”Metodiken har nedvärderats”

Mer pengar inte lösningen för låga elevresultat

Jan Björklund har hunnit genomföra många skolreformer sedan han kom till makten, men den väntade höjningen av elevresultaten låter vänta på sig.

– Det är inte bara de här åren som resultaten har sjunkit, det har pågått i tjugo år. Det är därför vi lägger om hela utbildningspolitiken. Hade resultaten varit goda hade inte alla de här reformerna behövts.

Samtidigt satsar många kommuner mer än någonsin på skolan och gymnasieskolan är dyrast inom EU. Hur förklarar du det?

– Skolans huvudproblem är inte brist på pengar. Det hindrar inte att det finns vissa områden som man behöver satsa mer på, till exempel lärarlöner och elever med svårigheter. Det är den flummiga skolpolitiken som förts i rätt många årtionden som är huvudorsaken till de sjunkande elevresultaten. Det har funnits en rädsla för att ställa krav. Man avskaffade till exempel betyg, examen för gymnasiet och nationella prov.

Kraven på skolor, lärare och elever har definitivt ökat sedan Jan Björklund tog över, men regeringens utredare Per Thullberg konstaterade nyligen att reformerna inte kommer att få någon större effekt förrän i slutet av 2010-talet. Om det innebär ökade resultat återstår att se.

– Det kommer naturligtvis att dröja innan vi ser mätbara effekter på elevernas slutresultat i grundskolan, men vi ser några saker redan i dag. Två år i rad har söktrycket på lärarutbildningarna ökat och meritpoängsreformen från 2007 gör att eleverna väljer mer krävande kurser i matematik och språk. Det har i sin tur lett till att fler söker ingenjörsutbildningar.

Den orättvisa skolan ska stoppas av statsmakt

Resultatskillnaderna mellan kommuner, skolor och elever fortsätter att växa. För att hejda den utvecklingen vill allt fler partier öka den statliga styrningen.

Ett färskt exempel är regeringens önskan att införa krav på kommuner att ta hänsyn till socioekonomiska faktorer vid fördelningen av skolbudgeten.

– Ska man ha en likvärdig skola krävs det olika resurser till olika skolor eftersom en del skolor har större behov. Rätt många kommuner omfördelar redan resurserna, till exempel har skolorna i Rinkeby i Stockholm dubbelt så hög lärartäthet som innerstadsskolorna. För andra kommuner blir det en förändring.

Socialdemokraterna har presenterat en liknande idé om riktad skolpeng, som Folkpartiet röstade nej till. Vad är skillnaden?

– Det var inte något färdigt förslag så jag vet inte om det är skillnad. Vi ville ha en ny paragraf i skollagen och då måste det först utredas och behandlas. När vi väl lägger fram förslaget är strävan förstås att nå enighet om det.

Folkpartiet har länge varit det enda Allianspartiet som talat om ökad statlig styrning, men på senare tid har de fått sällskap av Moderaterna som svängt i retoriken. Även Socialdemokraterna uttrycker krav på ökat statligt inflytande, men fortfarande är det bara Folkpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som vill förstatliga skolan – en minoritet.

– Jag vill ju förstatliga skolan. Vi har en ökad statlig styrning nu, så jag förstår inte vad de menar som säger att de vill ha ökad statlig styrning. Vi styr mer och mer, men en avgörande skillnad är om staten är huvudman och arbetsgivare eller inte. Om vi verkligen vill lyfta kvaliteten i svensk skola och få ökad likvärdighet är den statliga styrningen vi gör nu rätt spår att gå, men det räcker inte i längden.

Lärarlegitimationens ständiga förvandling

Lärarlegitimationsreformen har genomgått flera förändringar sedan den klubbades 2011. Då skulle reglerna införas året därpå, men datumet har sedan dess flyttats fram rejält eftersom utfärdandet av legitimationer varit tidsödande.

Kraven för legitimation och behörighet har också anpassats flera gånger. Nyligen kom förslaget att legitimerade lärare ska kunna söka behörighet i ämnen de undervisat länge i och att obehöriga lärare ska kunna validera sin kompetens – två sätt att rädda bristen på lärare med lärarutbildning i sina undervisningsämnen och lärargrupper som hamnat i kläm i spåren av reformen.

– Ja, det har varit många små justeringar och det är väl bra att göra det efter hand när man upptäcker att saker kan bli ändå bättre. Jag är helt prestigelös och det kommer säkert att behövas ytterligare förändringar.

Det är väl ingen överraskning att många erfarna lärare saknar behörighet. Varför kom det här förslaget nu?

– För att lärarorganisationerna har påtalat att vi behöver kunna validera äldre lärares erfarenhet och vi vill fatta beslut i enighet med dem. Det är en sak att införa väldigt höga krav för nya lärare, men för dem som har jobbat som lärare i 30 år är det en balansgång vad ska räknas som yrkeserfarenhet motsvarande en utbildningsnivå och när man ska tvingas sätta sig i skolbänken.

Lärarstudenter har haft svårt att hitta de introduktionsplatser som krävs för att få legitimation. Finns det anledning att se över det också?

– Ja. Introduktion tror jag är mycket viktigt, att få coachning och stöd av äldre kollegor när man är ny på en arbetsplats, men vi tittar på hur reglerna ska utformas. Jag är medveten om att det blir problem eftersom studentvolymerna för olika lärarutbildningar varierar kraftigt.

Ett lärarlyft som inte har lyft

De senaste decenniernas flumpedagogik är alltså en orsak till de fallande elevresultaten, enligt Jan Björklund. Samtidigt gapar platserna tomma på Lärarlyftet II – och 2015 slår legitimationskraven igenom med full kraft.

– Jag är kritisk till att kommunerna inte skickar iväg lärare på Lärarlyftet i tillräcklig omfattning. Jag gillar ju inte kommunaliseringen och det här är ytterligare en aspekt på när kommunerna inte tar ansvar. När reglerna blir skarpa kommer kommuner som skickar iväg lärare på lärarlyft ha ett försprång.

Borde staten subventionera lönebortfallet så att lärarlyftet blir av?

– Nej, när man är 25 år och läser till lärare betalar inte staten din lön. Staten kommer aldrig att bekosta lön för den som grundutbildar sig. Däremot är det så att om en kommun vill att en anställd lärare ska öka sin kompetens bör kommunen fundera över vilket ansvar den har för delfinansiering. Fortbildning är ju till för att arbetsgivaren ska nå längre.

Sett till de sjunkande elevresultaten, krävs det ytterligare fortbildningsinsatser så att lärare blir bättre på sitt yrke?

– Ja, jag menar att svensk skola har nedvärderat metodiken. Lärarutbildningarna har ägnat sig åt pedagogik, sociologi, psykologi, men väldigt lite av konkret undervisningsmetodik och det lider vi av i dag. Vi måste återupprätta katederundervisningen igen. Jag menar inte att läraren ska stå vid katedern utan att läraren undervisar, berättar, instruerar, repeterar och diskuterar med klassen och inte överlämnar ansvaret för inlärning åt eleverna själva. Här krävs det insatser. Det är därför vi gör Mattelyftet. Vi börjar med det.

Faktorer för läraryrkets status

Lärarnas löneutveckling har inte hängt med och statusen har sjunkit. Många lämnar yrket eller väljer bort det som studenter – en allvarlig utveckling som Jan Björklund hoppas vända.

– Det är fem saker som hänt som kommer att öka läraryrkets status – lärarutbildningens reformering, lärarlegitimationen, karriärtjänsterna, avbyråkratiseringen och förra årets löneavtal, som trots allt var det bästa som någon yrkesgrupp har fått på femton år. Det tror jag sammantaget kommer att leda till att läraryrket blir mer attraktivt. Jag tror det ökade söktrycket är en indikation på det.

Fortfarande räknar många med en framtida lärarbrist. Behövs statliga lönesatsningar utöver de nya karriärtjänsterna?

– Nej, inte statliga pengar utöver satsningen på karriärtjänster. Kommunerna går med över 20 miljarder i överskott så det finns pengar, men staten kan naturligtvis inrätta fler karriärtjänster med högre löner. Vi får se nu hur det fungerar, men jag är inte främmande för att skala upp det och då blir det ju mer pengar till lärarlöner.