Idrott höjer elevernas resultat – men lärarna hinner inte med

Motion och rörelse är viktigt för elevernas resultat i samtliga skolämnen. Det visar en ny omfattande forskningsstudie från Lunds Universitet som grundar sig i det som kallas Bunkeflomodellen som påbörjades 1998. Studien visar att pojkar som har idrott varje dag får bättre behörighet till gymnasiet. Och flickorna blir starkare och minskar risken för framtida benfrakturer.

– Tidigare studier har visat på positiva effekter på barns skelett, muskler och skolprestationer. Nu adderar vi med ytterligare resultat som visar att frakturrisken sjunker med tiden och dessutom belägger vi att betygen blir bättre för pojkarna, säger Jesper Fritz, forskare vid Lunds Universitet och läkare vid Skånes Universitetssjukhus, till SVT Skåne.

I forskningsprojektet har man studerat avgångsbetygen från årskurs nio från drygt 630 elever under en tioårsperiod, mellan åren 2003–2012. Eleverna hade idrott varje dag från årskurs 1–9. Barnens betyg har sedan jämförts med en kontrollgrupp från andra skolor i Malmö och övriga landet.

– Andelen pojkar som uppnådde behörighet till gymnasiet ökade med 7 procentenheter. Från 88% som är behöriga till gymnasiet till omkring 95% som blir behöriga vilket är en enorm förändring om man tittar ur ett samhällsperspektiv, säger Jesper Fritz.

Det gick inte att se någon skillnad i betyg när det gäller flickorna.

– Det tror vi till största delen beror på att pojkarna har lite lägre betyg från början. Flickorna har så pass höga betyg att utrymmet att förbättras är ganska litet, säger han.

Daniel Gomejzon, lärare i Idrott och hälsa vid Nacka Gymnasium samt ämnesspanare hos Lärarnas Riksförbund, blir glad över det forskningen visar – men han tycker att det är en klurig fråga.

– Jag tycker att Idrott och hälsa som ämne är viktigare än någonsin. Men att tro att ämnet kommer att täcka det behov ungdomarna har, det är bara löjligt. Så många idrottslärare finns det tyvärr inte att tillgå, säger han.

– Däremot kan man lägga in extra timmar i skolans sfär, men det har hela skolan ett ansvar för inte bara idrotten. Det måste finnas en skolledning som kan ta det beslutet om hur man ska lägga upp det. Det får ju inte ta tid från matematiken eller annat ämne, för där har man ju det kämpigt redan att nå målen.

Daniel Gomejzon säger att oftast när sådana här studier kommer fram så är det vanligen upp till lärarna att lösa en omöjlig situation, och där får man inte hamna. De måste tillföras resurser.

– De flesta lärarna känner redan att de redan har mycket arbetsuppgifter. Vi kan inte trolla med knäna. Det måste kanske regaleras om det ska till någon förändring i hela Sverige, säger han och fortsätter:

– I den tjänsten som jag har nu känner jag att det skulle vara övermäktigt att dra igång extra lektioner på mornarna dessutom finns det inga tider i hallarna. Jag har gjort det förut, på eget initiativ då jag såg det som en del av min förstelärartjänst, men som det ser ut i dag går det inte. Det ser ju väldigt olika ut på skolorna runt om i landet, alla har inte den lyxen jag en gång hade.

En lösning hade varit fler idrottslärare, menar han.

– Men man är ju partisk i frågan. Det finns andra forskningar som säger att man ska göra andra saker. Det blir en kamp om tiden. Idrottsämnet har fått kämpa jättehårt och gör det fortfarande för att tas som ett seriöst ämne. Vi försöker lära eleverna en viktig sak precis som i andra skolämnen. Det är en skillnad på undervisningen av kunskapsämnet Idrott och Hälsa och att få till mer fysisk aktivitet för eleverna. Kunskapsämnet Idrott och Hälsa har ett eget värde och är inte till för att öka resultaten i de andra ämnena.

De flesta kommunerna väljer fortfarande att blunda för de goda effekter som regelbunden daglig motion har. Det har funnits motargument mot mer idrott i skolan, till exempel finns det argument som menar på att det kostar pengar och att det stjäl tid av den övriga undervisningen.

Samtidigt kvarstår grundproblemet: eleverna rör sig för lite.

– På något sätt måste man få till det, och det behövs något smart och snart. Man måste börja ta sitt ansvar som skola, och inte bara säga som man vanligen gör i grundskolan – nämligen att eleverna rör sig på rasterna. Jag tycker att det borde bli minst fyra gånger i veckan, utöver den vanliga idrotten. Då är det att starta skoldagen tidigare som gäller samt att anställa mer personal. Men återigen finns det forskning som påstår att sovmorgon för eleverna är ett framgångsrecept.