Otydliga krav på syv i kommunerna

Västsvenska handelskammaren har gjort en genomgång av läget för studie- och yrkesvägledningen i Västsverige där man bland annat intervjuat rektorer om hur vägledningen organiseras på den egna skolan.

Dessutom har man gått igenom kommunernas styrdokument för att titta närmare på vilka krav som ställs upp för vägledningen, för att få svar på om studie- och yrkesvägledningen är en prioriterad fråga för västsvenska skolpolitiker. 

Rapportens slutsats är att så inte är fallet. I varannan kommun saknas målsättning och strategi för studie- och yrkesvägledningen. I Skövde och Falköping, till exempel, nämns inte syv överhuvudtaget och var tredje rektorer har inga krav på sig från huvudmannen för arbetet med studie- och yrkesvägledningen.

– I vår undersökning blir det tydligt att uppdraget lätt faller mellan stolarna. Ställer man inte tydliga krav på innehåll och på återkoppling så är inte incitamentet för rektorer att jobba med vägledningsfrågor lika starkt, säger Åsa Vikner som jobbar på Handelskammarens näringspolitiska avdelning med ansvar för kompetensförsörjningsfrågor och är den som skrivit rapporten.

Att kommunerna inte ställer tydliga krav bidrar till att befästa den låga prioriteten för vägledning i skolan, skriver man i rapporten.

– Våra medlemmar har stora kompetensbehov och vi ser att unga inte väljer att läsa utbildningar som stämmer överens med näringslivets behov. Våra medlemmar behöver yrkesutbildad kompetens, som tekniker och ingenjörer, samtidigt som vi vet att samhällsprogrammet är det största programmet på gymnasiet, säger Åsa Vikner och fortsätter.

– Det är inget fel naturligtvis, så länge det är ett medvetet val, men vi vet av andra undersökningar att hela 40 procent av de som läser samhällsprogrammet inte fortsätter studera vidare inom ämnet. Ur vårt perspektiv är det avgörande att studie- och yrkesvägledningen fungerar.

Tre kommuner sticker ut i positiv bemärkelse – Varberg, Uddevalla och Kungsbacka – där det utöver de nationella riktlinjerna för syv finns tydliga lokala målsättningar för vägledningen.

I rapporten lyfts särskilt Varberg fram som ett gott exempel.

– De visar att de prioriterar frågan och har en tydlig strategi för hur man ska jobba med syv ute på skolorna. Man har också ett nära samarbete med arbetslivet och det ger resultat.

I rapporten skriver man att eleverna i Varberg, under sin grundskoletid, möter omkring 50 olika yrken samt att de får kunskaper och erfarenheter från arbetslivet som berör olika ämnen.

 – Rektorerna i Varberg är väldigt nöjda med styrningen och den här tydliga styrningen gör att syv får mer resurser – alltså färre elever per syv, det leder till bättre samarbete med arbetslivet och en större förståelse för uppdraget i hela skolan.

Rapporten visar också att 9 av 10 rektorer är nöjda med studie- och yrkesvägledarens insatser samt att 7 av 10 rektorer anser att lärarna har rätt kompetens för att integrera syv i den egna undervisningen.

Av rapporten framgår också att det är stora skillnader vad gäller hur många elever som en studievägledare har ansvar för. Snittet för en vägledare på högstadiet i Västra Götaland är 596 elever. En vägledare på Tjörn har hand om 347 elever medan motsvarande siffra för Göteborg är 1455 elever.

Vad är bra vägledning ur ert perspektiv?

– Jag skulle säga att det är en vägledning som startar tidigt och inte först på gymnasiet. Det bra om man redan i tidig ålder får komma i kontakt med arbetslivet och olika yrken och att det kopplas till undervisningen och skolämnena på olika sätt, säger Åsa Vikner.