Så ska Fridolin rädda skolan

Rädda skolan på 100 dagar. Det låter ganska enkelt. Är det så?

– Nej. Det vi har lagt fast är planen för vad vi vill arbeta med från dag ett. 100 dagar är tiden det tar att få besluten på plats, och den budget som ska gälla för 2015. Med rätt politik KAN man vända på utvecklingen i skolan. Det har vi sett i Norge och Tyskland, där de var lite snabbare att reagera på Psa-resultaten. Och det handlar inte om att gå in och peta i lärarnas arbete, utan att ge dem förutsättningar för att genomföra sitt arbete så bra som möjligt.

Du menar att regeringens åtgärder i skolan haft negativa effekter – hur då?

– Det största problemet med regeringens reformer är snarare HUR man har gjort det: En stor mängd reformer på kort tid, med begränsad finansiering och utan att det varit förankrat i lärarkåren eller i forskningen. Sedan 2006 har 12 000 medarbetare lämnat skolan, det är betydligt fler än vad som kan kallas för naturliga avgångar.

Vad baserar du det på att folk väljer bort läraryrket på grund av att utrymmet för kreativitet är för litet?

– Det har vi lärt oss genom att lyssna på lärarna, facken, studenter med flera. Det går tillbaka på tidsbristen egentligen. Det är svårt att vara kreativ när man har för lite tid att förbereda sina lektioner, och för lite tid för att utvärdera dem i efterhand. Enligt Skolverkets rapport finns ungefär en kvart till de bitarna. Vi vill fördubbla den tiden genom att ta bort pappersarbete och administration och anställa fler speciallärare, specialpedagoger och administrativ personal.

Hur vill du öka antalet som fullföljer lärarutbildningen?

– Det blir ett arbete att se hur utbildningen är dimensionerad, vilka behov som finns för olika lärarkategorier, vilken typ av belöningar kan erbjudas och så vidare. I Norge gjordes en nationell samling för att locka folk till yrket.

Vad tycker du om Björklunds idé att dela ut en examenspremie, en summa pengar i handen helt enkelt?

– Grundtanken att använda ekonomiska medel för att locka behöver inte vara fel. Men vi har snarare tittat på skuldavskrivningar av studielånet, så att det är något som pågår över tid snarare än en enstaka utbetalning. Men det behöver kombineras med höjda lärarlöner och bättre arbetsmiljö.

Miljöpartiet vill att staten ska medfinansiera höjda lärarlöner och 10 000 nya anställda i skolan. Ska staten verkligen gå in och påverka lönerna för kommunalt anställda?

– Ja. Det var den första politiska striden jag tog efter att jag blev vald till språkrör, både inom och utanför partiet. Motståndet som finns till den idén bottnar i rent politiska ställningstaganden runt relationen mellan stat och kommun. Men lärarlönerna började halka efter redan under den tid som staten var lärarnas arbetsgivare, därför har staten ett delat ansvar med kommunerna för lönetappet. Det är såklart en extraordinär situation. I debatten har alla identifierat problemet, men ingen vill ta ansvar för att lösa det.

Lön är ju ingen engångskostnad. Hur skulle systemet fungera i ett längre perspektiv?

– Det tekniska är inte problemet, det är viljan som saknas. Det finns modeller för att lösa det praktiska.

Skulle en liknande insats kunna bli aktuell för fler yrkesgrupper?

– Det är med lärarlönerna vi har identifierat det här problemet. Sen görs ju mängder med åtgärder för olika yrkesgrupper. Men när det gäller lärare har vi ett särskilt ansvar.

Senast 2020 vill du att all undervisning ska ske i ”klimatsmarta, moderna lärmiljöer”. Vad kännetecknar en klimatsmart, modern lärmiljö?

– Arbetsmiljön är en stor fråga. Det klimatsmarta handlar om lokalernas energiförbrukning. Självklart ska man bygga så att de inte kostar för mycket energi när man ändå genomför en renovering. Vad gäller en modern lärmiljö så är det så att vi har byggt in en del problem i skolan. Dålig luft i lokalerna som leder till trötta lärare och trötta elever är ett stort problem. Trånga utrymmen och korridorer är exempelvis kopplat till mobbning och kränkningar. Det finns exempel på skolor som byggt om och upplevt en stor positiv förändring i stämningen på skolan.

Sen finns dels den psykiska miljön. Där ligger stressen av olika förväntningar från rektor, föräldrar och elever, men också svårigheter med att hantera stökiga elever.
Vi ser fram emot resultatet av den utredning som Metta Fjelkner genomför, även om vi är förvånade över att det tog sju och ett halvt år att få till det. Och nu har hon två månader på sig, det känns som kort tid.

Det låter som en helt enorm uppgift att renovera alla svenska skolor till att uppnå de kraven. Vem ska betala?

– Det här är ett projekt som ligger framför oss, det måste göras. Vi beräknar att det kommer att kosta totalt sex miljarder. Skolans huvudman är huvudansvarig, men vi föreslår ett ROT-avdrag för skolan, och statlig medfinansiering. Sen kan det se lite olika ut beroende på lokala resurser och möjligheter. En del platser kan behöva mer statligt stöd än andra.

”Barn ska få vara barn, och när vi låter små barn leka låter vi dem också lära” har du skrivit. Tycker du inte att barn tillåts att vara barn i dagens skola?

– Jag är orolig för förslaget att vi ska ha en skolstart vid sex års ålder. Man vet att tidigare skolstart inte ger bättre resultat, snarare pekar forskningen på motsatsen. Leken är en viktig del i lärandet. Jag är beredd att diskutera att göra förskoleklassen obligatorisk, vilket skulle påverka de cirka fyra procent som inte går i förskoleklass idag. Men jag är inte beredd att diskutera att avskaffa den.

Storleken på barngrupper är en fråga som debatteras mycket just nu. Du ser en fara med större barngrupper. Varför?

– Faran är att den goda pedagogiken går förlorad om lärarna måste ägna sig för mycket åt omhändertagande. Det kan finnas andra omständigheter, som till exempel antalet pedagoger i en grupp, som påverkar.

Du vill ”stärka lärares mandat att fatta beslut om särskilt stöd”. Utveckla.

– Vi har arbetat ett par år för en ordinationsrätt. Lärare ska utifrån sin kompetens – som genom legitimationen nu är mer klar än någonsin tidigare – ha mandat att fatta beslut om särskilt stöd. Idag ligger alla sådana beslut i praktiken hos skolledaren, som i sin tur måste ta en vända med förvaltningen. Det där leder ibland till att lärare drar sig för att ansöka om särskilt stöd, och till att skolledare tvingas säga nej fast att de vet att insatsen egentligen behövs.
Jag vill se en parallell till vården. De har också budgetar att ta hänsyn till, men när en läkare ser att en viss medicinsk åtgärd är nödvändig har han rätten att ordinera och remittera efter behov. Och det beslutet kan ingen annan ifrågasätta. Vi har ett jätteproblem med att särskilt stöd sätts in mest i årskurs nio, trots att grundproblemet kan ha varit med ända sedan första klass.

Du säger att du vill stärka de estetiska ämnena och att vi där ”finner ledtrådarna för att utvecklas också i matematik eller språk”. Vad baserar du det på?

– Det finns mycket forskning på det. Man ser till exempel att barn som lär sig ett instrument har lättare för matematik, och bild stärker språkförståelsen. Det vi räknar som estetiska kompetenser behövs ofta i andra yrkesgrupper än de estetiska. Du kanske behöver ha vana av att framträda inför publik, ska sätta ihop en powerpoint och så vidare.

Ligger de estetiska ämnenas enda värde i att de stärker andra ämnen?

– Nej, det finns ett egenvärde i estetiken. Precis som att kulturen i stort har ett egenvärde, men samtidigt har värden som går utanför den isolerade kulturupplevelsen.

Är det fria skolvalet är ett problem för segregationen i skolan?

– Som det fungerar idag är det en del av problemet. Det betyder inte automatiskt att man vill begränsa rätten för en ung person som bor i ett utsatt område att gå i skolan någon annanstans. Problemet är på en strukturell nivå. I samband med hur kommunaliseringen genomfördes, hur skolpengen fungerar och den marknad som växt fram för privata skolor och hur skolorna bedöms blir det fel.

Vill du avskaffa det fria skolvalet?

– Det är en svår fråga. Jag tror inte på att avskaffa det, men det finns saker som behöver ändras. Till exempel vill vi att staten tillsammans med kommunerna ska stötta skolor som dras med låga resultat. Staten kan vara en motor i en förändringsprocess där målet är att locka elever som inte bor i närområdet. Det finns framgångsrika sådana exempel, som Brandbergsskolans musikklasser och cirkusutbildningen i Botkyrka.
Den skolkommission jag vill tillsätta behöver titta på dessa frågor och ha mandat att lägga fram förslag på åtgärder både i nutid och på sikt. Hur ska relationen mellan stat och kommun se ut, skolpengen, resursfördelningen med mera.

Jan Björklund talade om vikten av att lyssna på internationell expertis när han tillsatte en internationell skolkommission inför granskningen av orsakerna till PISA-resultaten.
Hur tycker du Sverige och er tänkta svenska skolkommission ska förhålla sig till internationell forskning och rön?

– Det vi behöver nu är en kommission där forskningen och facken ingår, som tar fram en lösning. För den kommer inte OECD att leverera. De gör nu en djupgranskning av Pisa-misslyckadet och det kommer att ge en djupare förståelse. Men ingen lösning. Vi har tidigare haft breda kommissioner för att lyfta skoldebatten från de låsningar som finns mellan politiker och för den delen mellan de två lärarfacken.

Varför ska alla gymnasieprogram vara högskoleförberedande?

– Grundregeln måste vara sån. Sen kommer det alltid finnas elever som behöver en annan typ av skolgång. Det har blivit ett förtroenderas för de yrkesförberedande programmen. Unga människor måste vara trygga med att om de läser vårdprogrammet för att bli undersköterska idag, så kan de 10-15 år senare läsa till sjuksköterska. Så är det inte idag.

Är inte det Komvux jobb?

– Alliansen har ju försämrat möjligheten både på gymnasiet och inom vuxenutbildningen. Man ska ha rätt att läsa in särskilt behörighet. Har man gått ett praktiskt inriktad program och behöver Fysik B för att komma in på den högskoleutbildning man vill så ska man få läsa det i vuxenutbildningen.