Skolans mäktigaste
Här är Skolsveriges mäktigast, enligt Skolvärldens rankning. Men hur mycket de egentligen bestämmer finns det olika uppfattningar om.
Först listade vi knappt 140 makthavare i Skolsverige. Därefter fick varje juryledamot plocka ut 50 toppkandidater som bedömdes utifrån fem kriterier: trovärdighet, medieexponering, representativitet, position och framtidsutsikter. Varje kriterium poängsattes, 1-10 poäng. Det innebär att det gick att få maximalt 50 poäng. Därefter träffades juryn för att synka sina listor och också utse ett antal bubblare. Förra årets lista innehöll endast 25 rankade personer mot 50 i år.
Skolvärldens jury.
Ordförande: Jane af Sandeberg, chefredaktör för Skolvärlden.
Ledamöter: Andreas Mörck, utbildningspolitisk chef Lärarnas Riksförbund, Irene Wennemo, huvudsekreterare i Socialförsäkringsutredningen, Christer Isaksson, författare och konsult samt Skolvärldens reportrar Mikael Bergling och Fredrik Nejman.
För andra året i rad har Skolvärlden rankat Sveriges främsta skolmakthavare.
– I år har vi utökat listan från 25 till 50 personer. På det sättet kan vi ännu bättre spegla vilka det är som verkligen bestämmer över den svenska skolan, säger Skolvärldens chefredaktör Jane af Sandeberg som har varit ordförande i makthavarjuryn.
– Flera av makthavarna är offentliga och tydliga, andra betydligt mer diskreta och påverkar i det tysta.
Maktförhållandena
På första plats i årets rankning hamnar – precis som förra året – utbildningsminister Jan Björklund (FP). Fjolårets tvåa Ylva Johansson (S) har rasat ner till plats 21 och ersatts av Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström, som menar att maktförhållandena förändrats i skolan de senaste åren:
– Det finns en starkare lagstiftning när det gäller inspektionen. Den nya skollagen, läroplanen och kursplanerna medför förändringar. Skolverket får också en starkare kontrollerande myndighetsroll. Jag tänker på utfärdandet av lärarleg, att Skolverket nu beviljar riksintag och särskilda inriktningar på gymnasiet med mera.
En av de nya på listan är kulturjournalisten och debattören Maciej Zaremba (plats 22) som genom sin artikelserie ”Hem till skolan” i Dagens Nyheter fick skoldebatten att nästan explodera under våren. Många applåderade Zarembas artiklar som de menade klart och tydligt beskrev svensk skolas väg från framgång till förfall. Lika många viftade bort artiklarna med hänvisning till billig kampanjjournalistik, faktafel, överdrifter, okunskap och en förenklad kunskapssyn.
En av kritikerna är Sven-Erik Liedman (plats 44), professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet och författare till boken ”Hets. En bok om skolan”. Enligt Liedman är talet om den slappa skolan och elevernas allt sämre kunskaper ingen specifik svensk företeelse, utan en del av en internationell kampanj och något som diskuteras i land efter land. Och har gjort så länge, åtminstone i flera decennier.
”Förra sommaren när jag var i Hamburg läste jag den stora lokala tidningen Die Welt. Särskilt fäste jag mig vid en ledare som handlade om skolans elände i Hansestaden. Ingenstans utanför Tyskland satte man kunskapen i andra hand och det sociala samspelet i första, hette det”, skrev Sven-Erik Liedman för några veckor sedan i en artikel i Dagens Nyheter.
”Det är olyckligt”
Allt är dock inte internationella trender. Den tidigare skol- och kulturministern Bengt Göransson (S) konstaterar i sin essäbok ”Tankar om politik” att kommunaliseringen av skolan för snart 20 år innebar en dramatisk överflyttning av makt från staten till kommunerna, men inte till de lokala skolpolitikerna. De förlorade i stället den makt över skolan som de haft genom att kunna hänvisa till statliga regler. Vinnare blev, enligt Göransson, kommunstyrelser och kommunförvaltningar med effektivitets- och samordningsbehov. ”… för kommunstyrelsen väger alltid socialnämnden tyngre än skolstyrelsen. Snacka om att bli snuvad!”, skriver Göransson.
Pedagogikdocenten Lennart Grosin (plats 49), vid Stockholms universitet säger att skolan har blivit en arena för politiska slag.
– Det är olyckligt. Det borde gå att hitta en blocköverskridande skolpolitik.
I decennier har Lennart Grosin undersökt resultaten i den svenska skolan och hur de förändrats, och framför allt varför de har förändrats:
– En orsak är att traditionell undervisning har fått ge vika till förmån för ett lärande som eleverna själva haft stort inflytande över. Valet 2006 innebar en förändring. Alliansen inför mer av traditionell undervisning.
Är det alltså Jan Björklund som styr skolan?
– Han påverkar. Men det finns många olika maktplattformer och det är bra, säger Lennart Grosin.
Vilka bestämmer över skolan?
– Störst makt har politikerna och lärarna. Lärarnas betydelse för resultaten och utvecklingen i skolan är enorm.