”Mitt liv som lärare och förälder”

Mitt liv som högstadielärare:

• Att ha drygt 5 års studielån men sakna förutsättningarna för att göra ett gott jobb som man kan känna sig nöjd med.
• Att ha så låg lön att man knappt får det att gå runt trots alla högskolepoäng och allt slit.
• Att komma hem på kvällen och vara helt slut och knappt orka med sina egna barn.
• Att få hörselproblem pga den höga ljudvolymen och den undermåliga arbetsmiljön.
• Att stressa i sig lunchen varje dag  tillsammans med eleverna i en stor bullrig matsal och ägna eventuella pauser mellan lektionerna åt att svara på mail och planera lektioner samt rastvakta , lösa konflikter och oväntade händelser som hela tiden sker.
• Att trolla med knäna, anpassa och ta hänsyn till alla barn med diagnoser trots att det saknas hjälpmedel i form av inläst material, datorer osv.
• Att få höra från sin rektor på personalmöte att order från högsta ort är att ”budget är viktigare än kvalitet.”
• Att höra från kollegor som byter bransch att de orkar vara människor när de slipper skolan och att de orkar träna, träffa vänner och vara närvarande med sina egna barn.
• Att ha olika grupper i olika årskurser, byta lokal varje lektion, bära läromedel mellan klassrummen, att aldrig ta paus, ha sömnproblem pga allt man måste hålla i huvudet, att aldrig räcka till och aldrig känna att man gör ett tillräckligt bra jobb.

Som förälder med tre barn i olika grundskolor:

• Så stora förskoleklasser för 6-åringar att det är stökigt och oroligt och aldrig lugnt. Har man inte koncentrationssvårigheter lär man få det när man börjar skolan. Att skolan gör det tråkigt och dödar fantasin och vetgirigheten hos barnen när det hela tiden går ut på att sitta tyst och stilla och vänta på dem som stör.
• Olikvärdigt! Vissa skolor har små grupper, fina lokaler, iPad till alla elever medan andra elever sitter i slitna klassrum med kopierade svartvita stenciler som läromedel.
• Ofta hakar lärarna på det ”senaste” som avhandlas i media och på sociala media för att föräldrar ska vara nöjda men risken är att det blir hattigt och saknar kontinuitet och tydlighet.

När ska skolan byggas upp och utformas utifrån forskning och pedagogik och inte ses som en utgift för kommunen där man får skära ned? Skolan ska inte heller vara ett forum för politikers utspel och jakt på röster.

Vem ska orka arbeta som lärare? Varför slita ut sig utan att ens få skälig lön för slitet? Varför välja läraryrket när det värderas så lågt av övriga samhället?

Hur länge ska jag orka arbeta som lärare? Jag är 44 år och har arbetat som lärare i 13 år. Det känns som om jag måste byta bransch om jag inte ska bränna ut mig och om jag vill ha råd med att ge mina egna barn någon resa ibland på semestern eller en god materiell standard samt kvalitet i familjelivet.

Som högstadielärare stressar man ihjäl sig. Att dra ner antalet undervisningstimmar skulle ge förutsättningarna att förbereda lektionerna, följa upp elevernas kunskapsutveckling på ett mer tillfredsställande sätt.

Malin Appeltofft
Språk- och teaterlärare (Stand Up komiker)