Grundskolan behöver parallella läroplaner

Diskussionen kring skolans nästa läroplan har nyligen initierats och det är dags att tänka om. Låt mig presentera ett något annorlunda synsätt.

Grundskolan har haft läroplaner sedan Lgr 62 började gälla. Det har varit ett av statsmakternas viktigaste instrument för att styra verksamheten. Man har förutom delen om ämneskunskaper/kursplaner, även haft en del om andra kunskaper som är till gagn för samhället, ”övergripande mål och riktlinjer”, och i de två senaste läroplanerna även ett värdegrundsavsnitt.

Jag tänker mig att denna ”samhällsdel”, åtminstone delvis ska ses som en egen läroplan, en läroplan för samhället. Det handlar om normer och värden, om skolan och omvärlden, samt i viss mån även om elevernas ansvar och inflytande. Låt mig utveckla min tanke.

Kursplanerna innehåller det som skolan arbetar med i första rummet, och som de flesta lärare ser som sin främsta arbetsuppgift, nämligen kunskaper i de olika ämnena. Det är främst det vi är utbildade för. Innehållet i denna del förändras givetvis med tiden, men i grunden är den densamma som den var i den första läroplanen.

Inget fel i detta, det inger en stabilitet att vi i stora drag vet vilka ämnen grundskolan ska arbeta med. Något ämne kan försvinna och något annat kan tillkomma utan att det innebär något annat än en smärre förändring.

Vi behöver dock ett helt nytt synsätt vad gäller den andra delen. Här har inte läroplanen hängt med. Det finns inget som säger att det är lärare, i generella termer, som är bäst lämpade att utbilda unga människor i sociala och samhällsfrågor. (Märk väl att jag inte talar om samhällskunskap utan snarare samhällsfrågor i ett vidare perspektiv.) Tvärtom, det finns andra yrkesgrupper som i högre mån är specialister på detta. Poliser, journalister, socionomer, sexualupplysare med flera sitter med helt andra kunskaper och erfarenheter än lärarkåren.

Yrkesgrupper med speciellt intresse för dessa frågor och med uppdaterade kunskaper. Yrken som inte bara ska komma in när de blir inbjudna utan bör finnas i ständig närvaro.

Tanken med två läroplaner, där båda kompletteras med timplan, innehåll och kanske även bedömningsunderlag, är att det ska bli tvingande för huvudman att följa båda och att anställa lämpligt utbildade personer att bedriva även ”samhällsdelen”. (Således även att kunna bli granskade av myndigheten.)

En polisinformatör som kan finnas till hands på skolorna och dessutom ha hand om undervisningen i lag och rätt, droginformation och liknande. En journalist som kan informera om källgranskning, föra samhällsdebatt, konspirationsteorier eller informera om aktualiteter. En sjuksköterska, sexualupplysare eller socionom som kan arbeta med relationer, mobbing, informera om sex och samlevnad och kanske finnas som stöd för elever med det behovet.

Det finns många lärare som är engagerade och duktiga i dessa frågor. Jag menar inte att man ska ersätta dessa, istället kanske detta kan innebära en karriär för den lärare som är intresserad. Jag menar inte heller att lärare inte ska ta upp dessa frågor i undervisningen. Det behöver vi göra i samma utsträckning som tidigare, men det räcker inte, enligt min mening. En förhoppning är att vi ska få in fler personer i skolan som arbetar med alla de här frågorna.

Den senaste frågan handlar om den psykiska ohälsan hos barn. Den kan knappast härledas enbart till skolsituationen. Hade huvudmannen haft krav på sig att ha resurser för att hantera en sådan här fråga tror jag man kommit mycket längre med det enskilda barnets situation. Nutida extremism kan vara en annan sådan fråga.

På detta sätt skulle lärare kunna fokusera på det de har utbildats till: att arbeta med undervisning enligt läroplanens kursplaner. Märk väl att jag på intet sätt vill att dessa frågor ska tas bort från kursplanerna och ämnesundervisningen, däremot att den där mer ses som ett komplement till den undervisning som då bedrivs av andra erfarenheter.

Jag tror att vi på detta sätt skulle kunna renodla arbetsuppgifterna och minska arbetsbelastningen. Jag tror även att två läroplaner skulle resultera i ett bättre samhällsklimat.

Per Gersne
Legitimerad lärare och fil. mag. pedagogik