”Ordens betydelse förändras”

En av dem som ogillade förbudet, som rektor Christin Stigborg infört, var den språkliberale författaren Bengt Dagrin som samlar på fula ord. Han kallar sig själv maledictolog – forskare i svordomar – och är upphovsman till ”Stora fula ordboken”. Men svenskläraren Ann-Kristin Linde tycker att handlingsplanen har gett resultat och fått eleverna att tänka till om sitt språkbruk. De tre ger här sina synpunkter om fula ord i skolmiljön.

Christin: – Vi ville skapa en positiv attityd på skolan. Tidigare hade vi en handlingsplan mot klotter som slog väl ut. Vi frågade oss vad vi mer hade för bekymmer. Det kom fram att eleverna säger taskiga och kränkande saker till varandra, något vi inte kan gå med på. Fula ord som används för att kränka hör inte hemma här.

Bengt: – Men vilka känner sig kränkta? Har ni pratat med eleverna? Ta bara ordet hora. Det är ett gammalt ord besläktat med latinets carus som betyder kär. I dag använder många tjejer det som vilket tilltalsord som helst, ibland till och med i positiv bemärkelse. Det kan man ju inte se som en kränkning. När ordet tjej, som från början var ett romaniord som betydde dotter, kom in i Stockholmsslangen vid sekelskiftet 1900 betydde det hora eller prostituerad, men 30 år senare hade det blivit ett inneord som betydde ung flicka. Jag kan se att ordet hora är på väg att utvecklas i samma riktning.

Ann-Kristin: – Upplever vi ett ord som en kränkning så diskuterar vi det i arbetslaget. Man måste vara lyhörd på det här och ta reda på om det är en engångsföreteelse eller något som upprepas ofta. En lärare måste ibland smyga lite i kulisserna.

Bengt: – Men ordens betydelse förändras. Min mormors mors generation använde inte ordet hej eftersom det var ett ord som man enligt Bibeln hälsade djävulens änglar med. De bibeltrogna såg det som väldigt fult. Det var inte förrän i början av 1900-talet som ungsocialisterna började använda det. Om jag var en bibeltrogen elev hade jag kunnat bli kränkt av det.

Ann-Kristin: – Generationsskillnader har alltid funnits. Jag tror att svordomar mycket är en tonårsgrej. När jag var ung använde vi språket för att stänga de vuxna ute. Om jag någon gång råkat använda mina barns uttryck där hemma så tittar de föraktfullt mot mig och säger ”men mamma”. Ungdomar tycker nog att vuxna som använder deras språk är patetiska och rädda för att bli gamla.

Christin: – Ordet hej kan vi inte bestraffa. Hade vi fått argumenten kunde vi resonera om det. Men det är ju ett väldigt vanligt ord. Min mamma sa alltid järnvägars när hon blev arg. Jag visste precis att det betydde helvete. Det kan man ju säga.

Bengt: – Nej. Jag har provat det där, jag körde med filmjölk. Det hjälper inte. Men skriker man fan eller jävlar så lindrar det smärtan när man slagit sig på tummen. Jag håller dock med dig om att man så klart inte ska såra varandra.

Christin: – Det gör man ju genom att säga hora eller bög. Man kan använda vilket ord som helst på ett fult sätt. Det är det farliga, tycker jag.

Ann-Kristin: – Det förekommer mycket könsord i korridorerna och ord som bög är vanliga. Men bokstavsförkortningar som ADHD och DAMP används också som något negativt bland eleverna i dag.

Bengt: – Det är ju inte själva orden som är fula, det är missbruket. Det spelar ingen roll om du säger fan eller liksom stup i kvarten. Det är precis lika illa. Oavsett vilka orden är ska de inte missbrukas.

Christin: – Det tror jag faktiskt vi är rätt överens om.

Vad har handlingsplanen fått för konsekvenser?
Christin: – Eleverna har börjat tänka efter vad de använder för ord när de talar till varandra. Överlag har vi fått en lugnare atmosfär.

Ann-Kristin: – Det viktiga är att vi vuxna faktiskt bemöter och pratar med eleverna och det ger resultat. Jag som vuxen vill veta varför du kallar din kompis för bög. Och då blir det oftast en bra diskussion.