Jag hade velat se en analys där det framgår med vems glasögon skolan betraktas och där problemen sätts i sitt vidare sociala sammanhang, så att det blir begripligt varför de har uppstått och varför just dessa problem förtjänar en plats på listan. Jag hade också önskat få veta om och i så fall hur de olika problemen antas hänga samman med varandra. Djupare förståelse och bättre förklaringar ökar möjligheterna att komma med väl underbyggda, konstruktiva och samlade åtgärdsförslag, som kan bidra till att utveckla skolan till att bli inte bara bra eller bättre, utan bäst.
Å andra sidan måste en skoldebattör kunna hålla sig inom ett avgränsat problemområde utan att det tas för givet att han/hon inbillar sig att om bara detta enda problem undanröjs så blir allt frid och fröjd. I samma nummer av Skolvärlden finns exempelvis intressanta debattinlägg av Gunnar Wetterberg respektive Ebba Witt-Brattström, som var och en berör synnerligen viktiga utmaningar för svensk skola – den sammanhållna skolan och elevernas läsförmåga.
För egen del är inte oväntat lärarutbildningen en hjärtefråga. Som lärare och lärarutbildare, men också som ansvarig för Högskoleverkets uppmärksammade utvärdering (2005) och för utredningen om en ny lärarutbildning (SOU 2008:109) kan jag på goda grunder hävda att en högkvalitativ lärarutbildning utgör en viktig förutsättning för ”den goda skolan”, för utbildningens attraktionskraft och status och för omvärldens respekt för yrkeskåren. Utredningen kan ses som ett exempel på ett försök att anlägga ett helhetsperspektiv, i detta fall på svensk lärarutbildning. ”En hållbar lärarutbildning” kan även tjäna som lärobok och som en kunskaps- och idékälla för studenter och utbildare.
En hel del av utredningsförslagen har som bekant redan sjösatts. Bland dem på väntelistan kan nämnas försök att införa tuffare sållning både inför antagningen till utbildningen och under utbildningstidens gång. Det skulle i sin tur stärka argumenten för att alla som klarar en lärarexamen samtidigt bör få sin legitimation i handen utan någon senare överprövning. Ett annat och mycket angeläget förslag är att utreda hur ett system för lärares kontinuerliga fortbildning och kompetensutveckling skulle kunna utformas. Lärarlyftet är förvisso bra, men helt otillräckligt. Alla lärare bör få rätt att fylla på och vidga sin kompetens med vettiga villkor och i rimlig omfattning under sin yrkesverksamma tid.
För att få besked om den nya lärarutbildningen lever upp till förväntningarna och få underlag till fortsatt kvalitetsutveckling behövs en utvärdering värd namnet. Den typ av bedömningar av högskoleutbildningar som görs inom nuvarande fyraårscykel duger inte. Såväl utbildningens förutsättningar som dess process och resultat, i vid mening, måste bli belysta för att man ska kunna bedöma utbildningens kvalitet, förklara vad som gör att resultaten är som de är och föreslå verkningsfulla åtgärder.
Jag vill även plädera för en ny utredning, som tar ett samlat grepp på flera skolfrågor utifrån ett helhetsperspektiv, något som blir allt angelägnare ju mer skolans likvärdighet urholkas. Den skulle bland annat belysa punkt 1, 5 och 10 på Skolvärldens problemlista. Huvudfrågan i denna så nödvändiga utredning skulle vara: ”Hur kan den statliga styrningen av svensk skola förstärkas dels via tydliggjorda kvalitetskrav, dels via riktad och behovsmotiverad resurstilldelning?” Vilka krav och aspekter som särskilt behöver uppmärksammas och anges i direktiven till utredaren, ja, det vill jag uppmana Skolvärldens läsare att hjälpa till med.
Av Sigbrit Franke
Professor i pedagogik och tidigare universitetskansler (1999–2007)
Skolans tolv ödesfrågor, enligt Skolvärlden nummer 10, 2012
1. Orättvisa skillnader
2. Skolans ledarskap
3. Lärarbristen
4. Löneutvecklingen
5. Arbetsmiljön
6. Legitimationen
7. Lärarutbildningen
8. Betygen
9. Politiseringen av skolan
10. Huvudmannaskapet
11. Lokalerna
12. Privat läxhjälp