Läraryrkets status skrämmer blivande lärare
Tyska är ett av de ämnen som riskerar att stå helt utan lärare i framtiden. Men det är inte ett ointresse för språket som ligger bakom.
– Studenterna har sett sina lärares arbetssituation och tänker: det verkar roligare att vara översättare i Bryssel, säger Anders Almgren, förste vice ordförande för Lärarnas Riksförbund.
Det larmas om en kommande brist på lärare i vissa ämnen. Senast vid Studieförbundet för Näringsliv och Samhälles (SNS) seminarium om den nya lärarutbildningen. Ämnen som nästan inga blivande lärare väljer att läsa, som tyska och kemi, kallades under seminariet för utrotningshotade och man talade om en ”katastrofsituation”. Den kommande bristen på lärare i moderna språk uppmärksammades också när Språklärarnas riksförbund nyligen firade 75-årsjubileum.
Men enligt Annelie Fjordevik, ämnessamordnare i tyska på institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet, finns det inget generellt ointresse för att läsa tyska.
– Vi har ett stabilt söktryck till våra kurser. Det är inga horder som söker sig hit men vi har ett jämt söktryck, sett över tid. Det är bara andelen lärarstudenter som minskar, säger hon.
Annelie Fjordevik berättar att av dem som läser på institutionen vill en del bli översättare, andra läser tyska i kombination med exempelvis statsvetenskap och ekonomi. Variationerna är många.
– Vi är inte oroliga för ämnet i sig utan bara för att så få läser till tysklärare, säger hon.
På eget initiativ har man på institutionen frågat lärarstudenterna varför det inte är fler som väljer att läsa till tysklärare.
– Vi funderar förstås också över detta. Våra studenter hänvisade till den negativa bild som ges av yrket i exempelvis media. Läraryrket har en låg status och det påverkar yrkesvalet, säger Anneli Fjordevik.
En av dem som uttryckte oro för en framtida lärarbrist vid SNS-seminariet var Anders Almgren, själv lärare i tyska. Han bekräftar bilden av att det inte finns några tendenser till ett minskat generellt intresse för att läsa språk på högskolenivå.
– Om jag ska gissa handlar det om att studenterna inte ser läraryrket som ett attraktivt yrkesval. När det gäller no-ämnet vet vi att få väljer lärarbanan eftersom det finns en arbetsmarknad som är attraktiv utanför läraryrket. Jag tror att detsamma kan gälla språken, säger han och fortsätter.
– Det var inte länge sedan studenterna själva gick på gymnasiet. De har sett språklärarnas arbetssituation och tänker att, nej, det verkar roligare att var översättare i Bryssel.
Vad behöver göras åt situationen?
– För det första måste vi ta reda på hur behoven ser ut i detalj, det vet vi inte riktigt. Och för det andra måste huvudmännen se till att yrket blir mer attraktivt, genom högre lön och bättre arbetsvillkor. Det måste också till en nationell samordning kring hur många och vilka lärargrupper som behöver utbildas. Här har staten abdikerat helt. Tidigare hade man konferenser där man tittade på statistik över åldersgrupperna för att ser i vilka ämnen det saknades lärare och hur situationen såg ut över landet. Något likande behöver vi igen, någon måste ta ansvar för helhetsbilden, säger Anders Almgren.
Läs även Per Kornhalls nya blogginlägg ”Katastrofläget kräver handling”