IUP: fungerar bäst när lärarna är delaktiga
När de individuella utvecklingsplanerna tas fram av lärarna själva blir de mer ändamålsenliga och lärarna mer positivt inställda till att använda dem. Det säger Åsa Hirsh som disputerat med en avhandling om IUP:s innehåll och praktik.
Alla elever ska ha minst ett utvecklingssamtal per termin.
För elever som inte får betyg ska en skrifligt IUP (omdömen och framåtsyftande planering) upprättas en gång per år och lämnas till vårdnadshavare vid ett av utvecklingssamtalen.
Vid det andra utvecklingssamtalet och för elever som får betyg finns inte längre några krav på skriflig information till vårdnadshavaren. Det är rektorn på varje skolenhet som tillsammans med lärarna får lösa hur den fortlöpande informationen ska se ut på skolan.
Hur informationsutbytet, lärare emellan, ska se ut inför utvecklingssamtalen är också det upp till den enskilda skolan. Det är rektorns ansvar att skapar förutsättningar för informationsutbytet mellan lärarna, både inför utvecklingssamtalet och efter när informationen behöver återföras till berörda lärare.
Se även Skolverkets allmänna råd med kommentarer om utvecklingssamtalet och den skriftliga individuella utvecklingsplanen.
Sedan någon månad tillbaka finns inte längre några krav på att upprätta individuella utvecklingsplaner (IUP) i årskurs 6-9. För de lägre åldrarna har kravet halverats och IUP ska nu upprättas en gång per år. Ett syfte med lagändringen var att minska lärarnas administrativa börda.
Åsa Hirsh har lagt fram en avhandling i pedagogik vid högskolan i Jönköping där hon analyserat innehållet i utvecklingsplanernas framåtsyftande del samt intervjuat lärare om hur de i praktiken gått tillväga med IUP-arbetet.
– Det fanns nog en och annan som drog en lättnadens suck när beskedet kom att IUP skulle tas bort. Jag kan förstå den känslan men sen måste man börja tänka på hur man ska göra istället. Dokumentera kan man inte sluta med och hålla i utvecklingssamtal kommer lärarna göra även framöver.
I sin avhandling har Åsa Hirsh analyserat 379 IUP-dokument från 64 olika klasser i 3 kommuner. Dessutom har hon djupintervjuat 15 lärare, 5 på varje stadium i grundskolan.
Långt ifrån alla lärare upplever IUP-arbetet som något negativt, säger Åsa Hirsh. Hon menar att det till stor del har att göra med i vilken mån lärarna själva fått vara med och utforma utvecklingsplanerna.
– De som upplever att de lyckats göra IUP-arbetet till sitt eget, de ser IUP som en självklar del av arbetet och något man arbetar kontinuerligt med tillsammans med eleverna, säger Åsa Hirsh.
De lärare som i stället fått en IUP-modell pålagd uppifrån ”nu jobbar vi så här och skriver på det här sättet” såg i lägre grad IUP:n som ett användbart verktyg.
– Det är oerhört vanligt att man skapar en lösning på huvudmannanivå och bestämmer att så här gör skolorna i vår kommun. Det är också vanligt att man köper färdiga IUP-lösningar från företag och då har lärarna liten möjlighet att påverka innehållet. 13 av de 15 lärare jag intervjuade använde sådana lösningar, säger Åsa Hirsh.
I sin forskning har hon identifierat tre dilemman som läraren har att hantera i IUP-arbetet.
Det första dilemmat handlar om tiden där dokumentation ställdes mot att hinna med att sköta undervisningen. Lärarna brottades också med språket i IUP:erna där det å ena sidan ska vara ett professionellt språk som kan knytas till kursplanerna och å andra sidan ett språk som är begripligt för elev och förälder. Det tredje dilemmat rör det faktum att IUP innehåller både ett summativt omdöme och en framåtsyftande del.
– Många lärare upplevde att de betygsliknande kryssmallarna i omdömena tog för mycket fokus under utvecklingssamtalet när de själva ansåg att den framåtsyftande delen var det viktiga, säger Åsa Hirsh.
Bakom de dilemman som lärarna upplever ligger, menar hon, en konflikt mellan å ena sidan lärarens professionella autonomi och å den andra, den yttre styrningen i form av styrdokument och huvudmannaskap.
– Det viktigaste resultatet i min avhandling är att de lärare som fått vara med och själva skapat och anpassat verktygen upplever dessa dilemman i lägre grad än de som bara blir ålagda en lösning uppifrån. Jag tycker att det är ett resultat som säger ganska mycket.