Få idrottstimmar i Sverige

Det är tisdag och vi besöker Eneskolan i Järna söder om Stockholm. Det blåser småkallt, men hälften av eleverna i niondeklassen har ändå valt att ha idrott utomhus. Resten av eleverna spelar badminton eller kontaktboll i gymnastikhallen. I det lilla gymmet tränar ett par killar boxning.
– Det gäller att möta varje elevs behov. Jag brinner verkligen för att få varje enskild person att tycka om någon form av rörelse, säger Jessica Hermansson, lärare i idrott och hälsa. Hon sätter på bastun till de frusna utomhuseleverna.
– Målet med ämnet idrott och hälsa är inte att prestera, utan att öva samarbetsförmåga, fair play och hänsyn. Jag vill att eleverna ska lära känna sina egna kroppar, inte vara balansosäkra eller jätterädda för bollar. En bra kroppsuppfattning ger självförtroende, säger Jessica Hermansson.
Med eleverna Caroline Hallberg, 16, och Marielle Jonsson Hinojosa, 16, har hon lyckats. Bägge har upptäckt nya sporter tack vare skolidrotten.
– Jag spelar hockey på fritiden, men gillar att vi i skolan får testa allt från dans till att åka skridskor, säger Caroline Hallberg, 16.
– När jag kom hit gillade jag inte gympa. Jag sa till lärarna: ”Om ni får mig intresserad av gympa är ni duktiga”. Nu ska jag börja träna boxning på fritiden.
Jessica vill att varje person ska lyckas, säger Marielle Jonsson Hinojosa.

Positiva effekter mot stress

Idrottsämnet har successivt minskat i omfattning på alla stadier under de senaste årtiondena. Svenska skolan har få idrottstimmar jämfört med många andra europeiska länder. Detta trots att forskningen visar att återkommande träning har positiva effekter på både kroppen och själen. Bättre bentäthet, bättre blodsockerkontroll, bättre hjärthälsa, men också mer motståndskraft mot stress och bättre koncentrationsförmåga, som gynnar inlärningen, är några av de positiva effekterna.
I Umeå har sjukgymnasten Björn Hällgren länge kämpat för mer idrott i skolan. Han talar om en systematisk nedmontering av ämnet.
– Och det går att se konsekvenserna av det. Barnen blir allt sämre fysiskt utrustade. I mitt jobb som sjukgymnast har jag märkt att mina patienter blir yngre och yngre. De har problem med rygg och axlar redan vid unga år. Jag har träffat studenter, på väg ut i arbetslivet, som är för dåligt fysiskt rustade för att klara ett vanligt jobb. De kan inte göra en enda armhävning och flåsar efter 200 meters löpning, säger Björn Hällgren.
Han fortsätter:
– Min egen barfotaforskning på 89 rygg- och nackpatienter visar att 80 procent inte var fysiskt aktiva över huvud taget, och hade inte varit det som barn heller. Fysisk aktivitet är alltså ett livsstilsmönster som grundläggs tidigt. Nu när idrotten konkurrerar med datorskärmar är utmaningen större än någonsin, menar Björn Hällgren.
– Förr sprang barnen ut för att leka, nu springer, eller snarare går, de in. Det är inomhus det roliga händer. Framför datorn, tv:n eller tv-spelet. Ohälsotalen kommer att bli enorma, vilket blir dyrt så det sjunger om det.

Ohälsa ett växande hot

Arbetslivets höga ohälsotal är ett allvarligt hot mot vår välfärd, anser Suzanne Lundvall, lektor vid GIH. Och det är de unga vuxnas ohälsa som ökar mest. Suzanne Lundvall är nyss hemkommen från en internationell idrottskonferens i USA.
– Alla länder som ser ett framtida problem med en överviktig befolkning fokuserar därför mycket på skolornas idrottsundervisning som ett medel att lösa ”överviktsproblematiken”. Fetman uttrycks som ett hot mot nationen i exempelvis USA, säger hon. Suzanne Lundvall argumenterar för en handlingsplan som innebär att ämnet ska utökas till tre timmar per vecka i samtliga årskurser i grundskolan, och att tiden på gymnasiet ska utökas till två timmar per vecka i alla tre år.
– Utgångspunkten för ökad tid till ämnet ska inte ses som ett sätt att minska barns och ungas övervikt, utan snarare utifrån att ämnet kan bidra i ett folkhälsoperspektiv. Ohälsotalen är en stor samhällsfråga där ämnet idrott och hälsa bara är en pusselbit. Mer idrottstid i skolan avhjälper inte alla hälsoproblem. Någon spridningseffekt, alltså att utökad idrott skulle bidra till att eleven rör sig mer på fritiden, finns det faktiskt inte stöd för i forskningen. Däremot styrker forskningen att elever tar till sig teoretiska ämnen bättre om de rör på sig.
– Men ingen vill att tiden ska tas just från deras ämne. Rektorer och skolledare sitter i en sits där alla håller på sitt. Sverige har Europas kortaste skoldagar, och de längsta sommarloven. Men om man förlänger skolåret med en vecka i alla stadier och lägger alla timmar till idrottsämnet, skulle det innebära cirka en timme mer idrott per vecka, säger Björn Hällgren. Han tror att det ofta är svårt för idrottslärarna att hävda sig på skolan.
– Man ska vara väldigt stark som individ om man orkar stå emot trycket. Ofta är idrottsläraren ensam på skolan och har svårt att ta kampen om tiden med andra lärare.

Känner inte igen sig

Jessica Hermansson på Eneskolan känner dock inte igen sig. Tvärtom – hon tycker att hon möts av en stor förståelse och uppskattning för sitt ämne från kollegorna. Skolan satsar hårt på friluftsdagar av olika slag, som orientering, golf och ridning. Dessutom finns förstärkningsmöjligheter – specialgympa, så kallad psykomotorik – för de elever som behöver. Ämnet har ungefär samma status som när hon själv var elev på skolan för ett par decennier sedan.
– Ja, jag har återvänt till brottsplatsen. Man kan ju tycka att man borde vidga sina vyer, men jag trivs här och hamnade här av en slump. Min kollega Roger var en av idrottslärarna när jag gick här, och jag har väldigt positiva minnen från min egen skoltid. Men jag var en idrottstjej; här möter jag elever med helt andra förutsättningar, säger hon. Unikt med skolgymnastiken är att den når elever från alla socialgrupper.
– Många föräldrar varken kan eller har råd att köpa gymkort, skjutsa till hockeyträning eller åka till Sälen på loven. För deras barn är skolidrotten en enorm tillgång, säger Björn Hällgren. På Eneskolan har Jessica Hermansson just välkomnat en trea. Friluftsliv står på schemat och eleverna går till skogsbrynet i närheten. Nu ska de lära om knopar, vindskydd och allemansrätt.
– Bjuder man bara på bollspel, då attraherar man få. Sådant här tycker jag är roligt, när eleverna vågar prövar nya saker, när de kommer in i leken, säger hon och sveper med handen över skogsbrynet.
I Umeå kämpar Björn Hällgren vidare.
– Jag har uppvaktat tio ministrar i fem regeringar. Vissa politiker har jag fått med mig, andra säger att de är oroade över utvecklingen, men det händer inget alls. Men jag ger inte upp kampen för skolidrotten, säger han.