”Protestera mot godtyckliga löneincitatment”

Skolan har sedan ett par decennier allt mer kommit att framstå som en krisbransch. Alldeles för många elever misslyckas med att lära sig någonting. Det verkar bara handla om att förvara dem någonstans. Läraryrket har mist en stor del av den respekt det tidigare hade. Lärarlönerna i Sverige är mycket låga vid en internationell jämförelse. När skolan kommunaliserades och privatiserades påskyndades den urartning som nu politikerna står handfallna inför.

Vice stats- och utbildningsminister Jan Björklund har som folkpartiledare profilerat sig i skolfrågor. Med en militär karriär i bakgrunden kunde han, på ett för många trovärdigt sätt, gå till storms mot ”flumskolan”. Ordning och reda och rättning i leden. Samtidigt har denna inte obefogade kritik sammanvävts med en blind tro på marknadsekonomiska lösningar. Resultatet av denna politik är katastrofal. 

Det senaste påfundet är att inrätta karriärtjänster för lärare. Det skall gå att söka tjänster som lektorer och förstelärare. Lektorer har det ju alltid funnits och tjänstetiteln hänger samman med akademiska meriter. Förstelärartjänsten är däremot en helt ny företeelse. Dessa lärare får ett lönelyft på cirka två månadslöner i jämförelse med övriga lärare; de anses med andra ord tillföra skolan drygt 16 procent mer än sina kollegor varje år.

Tanken är att denna karriärmöjlighet skall sporra lärarna till nya friska tag och att detta skall lyfta kvalitén på skolverksamheten. Nästa gång det utlyses en förstelärartjänst så kanske det blir jag som får den, skall den för tillfället förbigångna läraren tänka.

Så här beskrivs tjänsten i ett pressmeddelande från utbildningsdepartementet: ”Förstelärare, kan den lärare bli som har minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning och som har visat särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och ett starkt intresse för att utveckla undervisningen.”

Det finns många anledningar till att förhålla sig kritisk till denna föga insiktsfulla förändring av villkoren för lärarna. Ett mindre antal skall premieras efter sin duglighet av en ledning som sällan eller aldrig har möjlighet att fullt ut bedöma en lärares arbetsinsatser. Samtidigt får det rimligen effekten att de flesta lärare känner sig deklasserade, sekunda. Risken är stor att det skapar svårläkta konflikter på skolorna och försvårar en kollegial samvaro som är så livsviktig för att skolarbetet skall fungera.

Hur många gånger måste det understrykas att skolan inte kan ha firman och företaget som mall. Traditionellt så har många lärare politiskt stött det parti som Jan Björklund leder. Ändå har man varit motståndare till den individualisering som så förödande har plöjt fram över skolvärlden under en lång följd av år. Detta för att en lärares yrkesverksamhet på avgörande punkter skiljer sig från motsvarande tjänstemän inom näringslivet. De flesta lärare har, oavsett politisk färg, haft en känsla för detta.

De båda lärarfacken är i stort sett positiva till den karriärretorik som genomsyrar reformen med förstelärare. Likaså till lönespridning och individualiserade löner. Sedan det gamla tarifflönesystemet avskaffades har lärarna som kollektiv förlorat ofantliga belopp. Den fackliga uppslutningen kring nederlagspolitiken för lärarkollektivet kan bara på sikt innebära att dessa organisationer kommer att försvagas och marginaliseras i allt snabbare takt. Även bland oppositionen har man i stort sett stött denna inriktning och verkar lika oförmögen att se vilka förödande konsekvenser marknadsinriktningen får för skolutvecklingen.

Nu är det viktigt att lärarna säger ifrån och betackar sig för en massa godtyckliga löneincitament. Vi måste bygga en skola där lärarna som kollektiv accepteras. Vi måste bygga en skola där kunskap och samarbete är viktigare inriktningar än individuella satsningar som leder till ”framgång” för några få, till priset av total anpassning till dem som bestämmer. Vi måste bygga en skola med en självständig lärarkår, med rimliga lönevillkor och med integritet och förmåga att bidra till elevernas kunskapsutveckling. 

Lasse Hagborg

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm