"Eleverna har munskydd i skolväskan"

Varje morgon efter att Christina Bengtsson har stigit upp tittar hon på skolans hemsida där en speciell rubrik ger löpande information om vulkanen och om de jordbävningar som också skakar trakten. De två naturfenomenen hänger samman. Orsakar en jordbävning en spricka, kan en vulkan aktiveras.
Via hemsidan får Christina veta om det blir undervisning eller inte. Även lokalradion ger senaste nytt.
– De busschaufförer som kör skolbussarna beslutar om det blir skola eller inte.
Första dygnet den numera världsbekanta vulkanen fick sitt utbrott slungade den ut 750 ton aska per sekund. Nu är det ungefär 150 till 200 ton. Partiklarna är 0,05 millimeter små.
– Det är som att få glasfiber i lungorna. Du kan inte hosta upp askan. Den sätter sig som cement i lungorna.

Bor två mil bort

Christinas skola är belägen i det lilla samhället Hvolsvöllur, knappt tre mil väster om Eyjafjallajökull. Det är den skola som ligger närmast vulkanen. Christina bor själv bara två mil från den. Hon är OÄ-lärare och undervisar i alla ämnen som tillhör mellanstadiet.
– Vi har en öppen skola. Vi är fem lärare som har hand om 70 barn. Jag undervisar en blandad grupp: 15 elever, i årskurserna 4, 5 och 6.
Christina har studerat till lärare på Island. Hon flyttade hit 1979 för att jobba som au pair. Efter att ha träffat sin isländske man valde hon att stanna. Askan har drabbat Christina, även privat. När hon såg ut från sitt hus en tidig morgon häromdagen var allt svart.
– Min man och jag fick gå med munskydd den korta vägen till bilen.
Efter det första utbrottet delade Hälsovårdscentralen ut munskydd till alla elever.
– De har fått lära sig att alltid ha sitt munskydd i skolväskan. Vi ansvarar för barnen ända tills de är på plats i sina hem, så de har noggranna rutiner.
De gånger askan från Eyjafallajökull har spridit sitt tjocka askmoln på gårdarna i trakten använder räddningstjänsten och Röda korset skolan som evakueringslokal.

Elevernas funderingar

Alla som bor i drabbade områden måste anmäla sig på skolan.
– Sedan får de antingen bo hos vänner eller på skolan. Där finns både sovplats och mat.
De gånger eleverna har frågor och funderingar kring vulkanen finns Christina och hennes kollegor alltid till hands för att prata. Det händer att de diskuterar vulkanen under den dagliga morgonstunden.
– Barnen är oroliga för sina djur. De har undrat om djuren tappar sina tänder, hur lång tid tar innan djuren får gå ut igen.
Många elever kommer från lantbrukarfamiljer. Även de flesta andra har hästar och hundar. Däremot är barnen inte rädda för egen del. Men en pojke som bor precis i en dalgång nedanför vulkanen har berättat att han hör ljuden den ger ifrån sig. Det låter som åskmuller. Han tycker det är obehagligt.