Med hot om nedläggning

Några mil nordost om Bräcke ligger industrisamhället Kälarne, med knappt 500 invånare och en stolpfabrik som nav på arbetsmarknaden.

Här finns också en liten skola med drygt 100 elever och undervisning från förskoleklass till årskurs 9, som låtit höra om sig långt utanför Jämtlands gränser.

Kälarne skola är den skola i landet som har förbättrat sina studieresultat allra mest de senaste åren, enligt en kartläggning av Moderaterna. Vi söker oss till lärarrummet – men har lite svårt att hitta dit.

– Här finns faktiskt inget lärarrum av traditionellt snitt, säger läraren Margareta Svelander med ett leende. Vi jobbar med samlad skoldag, vilket innebär att alla elever är på plats mellan 08.20 och 14.15. Då försöker vi också vara med eleverna, även när vi fikar. Vi får pusta ut när skolskjutsarna kommer och hämtar eleverna.

Sjunkande befolkningssiffror tvingar skolan till ständiga anpassningar för att få undervisningen att fungera.

Eva Kvist: Vi måste hela tiden tänka nytt och annorlunda och göra anpassningar för att få en så bra verksamhet som möjligt. Det är klart att det tar en hel del tid, men det är nyttigt också.

Margareta Svelander: Grunden för framgång är nog kontinuitet och nyfikenhet. Vi som jobbar här har funnits länge vid skolan och har behörighet för våra ämnen. Men utan engagemang och nyfikenhet skulle det inte vara så mycket värt.

Eddie Backlund: Jag upplever att vi har ett bra samarbete med skolledningen för att hitta rätt konstellationer för klasserna läsår efter läsår. Där finns det ingen fast mall att gå efter. För närvarande har vi drygt 40 högstadieelever som vi har delat in i två klasser, där vissa av åttorna går med sjuorna och vissa med niorna.

Berätta om de förändringar som skett under senare år.

Camilla Wängman: En nyordning är dagliga morgonmöten för oss som undervisar i årskurs 7–9. Med rutiner för dagen som väntar och återkoppling kring det som hänt dagen innan så har vi fått mer struktur. Nu kan vi lägga all energi på

Eva: Jag upplever att vi ligger långt framme med att använda ny teknik. Vi har inrättat ett särskilt mediarum och har smartboards i varje klassrum. Det finns en nyfikenhet på interaktiva och webbaserade läromedel här.

Krävs det någon särskild pedagogik i en skola i ett mindre industrisamhälle, omgiven av glesbygd?

Eva: Utan att överdriva upplever jag att det kan vara extra värdefullt att arbeta med elevernas självkänsla. Det finns en blyghet för världen utanför Jämtland. Men det krävs inte så mycket för att få eleverna att komma över den tröskeln.

Margareta: Sedan många år sätter vi upp en luciarevy som gör det naturligt för eleverna att ta ansvar och bli mer bekväma i att uppträda
offentligt. Och vi har ett mångårigt internationellt samarbete, Future Europe, som har varit mycket värdefullt.

Eva: Vårt arbete har faktiskt gett en del eko. Vi har fått besöka riksdagen för att berätta om vårt arbetssätt och riksdagsledamöter har varit här på besök. Det är roligt, men samtidigt har vi varit ensamma som kommunal glesbygdsskola när riksdagen lyft fram positiva exempel. Det verkar vara vi och ett antal friskolor.

Hur ser framtiden för skolan ut?

Eddie: Det är tyvärr lite osäkert om årskurs 7–9 får finnas kvar. Kommunen har sagt att man vill vänta ett år innan man tar beslut och att vi måste visa att vår pedagogiska verksamhet fungerar.

Margareta: Det känns rätt märkligt med tanke på att vi kan redovisa så goda studieresultat.

Eddie: Med så få elever så märks varje elev i statistiken, vilket ger utslag vissa år. Men genomgående har vi under en lång rad av år kunnat visa att det går att klara bra resultat på en liten skola som vår.

Vad gör ni för att försöka rädda kvar skolan?

Eva: Vår utgångspunkt är att barnen har rätt till en skola i närområdet, om vi kan erbjuda samma kvalitet som större skolor. Det finns ingenting som tyder på att eleverna får bättre undervisning om de tvingas pendla till en annan skola. Det skulle också ställa till problem i rekryteringen om vi enbart blir en skola upp till årskurs sex, inte minst när det gäller att hitta lärare till praktiska ämnen.

Eddie: Det finns en särskild grupp i samhället som driver skolfrågan som vi har kontakt med. För oss är kvalitetsaspekten viktigast. Så länge den är i fokus kan jag inte se några problem med att vi tillsammans med de boende i området försöker behålla skolan som en F–9-skola.

Hur är det att jobba på en skola som är nedläggningshotad?

Eddie: Det skapar förstås en osäkerhet – så är det. Föräldrar som har en valmöjlighet kan eventuellt börja välja bort Kälarne för att det finns en osäkerhet om högstadiet här.

Margareta: Bräcke kommun förtjänar ändå beröm för att man inte låtit funderingarna kring skolans framtid gå ut över resursfördelningen. Vi har möjligheter till bra fortbildning och det har investerats en del i teknik och lokaler här.

Eddie: Totalt jobbar runt 15 lärare i Kälarne, men omräknat till heltidstjänster blir det kanske 12 tjänster. Rent arbetsmiljömässigt tycker jag inte att vi kan klaga. Läsåret som gått har vi till exempel haft väldigt bra vikarielösningar.

Kan du se någon fördel med att eleverna får gå i en större skola?

Eddie: Egentligen inte när vi har en så bra studiemiljö. Det är klart att det finns en kritisk gräns för när elevvolymen blir för liten, men tittar man på prognoserna ska det inte vara någon fara att vi hamnar där. Skolan kommer att ha runt 30–40 högstadieelever framöver och vi ser en tendens till att föräldrar väljer att flytta sina barn från andra skolor till Kälarne.