”Skolan är en nationell fråga”

Från början trodde hon att uppdraget som ordförande skulle bli ett halvår. Det hela tog sin början i maj 2000, en vecka före förbundets kongress. Valberedningen frågade om hon kunde tänka sig bli ordförande. Efter åtta år som regional ombudsman visste hon vad hon gav sig in i:

– Jag hade följt processen inom förbundet och vi var mitt i en besvärlig avtalsrörelse.  Så jag insåg hur svårt uppdraget var.

Nu har hon varit igenom fem avtalsrörelser. Det första var besvärligast, år 2000. Då var hon själv ny som ordförande. Förhandlingarna hade strandat och återtagits via medling på hösten.

Situationen var infekterad då utfallet av det tidigare femårsavtalet inte blivit bra. Lärarna hade inte fått de utlovade tio procenten mer i lön än andra. Ändå ville den just avgående förbundsledningen acceptera ett nytt femårsavtal med en ”strävan” mot löneökningar på 20 procent, i ett rikssnitt, för lärarna. I en medlemsomröstning sa 80 procent nej till avtalsförslaget.

– Jag var ny och trodde att vi med egen kraft kunde förändra avtalsförslaget. Men vi hade två starka motståndare, Lärarförbundet och SKL.

Hon tvingades inse att det bara handlade om att förbättra i förslaget.

– Vi fick i alla fall till vissa förändringar innan vi skrev under. Men vi jobbade också nätterna igenom mot slutet och blev klara 21 december kl 05.00. Den tiden vill jag inte ha igen.

Hur var det att få så stark kritik efter den senaste avtalsrörelsen?

– Den avtalsrörelsen var också svår samtidigt hade jag mycket mer erfarenhet och visste mer om vilka möjligheter vi hade att påverka. Vi var också väl förberedda på kritiken och hade total krisberedskap.

Hon var beredd på ett större medlemstapp än vad det till slut blev, cirka 300 medlemmar. Samtidigt fick förbundet fler medlemmar än så under fjolåret.

Du har gjort dig känd i media för att i princip alltid vara tillgänglig. Har du fått mycket mediaträning?

– Jag har vägrat öva. Jag hatar mediaträning, det är konstlat och blir konstigt. Att vara lätt att nå är mitt eget val. Men från början trodde jag inte det var så viktigt att det var jag som uttalade mig från förbundet. Men vår dåvarande informationschef sa att vi behövde en person för att annars skulle vi bli diffusa.

Hur nervös har du varit för att uppträda i debatter och liknande?

– Jag har aldrig varit nervös och kanske har det hjälpt att jag är lärare i botten. Men viktigast är att vara sig själv. Och att ha sakfrågan i fokus.

Du och förbundet har blivit nominerade till Årets lobbyist fyra gånger. Vilken är hemligheten?

– Det handlar om att ha fokus på sakfrågorna och i mitt eget val har det inte varit svårt att behålla fokus på dessa, det har varit viktiga frågor för mig hela livet. Allt jag säger kommer från hjärtat. Sedan gäller det att inte wobbla utan stå för sin linje. Sedan får folk tycka illa om vad jag tycker, men de kommer känna igen budskapen.

Hon poängterar flera gånger hur viktigt det är att hon har haft duktiga medarbetare och breda nätverk.

– Nidbilden av lobbyisten är att den ska säga så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Men jag tycker det är viktigt att möten även har en mänskligare sida. Du måste kunna känna av när du inte ska vara för påträngande. Ibland är det de små stegen som tar dig framåt.

Hur ser du på relationen mellan de två lärarfacken?

– Hos Lärarförbundet har det alltid funnits en stark vilja att slå ihop förbunden. Men det uppdraget har inte vi inom Lärarnas Riksförbund. Sedan är det väl mycket tal om att de är så mycket större, bland de grupper som vi rekryterar är vi i princip lika stora.

Vad är det viktigaste du lärt dig som ordförande?

– Främst kanske att jobba långsiktigt och strategiskt. Jag är inte sådan som person. Det jag arbetar för vill jag helst ska ha hänt redan igår. Jag har lärt mig att kunna se konsekvenserna långt fram av arbetet, för att kunna undvika faror. Tänka strategiskt är något du måste göra både ensam och tillsammans med andra. Jag har verkligen lärt mig uppskatta människor som kunnat berika processen med kraft och styrka.

Kan du längta efter lärarjobbet?

– Det är svårt, det är inte samma jobb längre som jag hade. Men det var en svår övergång för mig när jag 1992 blev regional ombudsman. Jag hade en stark identifikation i jobbet.

Hur har det känts att vara ordförande i hela tretton år?

– Stimulerande och otroligt roligt och lärorikt.

Några besvikelser?

– Ja, att vi inte fått till en uppvärdering av lärarlönerna. Hade vi lyckats bättre så hade jag gärna stannat kvar. Men nu är jag så otroligt trött på att vi inte fått gehör för uppvärderingen av lönerna så nu måste någon annan ta över och göra jobbet bättre. Om inte lärarlönerna rättas till kommer det bli fel i all framtid.

Vad är du mest stolt över?

– Förbundets plats på kartan och att jag fått vara med och bidra till att vi tagit den platsen.

Vad ska du göra nu?

– Jag har kvar en del uppdrag, som i Folksam och Saco, sedan får jag se. Men jag är gärna med och bidrar i skoldebatten med mitt kunnande. Dock utan att skymma sikten för LR.

Hur ser du på skolpolitiken?

– Vi i förbundet tycker absolut att den har gått i rätt riktning och det började faktiskt redan under Östros som bland annat tog tag i Skolverkets dubbla roller och skapade två myndigheter.

– Baylan började tala om vikten av kunskap och behöriga lärare och en acceptans växte sakta fram för att tala om dessa saker igen.

Hon är stolt över resultatet av förbundets ”påverkansarbete”:

– Nu senast ser vi det när Moderaterna gjort timplanen till sin fråga.

– Så rätt saker sker även om det kunde gå fortare. Men allt på vår önskelista från 2002 kan vi bocka av, utom lönerna.

Vilka blir lärarnas och förbundets framtidsfrågor?

– Jag är helt övertygad om att vi behöver ett modernt, statligt huvudmannaskap om Sverige ska ha ett skolsystem som gör att vi får vara med och spela i framtiden.

– Sedan är frågan vem som blir lärare framöver. Kommer lärare att tillhöra låglöneyrkena? Jag tror inte det blir så men jag tror det blir en riktigt tuff kamp. En del talar om detta, men bara som en läpparnas bekännelse, och det finns en stor feghet bland politiker.