Skolan i fokus – efter Pisa-undersökning

Efter Pisa-undersökningen har skolan varit hett stoff för många förståsigpåare. De snabba aktörerna politikerna försöker nu överbjuda varandra med insatsfördelningar till skolorna; läxhjälp, sommarskolor, betyg i lägre åldrar, mindre klasser, förstelärarelöner etc etc 

Alla dessa förslag bygger på att det är skolan som har försämrats. Men Pisa-undersökningen kom enbart fram till att det var elevernas resultat och då speciellt i matematik, svenska och naturorienterade ämnen som rasat katastrofalt. 

De ovan nämnda debattörerna har i sin analys (eller kanske utan analys) lagt hela skulden på skolans inre värld, därav förslagen. 

När det gäller Pisa-resultatet (som helt överensstämmer med mina egna erfarenheter) måste dessa underkastas en grundlig analys. Är det verkligen skolans hela fel att det gått som det gått, eller finns det andra faktorer utanför klassrummet som betytt oerhört mycket mer? Ja, rentav helt utanför skolans väggar?

Själv började jag notera nedgången i mina egna ämnen redan en bit in på 1990-talet. De blev ännu mer uttalade när jag efter millennieskiftet sadlade om till gymnasielärare och mötte elever med förkunskaper som bara kunde mäta sig med 1980- och 1990- talets åttor och nior, fast de var 17-19 år. 

Ibland funderade jag på om det var den egna generationsklyftan och kulturklyftan, som växte med ett år för varje läsår, som var orsak till att jag fick sänka svårighetsgraden på prov och lektionsinnehåll för att kunna möta eleverna på deras nivå.  Det var faktiskt en personlig lättnad när de internationella jämförelserna visade att det här gällde hela Sverige. Skolresultaten befann sig i en utförsbacke. Och på senare år har utförsbacken blivit brantare, vilket jag också tydligt då en del av mina diagnostiska prov varit desamma genom åren, medan resultaten blivit sämre. 

Vid en påkallad intervju av Skolinspektionen för fyra–fem år sedan ville jag dra fram mina erfarenheter och försöka komma med utgångspunkter för en riktig analys; där många faktorer skulle kunna tas med. De äldre i intervjuteamet visade förståelse. De yngre pressade mig med hurdana kriterierna var på de Nationella provens matteuppgifter. Någon avbröt mig och sa att deras uppgift endast var att undersöka brister i skolan och påpeka dessa. 

De viktiga faktorer jag ville diskutera då och som är ännu mer aktuella nu är i huvudsak tre: 

En helt ny värderingsgrund – som kan variera beroende på vilken klassmässig, socialgrupps eller etnisk bakgrund man har. Den är kulturbetingad och den kan också innefatta den statusförändring som läraryrket genomgått – inte minst genom den lönenedpressning som varit. 
Det försämrade kosthållet för eleverna – där huvuddelen ligger utanför skolans väggar 
Den nya miljöfaktorn med artificiell elektromagnetisk strålning som penetrerar oss i tid och otid. Här förstärks det av skolans egna trådlösa nätverk helt i strid med rekommendationer från EUs resolution 1815 från 2011. 

Säga vad man vill om Jan Björklund men han har ett äkta patos i skolfrågorna. Men har han mandat nog att söka orsakerna också utanför skolans byggnader?

/Ingemar Ljungqvist, lärare i matematik och naturämnen