laromedel
Foto: Shutterstock
Debatt

Läromedelsbranschen måste tänka om innan det är försent

Debatt Läromedelsproducenterna måste förnya både koncepten och prissättningen. Det menar Rolf Ekelund, lärare och tidigare läromedelsförläggare.

Skolornas inköp av läromedel fortsätter att minska. Under 2017 köpte skolorna sammantaget analoga och digitala läromedel för i genomsnitt 510 kronor per elev. En minskning med 12 procent jämfört med föregående år enligt Svenska Läromedels verksamhetsberättelse 2017.

Försäljningen av analoga läromedel rasade, medan skolornas inköp av digitala läromedel ökade med i storleksordningen 35 procent, dock från en mycket låg nivå. Av den samlade läromedelsförsäljningen utgör de digitala läromedlen endast runt 10 procent.

I förhållande till producenternas hittills gjorda investeringar i digitala läromedel framstår den nuvarande försäljningsnivån närmast som en katastrof. De ursprungligen initiativrika entreprenörerna har lämnat branschen: Digilär ingår numera i Natur & Kultur och Clio Online i Bonnier Education.

Producenterna har fortsatt att kompensera minskande volymer med höjda priser. Läroböckerna är nu överlag så dyra att det praktiskt taget är omöjligt för en skola att inhandla böcker i alla ämnen till samtliga elever.

Därtill har förlagen även satt priserna för de digitala läromedlen på en nivå som inte ryms i skolornas budgetar. I det ovan angivna beloppet 510 kronor per elev och läsår ingår, förutom reguljära läromedel, även ordböcker, fördjupningslitteratur, kartböcker med mera.

Ett komplett digitalt läromedel (samtliga ämnen) kostar vanligen runt 700 kronor per elev och läsår. Hur tänker producenterna?

Den minskande försäljningen av läromedel har pågått i mer än tre decennier. Lika länge har producenterna kompenserat volymminskningen med prishöjningar. En hopplöst negativ spiral, som leder till ättestupet.

I en artikel i Dagens Industri från den 2 september 1998 redovisar dåvarande direktören i branschorganisationen Svenska Läromedel, Lena Westerberg, och undertecknad (då ordförande i organisationen) det besvärliga läget på läromedelsmarknaden 1997. Då köpte skolorna läromedel för i genomsnitt 500 kronor per elev och läsår, det vill säga ungefär samma belopp som det som gäller idag, tjugo år senare!

I DI-artikeln anges även att skolorna 1997 använde 1 % av den så kallade elevpengen till inköp av läromedel. Idag är den andelen cirka 0,4 %. En uppräkning av dagens läromedelsinköp till den nivå som gällde 1998 ger vid handen att skolornas inköp av läromedel år 2017 borde ha landat på omkring 1200 kronor per elev och läsår.

Men det är inte bara prissättningen som inverkar menligt på läromedelsförlagens försäljning. Under hela den period som de kompensatoriska prishöjningarna praktiserats har kunderna efterfrågat nya läromedelskoncept.

Det sedan urminnes tider, av i stort sett samtliga förlag tillämpade konceptet brukar benämnas ”heltäckande läromedel”. Sådana lämpar sig bäst för en skola som leds med strama tyglar och där utrymmet för lärarens kreativitet är starkt begränsat.

Undervisningen i dagens skola styrs visserligen i tämligen hög grad av läroplanernas angivande av centralt innehåll, kunskapskrav och betygskriterier, men läraren vill ha friheten att själv välja både stoff och arbetssätt, anpassat till den aktuella elevgruppen.

Blott spillror kvarstår av de stora väletablerade läromedelsproducenter som var verksamma för 30 år sedan. Branschföretagen måste nu ta sig samman och förnya såväl koncepten som prissättningen.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm