”Lärare förtvivlas av den där tomma stolen”

I utredningen ”Saknad!” konstaterar Malin Gren Landell att flera tusen elever är borta från skolan varje dag. Utredningen, som gjordes på uppdrag av regeringen, gav även förslag på ändringar i skollagen. Förslag som nu satts i verk. Från och med 1 juli har rektorer skyldighet att utreda en elevs frånvaro, oavsett om den är giltig eller ogiltig. 

En hel del av de tusentals elever med frånvaro är hemmasittare. Men ett exakt antal på precis hur många som faller under kategorin går inte att fastställa, berättar Marie Gladh som är legitimerad lärare och magister i specialpedagogik. 

Hon säger att fenomenet med hemmasittare är komplext. 

– Det går inte att säga vem som är en typisk hemmasittare. Men ofta är det elever med en kombination av svårigheter, så som individuella, sociala och familjerelaterade. Jag har själv erfarenhet av att elever står på klasslistor men ingen vet var de är. Sedan visar det sig att eleven inte har varit i skolan på flera år. Jag vet att lärare förtvivlas av den där tomma stolen och att ingen lärare känner att det inte är deras ansvar. 

Vissa menar att hemskolning kan vara lösningen för dessa elever, men Marie Gladh är övertygad om att man ska göra vad man kan för att få tillbaka eleven till skolan. 

– Jag hör till dem som menar att skolan och elevhälsan ska arbeta hårt för att få tillbaka eleverna till skolan. Barn och ungdomar utvecklas bäst i det sociala sammanhang som skolan utgör.

Marie Gladh har jobbat med hemmasittare länge och säger att eleverna behöver komma tillbaka av flera skäl. Inte enbart för att ta del av undervisning, utan också för att utvecklas som individer, lära sig fungera i ett sammanhang och därmed få bättre framtidsutsikter.

– Hemskolning kan aldrig ersätta den sociala mötesplats som skolan är. Det är i samvaro med andra, och helst jämnåriga, som utvecklingen under uppväxten sker. 

Vidare berättar hon om goda erfarenheter av metoder som kan underlätta arbetet med att få tillbaka eleven till skolan.

– Man bör arbeta intensivt och med tydlig struktur för att få tillbaka eleven. Skolan måste se till att samarbetet mellan lärare, elev, föräldrar, elevhälsa fungerar. Man kan börja med täta regelbundna möten med eleven och ett intressestyrt lärande som grund. Att få eleven delaktig i sitt lärande är oerhört viktigt. 

Hur ska tiden räcka till? 

– Det tar energi att se den där tomma stolen i klassrummet. Det värsta en lärare vet är en slags möten kring elever med den här problematiken som inte leder någonstans. I och med den nya skrivningen i skollagen om att rektorn har skyldighet att utreda frånvaro, får lärare ett starkare mandat att gå till rektorn och begära hjälp från elevhälsan. Som lärare får man vara tydlig med att man är villig att lägga tid på den här eleven. 

– Det kräver både uthållighet och flexibilitet. Men det är det värt eftersom en elev som tappas av systemet är en samhällsmedborgare som inte får chans att känna sig användbar.