slojd12
Foto: Ulrika Vallgårda

Framtidens slöjd – samarbete, återbruk och design

Slöjden i skolan har genomgått stora förändringar – både gällande synen på ämnet och undervisningen. En del tror på att särskilja slöjdämnena medan andra vill föra dem samman.  Samtidigt saknas samstämmighet och en uttalad miniminivå för slöjdens förutsättningar, anser forskaren och slöjdexperten Kajsa Borg.

Markus Krans, lärare i trä- och metallslöjd, och Ann-Cathrin Kihlanki, lärare i textilslöjd, på friskolan Nya läroverket i Luleå är samarbete en självklar del av jobbet.

– Slöjd är ju ett gemensamt ämne. Att skapa och vara kreativ kräver öppenhet – det ska inte vara begränsat och uppdelat i material, säger Ann-Cathrin Kihlanki.

Att slöjdlärare samarbetar mer och mer är en trend just nu, menar Kajsa Borg, docent och forskare i slöjd. Men långtifrån alla skolor har man lika långt som Nya läroverket.

Fyrorna har under en hel termin arbetat med att skapa utifrån samisk kultur. Först samlades hela klassen för att titta på ett bildspel. De fick studera samekulturens formspråk, färgsättning, funktioner och material, innan de arbetade fram egna skisser, valde material och hantverkstekniker. Målet har varit att eleverna ska få kunskaper i samekulturens historia, formspråk, färger och material.

Nu finns deras alster att beskåda i montrar på översta våningen i skolan.

– Genom att ställa ut föremålen synliggör vi och uppvärderar deras lärande, säger Ann-Cathrin Kihlanki.

Idéutveckling, övervägande, framställning och värdering av arbetet under arbetsprocessen liksom utvärdering av arbetet efteråt är alla lika viktiga beståndsdelar i slöjdämnet.

– Det står ju helt klart i den nya kursplanen att även om du är jätteduktig på att framställa saker, men inte bryr dig om att dokumentera det på bästa sätt, så kommer du aldrig att nå de högre betygen i slöjd, säger Markus Krans.

Både han och Ann-Cathrin Kihlanki tycker att det är bra.

– Jag har alltid låtit mina elever skriva ner vad de gjort efter varje lektion i en anteckningsbok, berättar Ann-Cathrin Kihlanki.

De äldre eleverna skriver istället på sina läsplattor och mejlar till läraren.

– Det befäster kunskaperna. Vissa slöjdspecifika begrepp är viktiga att lära sig och förstå för att kunna gå vidare. Dessutom får vi i vår mejlkontakt tillfälle att efter lektionen föra en dialog om de mjuka värdena i slöjden, säger Markus Krans.

Han berättar att han snart också har tänkt starta en slöjdblogg.

Kajsa Borg vill gärna lyfta fram datorns möjligheter i slöjdundervisningen.

– Många tycker att det finns en motsättning mellan slöjd och datorer, men det är tvärtom.

Det tar mindre än en minut att gå mellan de olika slöjdsalarna på Nya läroverket. Upp till sexan läser barnen fortfarande trä- och metallslöjd ena terminen och textilslöjd andra terminen. Från sjuan däremot väljer de aldrig, utan kan gå fritt emellan ateljéerna.

– Många gör saker i båda materialen – till exempel en trästol med en dyna i tyg eller en lampa, berättar Markus Krans.

Han känner att det är en stor styrka att ha en annan lärare att samarbeta med och självklart sätter de också betygen gemensamt.

Samtidigt vet de att det inte är någon självklarhet för alla.

– Det har inte varit naturligt att se det så tidigare och på många skolor arbetar de fortfarande uppdelat, säger Ann-Cathrin Kihlanki.

Hur slöjdundervisningen är uppbyggd runtom i Sverige ser väldigt olika ut.

– Det gäller alltifrån slöjdsalarnas utrustning till lärarnas utbildning och kompetens inom ämnet, säger Kajsa Borg.

Det värsta skräckexemplet hon hört talas om var en skola där man tyckte det bästa var att låta kemin och trä- och metallslöjden vara i samma sal, eftersom båda krävde dragskåp. Och medan det förr var naturligt att ha en symaskin till varje elev är det idag lika naturligt att de måste dela.

– Skolorna sparar på vad som sparas kan och det finns inga minimirekommendationer som de måste följa när det gäller utrustningen. Jag skulle önska att Skolinspektionen gjorde en insats här.

Kajsa Borg anser samtidigt att avsnittet om slöjden i nya läroplanen, som hon själv varit med och utarbetat, är ett steg i rätt riktning.

– Den nya läroplanen har tydliggjort vad slöjdämnet ska innehålla och det verkar lärarna ha uppskattat.

Hon är positiv till slöjdlärarnas temaupplägg på Nya läroverket.

– Många känner nog att slöjden enligt nya läroplanen ska innehålla väldigt mycket, men genom att jobba med teman kan man klara av flera bitar samtidigt och det menar jag är ett bra och kanske nödvändigt sätt att arbeta på, säger Kajsa Borg.

Tror du på att slöjden har en framtid inom den svenska skolan?

– Ja, men inte om vi ser på slöjden som man gjorde förr. Då handlade det om att lära sig saker som du skulle ha nytta av i hemmet. Idag måste vi snarare betona vikten av återbruk och egen design, men också att slöjden ger eleverna möjlighet till en annan typ av lärande än vad de annars får i skolan.

Till skillnad från andra ämnen måste eleverna själva pröva sig fram, med sina egna händer, i slöjden för att komma framåt, förklarar hon.

– Det handlar inte om att det ena eller andra sättet att lära sig är bättre, men utan slöjden skulle det bli ett mer ensidigt lärande i skolan.

På slöjdlektionerna får eleverna också en unik möjlighet att lära sig entreprenörskap genom att utveckla idéer och driva processer – något som lärarna i Luleå understryker.

– Framtidens arbetsplatser kräver mer och mer av arbetstagarna. De kommer inte att få färdiga arbetsuppgifter på samma sätt, utan måste planera allt själva och vara kreativa. Det tränar eleverna i slöjden, säger Markus Krans.

Så beskrivs slöjd i läroplanen:

”Att tillverka föremål och bearbeta material med hjälp av redskap är ett sätt för människan att tänka och uttrycka sig. Slöjdande är en form av skapande som innebär att finna konkreta lösningar inom hantverkstradition och design utifrån behov i olika situationer. Slöjd innebär manuellt och intellektuellt arbete i förening vilket utvecklar kreativitet, och stärker tilltron till förmågan att klara uppgifter i det dagliga livet. Dessa förmågor är betydelsefulla för både individers och samhällets utveckling.”

Källa: Lgr 11

Ann-Cathrin Kihlanki

Ålder: 58 år.

Lärare i: Textilslöjd.

Bäst med jobbet: ”Att se elevernas glädje när de skapar och upptäcker vad de klarar av att göra.”

Sämst med jobbet: ”Att tiden inte räcker till.”

Markus Krans

Ålder: 42 år.

Lärare i: Trä- och metallslöjd, men även utbildad 1–7-lärare i matte och NO.

Bäst med jobbet: ”Kombinationen av att få jobba med undervisning och ändå vara med i det praktiska arbetet.”

Sämst med jobbet: ”Jag kommer inte på något. Jag är så ny i yrket, så jag har inte hunnit märka något som är negativt.”

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm