Gör om – och gör rätt

Skolverket har beslutat att alla barn i årskurs 3, 6 och 9 ska genomföra nationella prov. Resultatet från proven ska fungera som ett stöd för läraren och bidra till likvärdig bedömning och betygssättning. Gott så. Men Skolverket har också beslutat att de barn som har dyslexi, vilket uppskattningsvis är 5-8 procent av befolkningen, inte får lov att använda kompensatoriska hjälpmedel, trots att barnen dagligen använder dessa hjälpmedel för att klara av skolarbetet.

Det är som att genomföra ett prov i idrott och be den rullstolsbundne hoppa höjdhopp på samma villkor som övriga elever.

Minsta barn förstår att det är djupt orättvist att ta ifrån en person med funktionsnedsättning nödvändiga hjälpmedel och be henne prestera på samma villkor som andra. Men Skolverket förstår det inte.

Enligt skollagen ska utbildningen i den svenska skolan främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.

Men vilken lust att lära har ett barn som måste göra prov som inte är anpassade till barnets förmåga? Som blir lämnad framför ett papper där bokstäverna dansar runt utan att vilja bli lästa?

Ett sådant barn känner sig misslyckat. Utanför. Kanske till och med värdelöst.

Situationen är dessutom problematisk. Vissa skolor följer reglerna, andra följer sitt hjärta. Det innebär att proven blir rättvisa för en del, men långtifrån för alla. De nationella proven kan inte längre anses vara en grund för omdömen och betyg, eftersom alla barn inte genomför proven på samma sätt.

Skolverkets förtroende i den här frågan är förbrukat. Det är tid för självrannsakan och utvärdering. Gör om, Skolverket. Och gör rätt. Ge barn med dyslexi den chans att visa vad de kan i de nationella proven som alla andra barn får. Och säkerställ samtidigt att barnen i framtiden ställer sig positiva till lärande och läsning. Det vinner vi alla på.

/Sofie Berthet, författare och mamma till en dyslektiker