"Jag ville återigen vara vanliga fröken"
Alla minns Marie Lindberg. Lågstadieläraren från Munkedal som med sin gitarr nästlade sig in i svenskarnas hjärtan.
Men artistkarriären las på lut och Marie återvände till byskolan. Fem år har snart gått och kanske, kanske är det dags för ännu en skiva.
Det var sagan alla älskade. Den alldeles vanliga läraren, från en liten ort i Bohuslän. Svartbågade fyrkantiga glasögon, mörkt hår och ödmjukt leende. Samlad, blyg. Mitt bland allt höftskakande glitter och dundrande konfettikanoner satt Marie Lindberg, spelade gitarr och sjöng med aningens darrig röst. Ord som tog sig igenom huden och tog sig in i hjärtat. Ord från en villa i Munkedal. En människa som alla vi andra.
Inte minst medierna älskade Marie Lindbergs berättelse. Tidningarna fylldes av historier om hur hon bara spelade sina låtar för skoleleverna, hur hon inte litade på Christer Björkman när han ringde och berättade att hon var utvald utan slängde sig fram till klassrummets dator. Inte förrän hon skrivit ut listan där ett av namnen var hennes, och höll den i sin hand började hon inse. Ensam som hon var på Fisketorpsskolan efter dagens slut försökte hon ringa man och föräldrar. Inget svar. Till slut fick hon tag i en kollega:
– Jag har kommit med i Melodifestivalen. Är det bra? frågade hon.
En helg blev till en månad. En månad till en höst, till en jul och sommar. Marie fick be rektorn på Fisketorpsskolan om tjänstledigt ett helt år efter Melodifestivalen. Hon spelade sin Trying to recall runt om i Sverige. Men sen blev det tyst. Var är hon nu?
I klassrummet på en landsbygdsskola i Munkedal. Tillbaka vid katedern och hos eleverna.
– Det kändes bra att vara tillbaka samtidigt som det blev lite konstigt. Jag ville återigen vara vanliga fröken för barnen, men så hade ju de sett mig på TV och såg mig plötsligt som en kändis. De frågade efter min autograf, och jag fick förklara att det är samma som jag alltid skrivit på föräldrabrevet, säger Marie.
Hon kände att hon blev en annan person. Många av barnen drömde om att själva bli kända. Marie förklarade att man inte är märkvärdigare för att man varit med på TV, att hon var samma person som innan. Och i takt med att dagarna gick var hon snart återigen fröken.
– Det är häftigt med barn hur fort dem anpassar sig. Efter en vecka var det hela inte roligt längre. Det hjälpte mig ner på jorden igen. Det var ju ett väldigt medieuppbåd och inte förrän i efterhand har jag fattat hur hysteriskt galet det var, säger hon.
I ”tumultet”, som Marie kallar det, hade hon stor nytta av sina erfarenheter från läraryrket.
– Jag är van att prata inför folk och när man undervisar 7-åringar måste man tänka mycket på vilka ord man använder. Detsamma gäller för journalister.
Marie drabbades av prestationsångest. Efter succén försökte hon skriva fler låtar, låtar som skulle bli hittar och älskas av alla. De skulle låta som Marie, som hon låter i andras öron.
– Jag vet ju knappt själv hur jag låter. Jag har alltid skrivit musik för att jag själv behöver det, inte utifrån vad någon annan tycker och tänker. Jag blev alldeles för kritisk och det gick bara inte, säger hon och fortsätter:
– Men nu börjar det komma låtar ur mig som faktiskt är på svenska för första gången. Vi får se vad det blir av det. Men … jag tror att det kanske kommer en skiva till.
Ålder: 36
Familj: Maken Jan Lindberg och dottern Vera 3 år.
Bor: Munkedal.
Jobbar: Lågstadielärare på Fisketorpsskolan.
Melodifestivalen: 2007 med låten Trying to Recall, slutade på femte plats
Vad driver dig i din lärarroll? Häftigaste är sitta med ett barn och se hur det plötsligt förstår. Ögonblicket är det mäktigaste som finns.
Likvärdighet nås med statligt ansvar
"Orättvisan och segregationen i svensk skola har ökat sedan början på 1990-talet", skriver lärarstudenten och Vänsterpartisten Rossana Dinamarca.
Därför lyfte Nossebro
Forskaren Bengt Persson avslöjar några slutsatser från den pågående studien av skolfenomenet Nossebro.
Nya boken om sex kan bli hjälp i klassrummet
Pelle Ullholm på RFSU har skrivit en bok som sex som kan användas i sexualundersvisningen.
Lärarna är osynliga i skolornas reklam
Bara 27 av 211 skolor nämner sina lärare som en resurs i sin marknadsföring.
"En koreansk vintersaga"
Läs utrikeskorrespondenten Ola Wongs krönika om det sydkoreanska skolsystemet - där lärarna är vinnare.


Detta är en av de viktigaste uppgifterna man kan ha, skriver DN."


Lärarrummet













































Kommentera artikeln