Han coachar klassrummets ledare

Trots dryga 30 år i klassrum och jympasalar blir jag faktiskt lite nervös när Urban Hansson sitter och för anteckningar under min lektion. Är det inte märkligt? Men å andra sidan är det första gången jag har besök av en vuxen som ska coacha mig i min yrkesroll. Ingen rektor, ingen kollega har gjort det besöket – vad säger det om skolans vilja att jobba med ledarskapet i klassrummet? Lektionen fungerar bra och jag får både positiv feedback och tips till förbättringar av Urban. Han har ett bra öga för detaljer och har sett saker som jag inte noterat.

I mer än tio år har nu den förre översten Urban Hansson åkt land och rike runt bland annat för att coacha lärare i sin yrkesutövning. Hans företag heter passande nog Skolkompaniet. På 90-talet arbetade han först som chef för personalutvecklingssektionen i Försvarsmakten och senare som ansvarig för Försvarshögskolans chefsutbildningar. Ofta inleder Urban Hansson arbetet på en skola genom ett antal föreläsningar. Sedan följer individuella besök hos lärarna med utvärdering, råd och tips. Arbetet avslutas med ett seminarium där Urban ger sin bild av läget på skolan och vad som behöver förbättras.

Det är måndag och strax efter lunch. I dag jobbar Urban på Bråviksskolan i Norrköping: härligt ljusa och nybyggda lokaler i ett socio-ekonomiskt starkt område. Men även här behöver lärarnas stöttning och coachning. I slöjdsalen har Mats Forsgren dragit i gång arbetet i 6A. Det råder ett arbetslugn i lokalen och de flesta elever verkar veta vad de ska göra. Det som utmärker Mats Forsgrens ledarskap är att han jobbar med väldigt små medel. När en pojke halvropar över slöjdsalen sträcker Mats lugnt upp en handflata och säger ”vänta lite” och pojken låter sig nöjas. I en fönsterkarm sitter Urban Hansson med sin väl använda anteckningsbok och noterar.
– Mats lektioner börjar alltid i tid och det är undervisning direkt, säger Urban Hansson. Det som utmärker honom är hans lugn och hans förmåga att hålla många bollar i luften. Förra gången jag var här svarade han säkert på tre, fyra frågor i minuten om hur man skulle arbeta. Mats har ett väldigt tydligt ledarskap men leder återhållsamt.

Så fortskrider lektionen, tidningskorgar och skålar kommer stegvis närmare slutprodukten. Mats har svarat på mängder av frågor, själv slöjdat moment som är farliga och hunnit lägga armen om en pojke för lite allvarssnack. Men när denne går därifrån är det med lyfta ögonbryn och en klapp på axeln. Så är det dags för Urban att utvärdera.
– Mats, du är jätteduktig på att ge eleverna direktiv för vad de ska göra och sedan fråga dem hur de ska lösa det, säger han. Du kan bli bättre på att låta barnen klä i egna ord vad de tycker att du gett för direktiv. Ibland kan du gå ifrån dem och man ser att de inte riktigt förstått. Försök få ett kvitto på att de fattat galoppen. Mest imponerad blev jag av att du hjälpte en vänsterhänt pojke utifrån hans perspektiv. Du bytte själv hand och visade ur hans synvinkel. Jag tycker också att det jättebra att du har en inarbetad rutin för hur du slutar lektionen.

Vi tar oss vidare och Urban hinner bestämma detaljer kring nästa dags lektionsbesök med några lärare. Hans kommunikation känns okonstlad och jag märker att lärarna ser fram emot coachningen. Så får Urban en stund över innan han ska diskutera lärarnas arbete med skolans rektor. Vi slår oss ner i lärarrummet över en kopp kaffe.
– De vanligaste misstagen jag ser är bristande tydlighet. Det gör att eleven inte förstår hur han eller hon ska jobba. När du ger ett uppdrag måste du också våga kontrollera att eleven förstått. Det bästa kvittot får du om du låter eleven själv berätta vad som ska genomföras, säger han.
– Jag tycker också det finns brister när det gäller konflikthantering. Min grundsyn är att aldrig göra bort en elev inför andra. Träna klassen så att du i stället kan lämna klassrummet och prata mellan fyra ögon. Använd heller inte ditt övertag som lärare till att fälla ironiska kommentarer.
Vad tycker du kännetecknar en god ledare i klassrummet?
– Det är en person som är ett föredöme för barnen. Det innebär inte att man ska vara perfekt, men man ska vara medveten om hur man agerar. Omtanken är en annan viktig del. Det gäller alla barn, även dem som man inte tycker om. Det är också nödvändigt att kunna motivera varför man gör olika saker. När eleven får det svaret kan de också bli motiverade på riktigt. Den gode ledaren klarar också att vara inspiratör. Det är en lärare som gör lärandet utmanande, spännande och roligt.
Vilka trender kan du se över tid när det gäller ledarskapet i svensk skola?
– Vi blir mer och mer medvetna om vikten av ledarskap och studiero och det pratas allt mer om det. Problemet är bara att lärarutbildningen inte tillgodoser de här behoven. De har tydligen missat att man faktiskt måste lära ut hur man leder i klassrummet innan man går ut på praktik. Man överlåter det ansvaret allt för mycket på de skolor där studenterna gör praktik. Det finns kanske ett revirtänkande på lärarutbildningarna som gör att denna viktiga kunskap inte ges plats. Min dröm har länge varit att tillsammans med en hög- skola skapa en fem veckors praktisk ledarskapsutbildning för lärare, där man tränar ledarskap i trygga men utmanande former.
Har du sett några andra trender under dina många skolbesök?
– Jag tycker mig kunna se att man alltför ofta försöker lösa problematiken i klassrummen genom att sätta diagnos på många barn. Det gör att många lärare abdikerar från sitt ansvar att anpassa sitt sätt att leda och lära ut och i stället vill diagnosticera barnen för att få extra resurser i olika former.
Är det inte rektorns jobb du egentligen gör när du stöttar lärarna i deras ledarskap?
– Rektorerna snärjs av administrativa krav, vilket gör att det uppstår en brist på pedagogiskt ledarskap. En god chef i en lärande organisation bör kunna använda 40 procent av sin tid till att vara ute i verksamheten. Det är få som har den möjligheten, men jag upplever väl att en del rektorer väljer att gömma sig bakom skrivborden. Jag har jobbat en del åt Kristianstads kommun och där har man anställt administrativa chefer som ska avlasta rektorerna så de får mer tid till sin viktigaste uppgift.
Varför är du så anlitad?
– Jag har valt att inte marknadsföra företaget, utan får mina jobb via mun-mun-metoden. Behovet av stöd för utveckling av arbetsätt och organisation är oändligt. Det är ofta bara pengarna som sätter stopp. Man kan nog säga att jag hjälper två kategorier av skolor eller kommuner: dels de som verkligen vill någonting, dels de som har hamnat i uppenbara problem.
Måste man vara en talang som ledare eller kan man träna upp sig?
– Ledarskap är något de allra flesta kan lära sig, men det kräver praktisk träning under handledning. Det finns däremot två grupper som enligt min uppfattning inte kan bli ledare: de som helt saknar omdöme och de som inte har någon empati. De kan bli chefer, men de kommer aldrig att kunna bli ledare...

Så är det dags att vandra vidare i en verklighet som känns fjärran från tv:s ”Klass 9A”. I morgon är det dags för mina egna lektioner. Själv har jag förhoppningsvis vuxit en smula som ledare. Jag kommer att ge mer beröm, ha fler personliga elevsamtal och jobba vidare med tydliga rutiner.

Jörgen Cardell, lärare i idrott, samhälle och geografi.