Från klassrummet till riksdagen

Nu leder Annika Eclund arbetet med att ta fram en ny skolpolitik för Kristdemokraterna.– De reformer som sjösätts nu behöver kompletteras med en annan diskussion om bildningsideal och värdegrundsfrågornas betydelse i skolan. Men det får inte bara bli de mjuka frågorna, säger riksdagskvinnan och SO-läraren från Tibro.

Text

Redaktionen

redaktionen@skolvarlden.se

Den 51-åriga Annika Eclund säger att hon alltid känt sig som en lärare. Men det kom att dröja innan hon blev en. Hon arbetade i familjeföretaget, skaffade sig en sångutbildning, var hemma med de tre barnen.

– Jag har gått en krokig bana genom livet, men att jag ville bli samhällskunskapslärare visste jag. Ämnena var självklara, jag är samhällsintresserad och har alltid engagerat mig – i kyrka, skola, föreningsliv och politik.

Hon gick lärarutbildningen i Jönköping och arbetade i tio år som SO-lärare på högstadiet på Helenaskolan i Skövde, innan hon 2010 steg in i riksdagen.

– Jag kom direkt till riksdagen från skolans värld. Det är en styrka när man jobbar med skolpolitik. Jag gick från klassrummet till kammaren inom loppet av fyra dygn. Det var en kulturkrock och en väldig förändring.

Nu är hon KD:s skolpolitiska talesperson och utsågs i höstas till ledare för den arbetsgrupp som ska ta fram partiets nya skolpolitik. Gruppen, bestående av politiker på lokal- och riksnivå, har en lista på ett antal teman de arbetar sig igenom. Högsta prioritet har punkten ”läraryrket”. Hur ska statusen höjas? Hur kan arbetssituationen för lärarna förbättras? Hur ska de bästa studenterna lockas till lärarutbildningen?

Målet är tydligt – att komma med konkreta förslag som vid minst tio tillfällen lämnas till partistyrelsen.

– Vi ska arbeta fram en skolpolitik att gå till val på 2014.

Hur ska ni profilera er på skolfrågeområdet – ni har ju en stark konkurrent i Folkpartiet?

– Det finns vissa saker Björklund inte talar om. Talar vi om värdegrund, så säger han att det är flumskola. Pratar vi om ansvar, så pratar han aldrig om föräldraansvar. Det finns mycket att bygga på, tycker vi, säger Annika Eclund och fortsätter:

– Vi tycker att diskussionen behöver hamna på en annan nivå och att andra delar lyfts fram, som bildnings
idealet. Vi går inte i skolan bara för att bli anställningsbara, utan även för att utvecklas, bli sociala varelser och demokratiska medborgare.

Kommer det gå hem hos väljarkåren?

– Jag tror det. Jag tror att det finns en liten trötthet över att det bara är ett parti som pratar om skolan. Även om det är jätteviktigt med resultat och kvalitet, så behövs en bredare diskussion. Om elevhälsa, varför unga mår dåligt, vad det krävs för resurser för de svagaste eleverna. De med allra störst behov undervisas av dem med lägst behörighet och kompetens, man sätter de med de stora diagnoserna med en elevassistent. Det vill jag göra något åt. Kommunerna fyller inte platserna på speciallärarprogrammet och där har vi ett ansvar. De med störst behov måste få de mest kompetenta lärarna, eller ska åtminstone handledas av speciallärare eller specialpedagoger.

Annika Eclund säger att det är ”ett stort svart hål att det i snitt bara är en sökande per plats på lärarutbildningen”.

Vad kan göras åt det?

– För det första måste man låta lärare jobba mycket mer självständigt och lita till deras profession. Alldeles för mycket som läggs på uppifrån.

– Som i kommunen där jag arbetade. Där köpte man – för en massa pengar – in en kurs i entreprenöriellt lärande. Jag tycker att jag hade en väl fungerande undervisning och visste vad som funkade för mig, men alla skulle gå kursen och sedan börja undervisa så. Varav hälften av lärarkollegiet tappade lusten. Det är mycket trender: ”Vad är modernt nu?”. Det är väldigt frustrerande, att det man slänger in i skolan inte är empiriskt, både vad gäller antimobbningsprogram och pedagogik.

Hon säger också att det finns delar i lärarnas administrativa göromål som hon upplever som meningslösa.

– Jag kan ta som exempel hur jag hade det som SO-lärare, med 120 elever i fyra ämnen. När jag bara hade haft dem i åtta veckor skulle jag skriva omdömen om var och en av dem i fyra ämnen. 480 dokument, som inte säger så mycket för vare sig elev eller förälder eftersom man gör det på rutin till slut. Det där måste vi komma ifrån. Kraven på återkoppling ska finnas, men implementeringen måste vara bättre.

Hur viktig är lönen för att locka fler till yrket?

– Det är klart att den är viktig. Nu sitter jag på olika stolar. Som lärare vill jag ha 10 000 mer i lön, jag tycker att jag är värd det. Sätter man sig på andra stolen undrar man ”hur ska vi lösa det här samhällsekonomiskt?”. Det är inte vi politiker som sätter lönen. Men jag vet att lönen betyder mycket, inte minst för självkänslan för lärarna.

Kristdemokraternas skolhistoria – ett axplock:

1973: Dåvarande KDS (Kristen Demokratisk Samling) kräver att den praktiska utbildningen på nytt ska få en erkänd plats i grundskolan och att det ska finnas praktikplatser med lämpliga handledare till förfogande.

Partiet driver också frågan om att ”unga ska få en personlighetsdanande fostran på kristen grund”.

1979: Kämpar för rätten till friskolor. Enligt KDS är skolmonopol oförenligt med demokratins grundprinciper.

1984: Vill ha mindre storlek på skolklasserna. Anser att kristendomsundervisningen ska inta en central plats i skolans läroplan. Tycker att skolan ska ”ges förutsättningar att upprätthålla god ordning och stil, fostra till ansvar och hänsyn samt stimulera till arbetsglädje”.

1987: Vill att kristendomskunskap ska läsas minst två timmar per vecka inom samtliga årskurser. Undervisningen ska vara objektiv. Andra religioner ska också studeras men ställas i relation till kristendomen.

Partiet driver också frågan att det i grundskola och gymnasiet ska hålla morgonsamlingar med kristet-ideellt innehåll.

Skolans sexualundervisning ”bör ges med sikte på den äktenskapliga samlevnaden samt att de unga bör fostras till ansvar, omsorg och avhållsamhet”.

KDS vill också att ”lärarkåren får samhällets och hemmens påtagliga stöd samt att goda arbetsförhållanden skapas för lärarna i skolan”.

1993: Tycker att skolstarten ska vara flexibel, att friskolor ska få likvärdiga villkor som allmänna skolor och att små klasstorlekar ska eftersträvas. Vill ha betyg i ordning och uppförande.

2001: Menar att skolor ska tillförsäkras resurser för att kunna tillmötesgå elever med särskilda behov. Vill ha fritt skolval.

I gymnasieskolan vill KD se ett ”brett spektrum av både teoretiska och praktiska utbildningar”. Dessa utbildningar ska kvalitetssäkras genom att omfattas av en examen.

2010: Vill införa en elevhälsogaranti på svenska skolor. Elever ska få tillgång till stöd under veckans alla dagar.