”Läraren är både skådespelare och regissör”

En av Sveriges Radios stora satsningar i år är ”Radioteatern ger världshistorien”. Varje dag sänds en fem minuter lång pjäs om en historisk eller nu levande människa, som just den dagen har gjort en handling som har förändrat världen. Pjäserna knyter an till politiska eller filosofiska problem och personerna är hämtade från Raoul Wallenberg-kalendern.
– Pjäserna tar ofta fasta på när det är värt att offra någonting. Var det rätt av Rachel Corrie att offra sitt liv framför stridsvagnen som körde över henne i Israel. Hon hade kanske kunnat åstadkomma ännu mer om hon levde, säger Stina Oscarson.
Forum för Levande historia har gjort en lärarhandledning till sin kalender.
– Jag har hört många lärare i allt från religion och historia till svenska inleder sina dagar med de här fem pjäsminuterna av total koncentration och lyssning, som sen exploderar i diskussion.

Från i år släpper också Radioteatern varje vecka en teaterklassiker fri för nedladdning. Målet är ett radioteaterbibliotek med hundratals dramer av allt från Shakespeare och Tjechov till Dagerman.
Stina Oscarson tror att projektet kan inspirera ungdomar att ta del av världslitteraturens klassiker med hjälp av sin telefon – och det kan även locka till läsning.
– För mig är det här ett stort folkbildningsprojekt. Dagens krav på nytta och effektivitet hotar de humanistiska värdena och urholkar begreppet bildning för det är genom att koppla ihop ett skönlitterärt verk med politik, filosofi och historia som vi kan tänka nya tankar, säger hon och fortsätter:
– När jag lyssnade igenom nära 300 pjäser för projektet hände något. Plötsligt tänkte jag nytt och drog annorlunda slutsatser eftersom jag levt en massa andra liv genom pjäserna. Som att våld och strävan efter makt och pengar alltid går åt helvete.

Kan lärare låna verktyg från teatern?
– Absolut. Teatern bygger på att ha något att berätta och lusten att förmedla det. Det är egentligen samma sak att vara lärare då man är en regissör som bygger upp dramaturgin för en lektion och skådespelare när man förmedlar den tillsammans med eleverna som både blir publik och skådespelare.
– I båda världarna försöker man förfina formen. Man vet att alla förstår saker på olika sätt så det gäller att hitta bilder som så många som möjligt begriper. Man vet också att folk blir trötta och att man därför måste byta moment och växla i färg och form. Att vara lärare är ett kreativt yrke och jag tror att vi har jättemycket att lära av varandra.

Vad är ditt bästa skolminne?
– Det hemska är att det nog var när jag gick in i ett klassrum allra första gången och hade alla förhoppningar. Tyvärr hade jag inte så kul i skolan och det var allt från att jag inte blev vald alls vid uppdelningar i klassen och ingen pratade med mig i högstadiet till att en lärare underkände en uppsats jag var otroligt stolt över med orden att antingen skriver man poesi eller så skriver man vanligt.

Vad har du för råd till dagens lärare med tanke på dina erfarenheter?
– Lärare måste våga se när barn blir mobbade för de kan hjälpa till att stoppa det. Alla barn signalerar inte utåt när de mår dåligt så man måste vara lyhörd. Samtidigt förstår jag att det är svårt att göra det som lärare.
– När jag står inför en samling skådespelare så vet jag att alla måste vara med för att vi ska komma fram till premiär. Jag vet att jag måste möta alla på deras nivå, annars går det inte, och jag måste använda all min kreativitet varje dag för att nå fram. Men då har jag inte 30 stycken framför mig och jag tror inte att man som människa klarar av att ha den lyhördheten för så många samtidigt.
– Därför är jag orolig för att många barn far illa i skolan och det är inte skolans fel utan ett grundläggande fel. Spektrat för vad som är normalt har blivit så smalt för vi kan inte hantera minsta avvikelse. Passar man inte in far man illa när det egentligen handlar om att man som barn behöver något annat. Här har vi vansinnigt mycket att lära oss av konsten för där skildrar man oftast människor som inte är vanliga. I världen utanför får de sällan någon plats eftersom effektivitetspressen blir för stor.