Dyslexitester saknar vetenskaplig utvärdering

Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har utvärderat tester och insatser för barn och ungdomar med dyslexi på uppdrag av Socialstyrelsen och i förlängningen regeringen. Dyslexi är i regel ärftligt och innebär svårigheter med att koda av ord, stava eller läsa.

I dag saknas tydliga riktlinjer för hur barn och ungdomar ska utredas vid misstanke om dyslexi. SBU har gått igenom över 50 olika tester som används för att upptäcka och utreda barn och ungdomar med dyslexi. Slutsatsen är att det inte går att avgöra vilka svenska testmetoder som är tillräckligt bra då det saknas studier som utvärderar testernas tillförlitlighet. Många av de etablerade internationella testerna är också otillräckligt utvärderade, enligt rapporten.

SBU har kommit fram till att det går att testa förmågor som kan påvisa dyslexi redan innan barnet har börjat skolan, men nyttan och risker med sådana tester har inte utvärderats i rapporten. Det innebär inte att testerna behöver vara dåliga utan att man inte kan säga om testerna är tillförlitliga.

En annan slutsats i rapporten är att om barn med dyslexi strukturerat får öva kopplingen mellan språkljud och bokstäver så kan man förbättra deras läsförmåga, stavning, läsförståelse, läshastighet och förmåga att uppfatta språkets ljudmässiga uppbyggnad.

Många lärare använder läspenna eller appar för mobiler och läsplattor vid läs- och skrivträning för att hjälpa barn med dyslexi, och upplever ofta att det är framgångsrikt. SBU vågar samtidigt inte dra några slutsatser om nyttan med detta eftersom det saknas tillräckligt med forskning.

Här kan du läsa hela rapporten.