Praktiken problem för både lärare och studenter

Chelsea Long, 24, avslutade sin sista praktikperiod före jul. Hennes erfarenheter från de fyra praktikomgångarna är mycket blandade. 

Under den första praktiken fick hon en handledare som mestadels arbetade som extrahjälp i en studieverkstad. Det blev inte mer än totalt fyra lektioner i helklass för Chelsea Long. 

– Jag satt mest ensam och hjälpte elever med olika särskilda behov, så som dyslexi och andra inlärningshinder. Under fem veckor fick jag i princip ingen handledning, berättar Chelsea Long. 

Även under nästa praktikperiod möttes hon av liknande problematik. Då hade Chelsea ett par lektioner i veckan, men oftast utan att handledaren var närvarande i klassrummet.

– Hon verkade inte alls intresserad av att vara handledare. Det var otroligt ensamt och svårt. Jag hade en yrkesintroklass med elever som precis kommit till Sverige som skulle ha samhällskunskap. Det var svårt för mig att ensam i den situationen göra det på ett bra sätt, berättar Chelsea Long.

Hon delar sina erfarenheter med många lärarstudenter i Sverige, visar Skolvärldens enkät. Av de 1 709 studenter som svarat uppger nära 30 procent att de upplever att handledarna inte haft tid med dem under praktiken. 

En dryg femtedel, 22 procent, anser att de fått för lite undervisningstid i klassrummet. 

Det var otroligt ensamt

Jana Hejzlar, utredare på Universitetskanslerämbetet (UKÄ), har vid flera tillfällen granskat lärarutbildningarnas verksamhetsförlagda utbildning (VFU). Hon känner igen den problematik som beskrivs i Skolvärldens undersökning. 

– Studenter vill ha mer handledning, det har vi sett i våra granskningar. Det är också så att handledarna upplever att de inte har tid. Ofta handlar det om att de inte får tillräckligt med tid av rektorn för att handleda, säger hon. 

En hårdare arbetsbelastning för lärarkåren och ekonomiskt pressade rektorer är två skäl till att handledningen fallerar i en del fall. Men det finns också andra yttre faktorer, exempelvis missnöjda föräldrar. 

– I en del fall blir föräldrarna inte glada över att den ordinarie lärarens undervisning minskar när denne handleder studenter. Det finns väldigt mycket tyckande, säger Jana Hejzlar. 

Det kan även bli ”kulturkrockar” mellan handledare som gått en äldre utbildning och studenter som kommer från universitetet med dagens undervisningsmetoder och pedagogik i färskt minne. 

– Det kan vara en så enkel sak som att en student inleder lektionen med att berätta för eleverna vad de ska göra under lektionen, medan en äldre lärare tycker att det skriver man på tavlan. I den här typen av undersökningar kan det rymmas en del problem med personkemin, säger Jana Hejzlar. 

Även om bristerna i handledningen av studenter har olika orsaker är ansvaret glasklart. Det ligger hos lärosätena och kommunerna, menar Jana Hejzlar.

– De ska kunna samarbeta på ett sätt som gör VFU:n så bra som möjligt för studenterna. De har ett gemensamt intresse av det, men vi vet att det ser väldigt olika ut på olika håll i landet. 

Jana Hejzlar reagerar också på att nästan fyra av tio lärarstudenter i Skolvärldens undersökning inte får besök av sin examinator under praktiken. Lärosätenas arbetsmetoder varierar kraftigt, en del lärosäten anlitar ombud, exempelvis kollegor eller pensionerade lärare som skickas ut till studenterna. 

– Varje gång information passerar från en person till en annan går något förlorat. Men det är väldigt svårt att klara av att examinatorn genomför alla besök, särskilt för lärosäten med stora lärarutbildningar, säger Jana Hejzlar. 

Chelsea Long tillhör de studenter som fick besök av sin examinator under praktiken, vilket var särskilt viktigt under de praktikperioder som var jobbiga.

Däremot känner hon igen sig i en annan siffra i undersökningen, att så många som 34 procent av lärarstudenterna uppger att praktiken gjort dem osäkra på om de vill fortsätta som lärare. 

– Jag hade hoppat av om jag inte hade fått till de här två sista praktikperioderna själv. Ingen tvekan om det, säger hon. 

För efter att ha fått besked om att hon skulle till samma Malmö-skola på en tredje praktikperiod fick Chelsea Long nog. I stället ordnade hon, med lite hjälp av rektor, praktikplats och handläggare på egen hand. 

– Det har varit mycket bättre. Jag har fått mycket mer handledning. 

Chelsea ska undervisa i samhällskunskap och engelska med ingång gymnasiet. Den sista VFU-perioden har hon tillbringat på ett högstadium. 

– Det är jätteroligt och spännande. Jag har en jättebra handledare och fantastiska kollegor. Verkligen helt annorlunda mot vad jag upplevde först, säger hon.

Skolvärldens undersökning visar att en stor majoritet av lärarstudenterna, trots bristerna, är nöjda med sina VFU-perioder.

Flera av de missförhållanden som fanns på lärar-utbildningarna för tio år sedan har nästan försvunnit.
I dag är det få som får praktik på fel stadium eller i fel ämnen. 

– Den första utvärderingen från 2005 visade på ett fullkomligt katastrofalt läge där blivande gymnasie-lärare exempelvis fick göra VFU i förskolan. Vi konstaterar i våra senaste undersökningar att det har blivit bättre, men det finns fortfarande brister, säger Jana Hejzlar.