”Pisa irrelevant för läroplanen”
En fråga som diskuteras livligt bland oss lärare i den svenska skolan är hur relevant Pisa-undersökningen är i förhållande till vad läroplanen säger att vi ska lära eleverna. Ofta med slutsatsen att den inte är relevant. Den övergripande ambitionen i Pisa är att mäta något som kallas ”literacy” för de ingående ämnena. Allmänt kan man säga att literacy handlar om i vilken grad man kan använda sina kunskaper i olika sammanhang. När Pisa definierar literacy för matematik blir det en bra sammanfattning av hur syftet med matematikundervisningen beskrivs i Lgr11 och tidigare läroplanen Lpo94.
Men sättet som man i Pisa testar elevernas kunskaper på, skiljer sig på viktiga punkter från de sätt elevernas kunskaper testas på i svensk skola. En skillnad är provformen, där uppgifter från läsning, matematik och naturvetenskap blandas. Det handlar även om att krävande uppgifter kommer utan inledande, enklare deluppgifter – vilket svenska elever är vana vid att ha. En annan skillnad är bedömningen. I svenska prov bedöms ofta processen fram till ett svar i lika hög grad som själva svaret. I Pisa ligger fokus på om svaret är rätt eller inte. Den viktigaste skillnaden tror jag ändå är att uppgifterna i Pisa kräver mycket högre grad av läsförmåga. I genomsnitt formuleras uppgifterna i Pisa med tre gånger så mycket text jämfört med de svenska nationella proven. I Pisa krävs sex gånger så hög läshastighet, och eleverna har hälften så mycket tid på sig per uppgift jämfört med i nationella proven. Svenska prov är anpassade för att inte missgynna lässvaga elever. De lässvaga eleverna i svensk skola är vana vid denna anpassning och blir rimligen överväldigade av all den text de måste ta sig igenom i Pisa. Men även övriga elever är vana vid kärnfulla formuleringar i provsituationerna – och därmed också i undervisningen.
Jag provade en av uppgifterna i Pisa på en klass där merparten av eleverna kan klassas som ”duktiga”, och där jag visste att de behärskar det matematiska innehållet i uppgiften. Det tog inte många sekunder innan en elev frågade om det verkligen var en matteuppgift och övriga elever stämde in i frågan. Även de duktigaste eleverna i klassen hade svårigheter med att sålla fram matematiken ur all texten.
Passar då intentionerna i Pisa den svenska läroplanen (avseende matematik)? Svaret är både ja och nej. Ja, eftersom syftet med undervisningen i matematik beskrivs på likartade vis i läroplanen och Pisa. Men … I svensk skola lägger vi oss vinn om att lässvaga elever inte ska missgynnas i undervisning och provsituationer. Det innebär att alla elever i både undervisning och prov möter uppgifter där det är relativt lätt att se vilken matematisk information de innehåller. Men det förklarar väl inte varför vi rasar i mätningarna? Jo, kanske gör det trots allt det. När det gäller läskunnighet har vi rasat mer än tjugo placeringar sedan första mätningen. Vad det beror på är naturligtvis intressant att diskutera, men här nöjer jag mig med att konstatera att det krävs en god läsförmåga för att klarar uppgifterna i matematikdelen av Pisa. Att matematikresultaten sjunker kan alltså helt enkelt vara en konsekvens av att elevernas läsförmåga försämrats.
Ska vi inte bry oss om resultaten i Pisa? Klart vi ska. Men vi ska ställa rätt frågor utifrån dem. Frågor som handlar om varför ett visst land är bättre än oss leder inte till något konstruktivt. Vi ska istället fråga oss varför läsförmågan, så som den mäts i Pisa, sjunker hos de svenska eleverna. För om elevernas läsförmåga försämras får det negativa effekter på resultaten i de flesta skolämnena. En hypotes om den sjunkande läsförmågan kan vara att vi har gått över till att skydda lässvaga elever från läsning istället för att se till att de får stärka sin läsförmåga. Om läsförmågan fortsätter att försämras blir det så småningom ett demokratiproblem där en allt större del av medborgarna är för lässvaga för att kunna eller orka ta del av debatten i skrivna media.
Stefan Lindström
Matematiklärare åk 7-9