kallkritik_ny
Foto: Tomas Lindell

Går det att vara källkritisk på nätet?

Kritisk granskning av information är viktigt, det visar inte minst dokumenten från Wikileaks. Men hur en lärare hjälper sina elever att bli goda källkritiker är mindre klart.
Vi listar några goda råd.

Källkritiska elever
  • Stöd eleven i insamling och tolkning av material i stället för att endast presentera en uppgift.
  • Lär eleverna att använda sociala medier, att producera information och inte bara konsumera.
  • Backa inte för svåra moraliska dilemman, hjälp eleverna att granska källan i stället. Med större kunskap om bakomliggande värderingar och kopplingar är det lättare att föra en konstruktiv diskussion.
  • Ta din egen källkritik på allvar, läs till exempel olika tidningar och jämför budskap.
  • Grundläggande information och lektionstips finns på kollakallan.skolverket.se

Den som tyckt att källkritik är något av en överkurs, ett område att vika några undervisningsminuter under historielektionerna åt men som annars mest handlar om att få eleverna att använda fler söktjänster än Google och att se till att klipp-och-klistrandet inte går över styr, lär ha fått ett jobbigt uppvaknande för varje informationsbomb som släppts av Wikileaks.
För debatten kring Wikileaks sätter ljuset på hur viktigt – och svårt – det är att vara källkritisk. Och om inte materialet varit för stort för en skolelev att bita i hade Wikileaks varit ett skolexempel på en övning i källkritik, med frågor som: Kan man lita på källan? Julian Assange, ledare för Wikileaks, fångar mycket av problematiken i dagens källkritik i sin förklaring. ”Jag kan garantera att materialet är äkta, men jag garanterar inte att det är sant”, är hans syn.

Inga exakta svar

Andra källkritiska frågor är om det funnits bakomliggande, outtalade motiv för eller emot publiceringen? Vad blir konsekvenserna av informationen som sprids över världen? Spelar det roll om den är omformulerad och vinklad, eller oredigerad och därmed oöverskådlig och långtråkig att ta del av? De exakta svaren kanske vi aldrig hittar. Men att digitala informationskällor från nya avsändare kommer att få större inflytande på våra liv och bilden av vår omvärld är klart.
Hur det påverkar skolans värld? Ännu finns inte så mycket forskning om källkritik hos svenska elever. Men åtminstone några undersökningar har gjorts och de är inte uppmuntrande.
TU, Tidningsutgivarna, släppte för ett år sedan skriften ”Okritiska unga och sjunkande förtroende för dagspressen – ett samband?” där man slår fast att ”unga har svårt att källkritiskt navigera bland medier”.
En undersökning från 2008 av World Internet Institute (forskningspartnern i Sverige för World Internet Project) visar att endast 44 procent av svenska gymnasieungdomar har fått undervisning i hur de ska bedöma tillförlitligheten hos olika källor på Internet. Nästan hälften säger att de inte fått någon undervisning i källkritik alls.
Ett inslag från Kalla Fakta (2/9 2007) ger en känsla för vad bristande källkritik kan leda till. Tv-teamet filmade en gymnasieklass i Jönköping som skulle göra ett projekt om förintelsen. Tre fjärdedelar av eleverna uppfattade hemsidor från förintelseförnekare som mer trovärdiga än officiella sajter.

Får större vikt

Nej, Wikileaks nämns inte i förordningen till Lgr2011, som gäller från juli nästa år. Inte Flashback, Flickr eller Twitter heller. Men klart är att den nya läroplanen tagit intryck av alla dessa nya digitala informationsförmedlingstjänster och behovet av ge elever ett källkritiskt förhållningsätt tas upp mer än i tidigare läroplan.
I det inledande kapitlet, Skolans värdegrund och uppdrag, finns flera skrivningar som rör området, som till exempel: ”Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. /…/ Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden /…/.” I ämnesbeskrivning efter ämnesbeskrivning upprepas vikten av källkritik.
För ämnet svenska nämns ”Hur man jämför källor och prövar deras tillförlitlighet med ett källkritiskt förhållningssätt” som en viktig del i undervisningen. Men hur detta ska ske i praktiken är långt ifrån självklart.
Ann-Britt Enochsson har arbetat många år som lärare och är nu docent i pedagogik med inriktning på IT och skola vid Karlstads Universitet. Lärare som envisas med att låta eleverna plugga in källkritik vid särskilda lektioner kommer inte att lyckas, menar hon.
– Det handlar i stället om ett kritiskt tänkande som måste genomsyra hela verksamheten i skolan, säger Ann-Britt Enochsson och återger ett fall från sin forskning som först verkade lite banalt.
Det var en grupp tredjeklassare som skulle redovisa Lucialegenden. I sin research på Internet hittade de två legender. En där Lucia själv sticker ut ögonen, en där någon annan utför misshandeln.
– Tredjeklassare ifrågasätter inte legender i sig, men det blev en livlig diskussion om argumenten för och emot vilken som stämde. Visst lät det lite gulligt men det viktiga var att just den här gruppen blev sedan kända för att ”ifrågasätta allting”, på ett bra sätt, för de hade sett att det kan finnas flera sanningar. Och de hade lärare som kunde hantera det.
– Något år senare hade en av killarna valt en porrbild som skärmbild, kanske på skoj. Men lärarna blev inte arga och förbjöd rakt av, utan vågade låta hela klassen diskutera och bryta sina åsikter, vilket ledde till att bilden togs bort i samförstånd.

Rädda lärare

Andra hinder är skräckslagna lärare. De ger inga källkritiska elever, menar Ann–Britt Enochsson.
– En del lärare har en stor rädsla för vad som händer om man ”släpper ut” eleverna på nätet, de väntar sig bara dåliga saker av det.
Det gäller också att inte lämna eleverna i sticket.
– Jag har sett många lärare som går igenom en uppgift och sedan lämnar eleverna ensamma att söka. De elever som inte har ambitiösa lärare är utlämnade till sig själva, de får förmaningar från lärarna att de ska vara kritiska men hur? Det får de lista ut själva.
– Läraren bör finnas med och guida sökandet och diskutera resultaten.
Visst har källkritik alltid varit viktigt. Men när det går snabbt och enkelt för vem som helst att meddela sig är förstås granskningskraven tuffare. Och följderna av om vi släpper ut generationer utan källkritiska verktyg ter sig som rena skräckscenariot.
– Då får vi människor som är väldigt lättmanipulerande och i slutändan är mottagliga för totalitära inslag, säger Eva-Maria Flöög, som är universitetsadjunkt vid Bibliotekshögskolan i Borås samt föreläser och skriver om källkritik.
Hon varnar också för att det stora informationsflödet och alla källor som gör anspråk på att ha sanningen kan få många att bara strunta i allt.
– Att man relativiserar allt och säger att alla ljuger, inget är mer värt, är också en farlig utveckling. Den maktlösheten som även väldigt utbildade människor kan känna ska man inte bara vifta bort.
De lärare som uppmuntrar sina elever till att själva delta i debatter på nätet, till exempel genom att skriva en uppsats inte bara för lärarens ögon utan som läggs ut på en debattsajt eller Wikipedia, är på rätt väg, tycker Eva-Maria Flöög.

Använda Wikileaks

Eller varför inte ta in Wikileaks i undervisningen:
– Läraren ska väl inte hoppas på att kunna göra en analys av innehållet, det som erfarna journalister går bet på. Men man kan ju ha ett annat sätt att ta upp det, man kan diskutera och gå in i materialet för att lära känna det.
Det är lätt att känna maktlösheten hos en lärare vars elever tycker att förintelseförnekande sajter är trovärdiga som i exemplet ovan.
Torsten Thurén, docent och universitetslektor vid JMK, Stockholms universitet och författare till böcker som Källkritik för Internet, har ett konkret tips.
– Läraren ska inte säga fy, det där ska du inte tro på. För eleven har fått höra att du ska tänka kritiskt, och nu har han eller hon ju gjort det. Man ska gå vidare, lägga ner lite möda på att förstå det som kanske inte är uppenbart vid första besöket på sajten.
Genom att analysera språket – är det skrytigt, eller gnälligt – och ta reda på mer om personerna bakom informationen och vart länkarna på sajten går, kan man skapa sig en bättre bild.
– Ofta är det ganska lätt att få dem på kroken, avslöja vad som ligger bakom informationen, säger Torsten Thurén och menar att man efter ett tag tänker källkritiskt nästan automatiskt.
– Man märker att om det står ”objektivitet” fem gånger på en sida, då är det ofta ett tecken på motsatsen.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm