Lärarens egen rapport visar: Så mycket har moderna språk tappat

Lärarna i moderna språk befinner sig i en ond cirkel av besparingar, minskat antal elever och dålig tillväxt på lärare. För att visa på situationens allvar har Fernando López Serrano, gymnasielektor i Malmö, låtit sammanställa en rapport om utvecklingen.
– Om inget görs tror jag att de ickeobligatoriska kurserna endast kommer att erbjudas på vissa stora skolor eller spetsutbildningar, säger han.

Allt färre elever läser moderna språk på ickeobligatorisk nivå i den svenska gymnasieskolan. På bara sex år visar siffror för riket från SCB och Skolverket att nybörjarkurserna för de tre största språken tyska, franska och spanska i genomsnitt har tappat 24 procent av elevunderlaget sedan läsåret 2013/14 och fram till förra året. För fortsättningskurs fem är den minskningen 40 procent.

– Eleverna kan och vill; det är skolsystemet som sätter käppar i hjulen och gör att de tappar intresset och väljer bort språk, säger Fernando López Serrano, gymnasielektor i moderna språk på Malmö latinskola, som har skrivit en rapport om situationen för ämnet i Malmö.

Själv har han haft förmånen att lära sig sju, åtta språk, vilket han menar öppnar ett annat sätt att se på världen och att det inte bara berikar på ett personligt plan utan också utåt. Det bygger broar och ökar förståelsen för andra människor och kulturer.

– Frågar du en språklärare är det så klart svaret du får, men det är även vetenskapligt bevisat att du får bättre lön när du har ett arbete som kräver att du använder flera språk, säger han.

Inom EU ser man just flerspråkighet som en viktig faktor för den europeiska konkurrenskraften. Det anses vara en nyckelkompetens som bör främjas. EU-länderna och -kommissionen har därför som gemensamt mål att alla EU-medborgare ska kunna två språk utöver sitt modersmål.

Spanskbördige Fernando López Serrano är själv en produkt av den politiken och innan han slog sig ner i Sverige 2005 var han på väg att doktorera i sanskrit i Tyskland.

– Jag avbröt studierna, för framtidsutsikterna såg inte så ljusa ut, men mitt språkintresse föddes med de döda språken, säger han.

I grunden är han universitetslärare i grekiska och latin, men upptäckte snart att intresset för klassiska språk inte är lika starkt i Sverige som i Medelhavsländerna. Han behövde byta spår och enklaste vägen var att bli spansklärare, ett ämne som han också doktorerade i.

Därutöver har han skrivit flera läromedel, bland annat en bok om hur svenskar kan lära sig spansk grammatik på ett bättre sätt. Han har startat en latinklubb utanför skoltid på för språkintresserade elever, hoppat in som universitetslärare, bjudit in forskare till språkseminarier för kollegornas fortbildning och tagit initiativet till skoltävlingen Språkolympiaden, som numera går under namnet International language competition.

– Det som driver mig är lusten att få eleverna att lära sig mer, men också den kollegiala entusiasmen – och den gemensamma frustrationen. För vi vill göra mer, men kan inte för att det saknas pengar, säger han.

I stället arbetar han ofta ideellt för att, som han säger, elevernas språkintresse inte ska dö bara för att rektorer, politiker och förvaltningar inte vill satsa på ämnet. Men det handlar också om att höja statusen för moderna språk.

– I kontakten med det svenska skolsystemet upptäckte jag snabbt en hierarki mellan moderna språk och engelska. Det märks i allt från hur många undervisningstimmar som avsätts för respektive språk till de villkor man får när man inte har engelska eller svenska som huvudspråk, säger han.

För att få det som han och kollegorna upplever svart på vitt skrev han i våras också den rapport som tar pulsen på utvecklingen i Malmö.
Där är situationen ännu mer dramatisk än på riksnivå med en minskning på 45 procent för nybörjarnivåerna och 55 procent för nivå fem sedan 2013.

– Jag ville med officiell statistik kunna visa för rektorer och förvaltningen hur det ser ut. Annars blir det bara att man pratar över en kopp kaffe och så blir det ingenting mer. Jag tänkte att det skulle bli en början på en lösning, säger han.

Vid en första anblick pekar rapporten på att moderna språk tycks vara vid god hälsa, eftersom elevunderlaget på de obligatoriska kurserna får en skjuts uppåt av den demografiska utvecklingen. Trots det minskar alltså de ickeobligatoriska kurserna, vilket enligt Fernando López Serrano beror på att hela språk eller delar av kurser allt oftare prioriteras bort.

– Ibland är det för många elever i klassen, det kan vi leva med, men varje år blir chansen mindre att kunna börja läsa ett nytt språk och eleverna säger att det är tråkigt att de inte kan välja det språk som de vill. Andra gånger påbörjar de ett språk som skolan sedan väljer att inte ge fortsättningskursen till, säger han.

En annan anledning till det krympande antalet elever är att lektionerna ofta läggs tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Inte sällan hålls också kurserna som en del i ett samarbete på en annan skola.

– Som språklärare vet du att du kommer att få de sämsta tiderna och att vi kommer att tappa en tredjedel av eleverna. Och om de måste välja en kurs på en annan skola visar erfarenheten att de inte slutför kursen, säger han.

Gällande de avancerade kurserna var det tidigare 10–15 elever som varje år ville läsa dem, men på bara sex, sju år har Fernando López Serrano sett den gruppen mer än halveras.

– Nu är det bara tre till fem som söker och då är det lätt för rektorn att säga att vi har inte råd, säger han.

För lärarna innebär besparingarna också att de får färre undervisningstimmar per kurs samtidigt som kursmålen inte förändras.

– De senaste tio åren har det på många håll blivit färre undervisningstimmar. Förut var fem kurser en heltidstjänst, nu är det sex. Arbetsbördan har ökat med 15 procent, men vi får samma lön för fler elever och kurser. Det minskade antalet timmar orsakar också en stress för mig och mina kollegor som får svårt att få in allt innehåll i kurserna, säger han.

I takt med att fler kurser tas bort blir det också svårare för språklärarna att få ihop till en heltidstjänst samtidigt som det också gör deras jobbsituation mer oviss.

– Du måste vänta till i maj för att veta vilka kurser du får och om du alls får arbeta kvar, säger han.

Att det inte är obligatoriskt att fortsätta sina språkstudier tycker han också skickar en signal om att ämnet inte är så viktigt. Men framför allt tror Fernando López Serrano att det är förändringar på kommunnivå som behövs för att utvecklingen ska vändas, att resurserna måste omfördelas.

– Hur var det för 10–15 år sedan? Då verkar det ha funnits pengar till moderna språk. Förvaltningarna och även rektorerna måste se över kursutbudet så att de som vill läsa språk inte missgynnas. Andra valbara kurser har inte samma problem, säger han.

Efter rapporten fick Fernando López Serrano lite klappar i ryggen och några långsiktiga löften, men med dem har det inte blivit något av. Situationen är fortfarande densamma och han ser dystert på framtiden för moderna språk.

– Om inget görs tror jag att de ickeobligatoriska kurserna endast kommer att erbjudas på vissa stora skolor eller spetsutbildningar. Andra kommer inte att ha råd att erbjuda dem och i ett rikt land som Sverige som kan unna sig en bra språkutbildning är det bara tragiskt att man inte satsar på det här, säger han.