”Läromedelsbrist minskar likvärdigheten i skolan”

Skolornas läromedelsinköp har minskat till omkring 1 procent av skolornas budgetar, enligt branschföreningen. Det motsvarar omkring 600 kronor per elev och år för tryckta läromedel och 27 kronor per elev och år för digitala.

– Man har gjort en väldigt stor satsning på datorer och surfplattor och glömt att man ska fylla dem med ett vettigt innehåll. Eftersom man då har bränt så mycket pengar har man inte råd att köpa in läromedel, vare sig digitala eller tryckta, säger Wiwi Ahlberg, som är en erfaren gymnasielärare och själv skrivit flera läromedel.

Hon oroar sig inte bara för bristen på anpassade läromedel i skolorna i dag utan också för att den svenska läromedelsbranschen är satt under press.

– Vi är ungefär 1600 läromedelsförfattare i landet. Om de inte får betalt för det jobb som de lägger ner kommer ingen att vilja skriva. När jag började som lärare för 30 år sedan köpte vi nya böcker hela tiden och lät inte eleverna ärva dem i flera år som nu, särskilt i mina ämnen samhällskunskap och geografi där världen snabbt förändras. Där är digitala läromedel ett superkomplement, men det gäller att skolorna har pengar till det.  

Vad vill du se inom den digitala läromedelsutvecklingen?

– Att det inte bara är böcker som blivit en pdf utan att man utnyttjar interaktivitet på ett användarvänligt sätt så att eleverna själva kan kontrollera sin kunskap och läsförståelse. Man har kommit lite längre på en del förlag, men det är tufft eftersom skolorna inte köper in digitala läromedel. Det kanske står för 5 procent av förlagens omsättning.

Wiwi Ahlberg ser framför allt två anledningar till att skolan behöver mer läromedel.

– I första hand behöver eleverna läromedel för att träna sin läsning och för att lära sig att lära sig, men läromedel är även viktigt för oerfarna lärare. Jag som undervisat i 30 år kanske inte behöver en lärobok, men nya lärare behöver det för att veta vilken nivå de ska lägga undervisningen på.

Är bristen på läromedel ett likvärdighetsproblem?

– Ja, beroende på vilken kommun man råkar befinna sig i har en del skolor råd att köpa både datorer och läromedel, medan andra inte har det. Det mest katastrofala läget är när man lägger över läromedelsproduktionen på lärare. Vi som skriver läromedel är lärare, men vi skriver vid sidan av vår lärargärning. Att hinna förbereda lektioner, göra ett schyst efterarbete, samverka med kollegor, köra formativ bedömning med alla elever och dessutom producera de läromedel jag behöver i stunden – det funkar inte. Dessutom finns det ingen då som garanterar kvaliteten.

Behövs en statlig kvalitetsgranskning av läromedel tycker du?

– Nej, det är erfarna lärare som är duktiga på att tolka styrdokumenten som skriver och ofta gör man det i team. Sen har man redaktören som granskar och ofta plockar man även in faktagranskare. Jag har fortlöpande kontakt med Skolverket när jag skriver för att fråga hur jag ska tolka olika skrivningar. Det är väldigt mycket kontroll.  

Saknas det läromedel i vissa ämnen?

– Ja, det är lite darrigt nu för det har dykt upp många udda, korta småkurser på gymnasieskolan. Jag skriver själv ett nytt läromedel i hållbar turism som jag lägger ner enormt mycket arbete på, men jag vet att det är få som kommer att läsa boken för den är bara för turistprogrammet. Därför har jag naturligtvis en högre royalty på den, men jag kommer inte att tjäna några stora pengar på arbetet.

– För många politiker är det här en ickefråga, de tror att det finns läromedel i allt. Min mission är lite att se till att de får upp ögonen. Det finns faktiskt inte det och det kan bli ännu värre.