”Kinesiska är en pedagogisk utmaning”
På sikt ska alla Sveriges gymnasister ha möjlighet att läsa kinesiska, löd utbildningsminister Jan Björklunds vision vid Folkpartiets senaste landsmöte.
Vid Schillerska gymnasiet i Göteborg har de drygt 30 års erfarenhet av att undervisa i världens största språk.
– Både lätt och svårt, säger kinesiskläraren Kalle Kataoka. Vad jag främst saknar är ämneskollegor och vidareutbildning.
Vid Schillerska gymnasiet läser 64 elever kinesiska.
– Det har skett en ökning senaste läsåret, säger verksamhetschef Kerstin Ekberg.
Hon spår att intresset kommer att öka.
– Det vore kanske en idé att vid lärarhögskolorna erbjuda exempelvis kombinationen kinesiska och svenska, eller kinesiska och matematik. Även om det är ont om behöriga lärare så finns det också etniska kineser i Sverige med lärarutbildning från Kina.
Torbjörn Lodén, professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet, sa nyligen:
– Vi ser en explosionsartad ökning av antalet studenter som läser kinesiska från förskola till universitet. Det är flera hundra sökande till de cirka 40 platser som ska fyllas på Stockholms universitet.
Skolvärldens reporter tvingas gnugga sig i ögonen inför vad som utspelas i sal 215 på Schillerska denna måndagsmorgon: vid katedern står ett par svenska tonåringar och köpslår med sin magister om kläder, på kinesiska.
– Nimen yao mai shenme (Vad vill ni köpa)? undrar Kalle Kataoka som spelar affärsman.
– Wo yao mai yi jian chenshan (Jag vill köpa en skjorta), förklarar eleven Erica Staffas.
– Duoshao qian? (Vad kostar den)? undrar hennes klasskamrat André Hermansson och börjar genast pruta.
– Yi bai wu shi kuai (150 kronor), försöker magistern.
– Jiu shi kuai qian (90 kronor), kontrar eleverna.
De får så skjortan för en hundring och övriga klasskamraterna applåderar entusiastiskt.
Talas av en miljard
– Jag har varit i Peking och märkte att jag hade stor nytta av språket till exempel på marknaderna, säger en av eleverna, Angelica Sollander och bjuder klassen på godis från Kina.
I snart tre år har den här klassen läst standardkinesiska eller mandarin, som talas och förstås av över en miljard människor.
Kinesiska har rykte om sig att vara svårt. Det är sant, eftersom du behöver kunna drygt 3 000 tecken för att läsa en tidningsartikel. Och det är inte sant, eftersom en vanlig mening kan låta så här: ”Jag i morgon åka Peking till du köpa bok”.
– Kinesiskans grammatik är mycket enklare än exempelvis tyskans, förklarar Martina Perisa som har kroatiska som modersmål och hoppas kunna tillbringa något år i Kina.
– Att prata och förstå är inte svårt. Men man måste jobba litet med uttalet. Jag spelar piano så för mig är kinesiskans toner inga problem, berättar Adam Hoffman som i juli reser till niomiljonersstaden Ningbo med en kinesisk kompis.
Efter lektionen sätter vi oss ner med läraren Kalle Kataoka. Läsåret 1996/97 var han au-pair i Peking och tog då chansen att läsa mandarin vid universitetet.
– Sedan läste jag runt 100 poäng i ämnet vid Lunds universitet och tog 2001 en Master of South East Asian Studies. Folkhögskolelärarlinjen, samt journaliststudier, ledde fram till att han 2007 fick fast jobb på Schillerska.
Annorlunda uttal
– Kinesiskan är en pedagogisk utmaning. Uttalet är så annorlunda att det blir väldigt mycket läsande i kör i början. Men jag är mycket noga med att alla ska få yttra sig på lektionerna.
Till en början lär man sig kinesiska med ett latinskt hjälpalfabete, som kallas ”pinyin”.
– Men jag börjar redan tidigt introducera även kinesiska tecken. Det uppskattar inte minst de som går estetiska programmet. På tre år lär sig eleverna ungefär 500 tecken, säger Kalle Kataoka innan det så är dags för en ny klass.
De här eleverna har bara läst ett drygt halvår. Men ingen tvekar när han ber dem gå fram till tavlan och skriva ett valfritt tecken. Snabbt fylls tavlan med tecken som ”xiao” (liten), ”ai” (älskar) och ”gaoxing” (glad) och i grupper gör så eleverna meningar med bland annat dessa ord.
Men det är något som inte stämmer med Linnea Ingemarsdotters anteckningar… vartenda tecken är perfekt!
– Även om vi inte behöver, försöker jag skriva allt med tecken. Det hjälper att jag har fotografiskt minne, ler hon.
Småbarnspappan Kalle Kataoka konstaterar, innan det är dags för nästa nybörjargrupp, att han har svårt att dra till Kina för vidareutbildning.
– Samtidigt undrar jag om och när vi ska få en lärarkandidat med kinesiska i examen…
Fast, den här måndagseftermiddagen är nog Kalle Kataoka Schillerskas inte enbart enda utan därtill lyckligaste mandarin-lärare.
– Nybörjarna är redan så duktiga på tecken. Och ni såg ju treorna, de kan konversera utan ens ett papper till stöd!