”Släpp in normkritiken i klassrummet”

HBTQ-personer är inte ovanliga – de finns på varje skola, i varje klassrum. Ändå är det genom heterosexuella ögon och normer som skolundervisningen i stort bedrivs. HBTQ-perspektivet lyfts på sin höjd fram på någon temadag eller specialvecka som är frikopplad från undervisningen.

Lärarnas Riksförbunds studerandeförening (LR stud) lyfter nu risken med att betrakta det normkritiska förhållningssättet som en avskild del av lärarnas uppdrag.

Ett konkret problem är bristen på specifikt undervisningsmaterial för HBTQ-frågor, som gör det svårare för lärarna att enkelt integrera dessa frågor i undervisningen.

– För lågstadiet saknas det helt. Trots att detta är något som vi ska ta upp en gång om året under en kärleksvecka kring Alla Hjärtans Dag, utan frågor vi ska jobba med dagligen. De måste genomsyra allt vi gör i klassrummet. Man ska alltid ha i åtanke att alla ska känna sig trygga i skolan oavsett kön och sexualitet, säger Helena Ankarcrona, grundskollärare i Huddinge.

För det går lätt att ta in icke-normativa exempel i såväl svenska som matte.

– Varje dag när vi ger exempel i klassrummet och ritar nåt på tavlan, så ska det vara på ett normkritiskt sätt Jag skulle inte vilja skicka iväg någon elev till mellanstadiet utan att de har mött hur olika familjer kan se ut, hur man kan känna sig och vilka olika läggningar man kan ha, säger Helena.

Ett annat problem är att lärarna – som måste ta ansvar för att integrera normkritiken i läroplanen – själva inte fått någon utbildning i hur HBTQ-frågor ska hanteras.

När Svante Tideman, vice förbundsordförande på Lärarnas Riksförbund och gymnasielärare i Örebro, gick lärarutbildning på 80-talet pratade man inte alls om HBTQ-frågor.

– De flesta av dagens lärare har inte fått någon utbildning alls. Men just de här frågorna är bra att jobba ämnesövergripande med, även om ingen metod finns.

Enligt Svante Tideman behöver det inte alls vara komplicerat att integrera normkritiken i undervisningen, oavsett om det handlar om biologi eller litteratur.

– Det kan vara så enkelt som att man läser Shakespeare och lyfter det faktum att bara män fick spela teater på 1500-talet. Eller att man pratar om att kvinnliga författare gav ut böcker under manliga namn. Och Selma Lagerlöf bodde ju med en kvinna. Det finns massor att prata om i texterna.

Men man får inte tvinga på eleverna diskussionerna. Då finns det en risk för att de slår bakut:

– Det är jätteviktigt att skapa rätt samtalsklimat i klassen, något som är svårare om man som ämneslärare bara möter eleverna en eller två gånger i veckan. Som lärare måste man vara lyhörd hela tiden och komma in på rätt nivå med sina elever för att inte skrämma bort dem från de här diskussionerna, menar Svante.

Men det finns enkla saker man kan börja med i klassrummet direkt. Som att sluta sätta etikett på eleverna utifrån deras kön.

– Sluta tilltala elever med ”tjejer” eller ”killar”! Ta bort toalettskyltar som visar att enbart kvinnor eller män får använda toaletterna, säger Sanna Mac Donald, språklärare, regnbågsförälder och bloggare som brinner för likabehandlingsarbete och normkritik.

Sanna betonar att man måste våga vara på sina kollegor och våga vara obekväm.

– Ifrågasätt påståenden om att ”tjejerna gjorde si och killarna gjorde så”. Gjorde verkligen ALLA killar så? Nej, det handlar om tre personer, man ska inte sätta folk i fack.

Enligt Sanna Mac Donald är det enda sättet att konkret ämnesintegrera HBTQ-perspektivet i undervisningen att ”börja med sig själv”.

– Vi är automatiskt förebilder genom att vi är vuxna, men vi är inte automatiskt goda förebilder. Ett problem är att många inte ens SER hur vi hela tiden utgår från ett heteroperspektiv och ett vitt perspektiv. Det är ständigt närvarande, och om man inte inser det så kommer man inte någonstans. Så när man möter kollegor som tycker ”det där är väl ingen grej” och ”vi ska inte göra nån grej av det” måste man våga vara obekväm.

För HBTQ-frågor är fortfarande, 2017, ”en grej”. En fjärdedel av de unga homo- och bisexuella kvinnorna uppger att de har försökt ta livet av sig. Var femte 16–25-åring i gruppen homosexuella och bisexuella har utsatts för fysiskt våld av en förälder, partner eller annan närstående vuxen och 65 procent av de homosexuella och bisexuella kvinnorna och nästan hälften av männen har blivit bemötta på ett kränkande sätt. Enligt skollagen har alla rätt till sin utbildning – ingen ska behöva vara rädd och orolig för kränkningar på grund av sin sexuella läggning när de går till skolan. Så är icke fallet idag.

– Vi lever fortfarande inte i ett jämlikt samhälle. Men som lärare har man makt att skapa ett jämlikt klassrum. För det läraren säger spelar stor roll, säger Sanna Mac Donald.

Helena Ankarcrona håller med:

– Visst har vi kommit långt – men det räcker inte. Folk flyr och blir mördade för sin sexuella läggning fortfarande, påpekar Helena.

Emilia Åkesson är utbildare på kunskapsföretaget Amphi Produktion, som arbetar med att implementera normkritiska perspektiv i undervisningen. Hon håller med om att lärarutbildningen brister:

– Lärarutbildningen är väldigt normativ och vi behöver komplettera den och skapa andra plattformar för att den normkritiska förståelsen ska landa. Det är en lång process att börja tänka normkritiskt och inget man kan beta av på en föreläsning. Vi kan inte lära oss matte på en dag, så hur ska vi kunna lära oss normkritiska perspektiv på en eftermiddag och en aulaföreläsning?  

Och det handlar inte om att normkritiken ska ta plats på bekostnad av andra ämnen inom läroplanen. För Emilia Åkesson handlar det snarare om att följa läroplanen:

– Jag tänker att vi kan använda det normkritiska perspektivet för att följa läroplanen. Skolverket säger att vi ska arbeta med normkritiska perspektiv för att förebygga olika former av kränkningar och främja lika behandling. Det är en viktig del av att skapa en lärande miljö och kan på så sätt vara en viktig nyckel till att bättre följa läroplanen.

Lärarna måste också trycka på och få in HBTQ-frågor på agendan.

– Studiedagar handlar ofta om skolan i den nya digitala världen och entreprenörielt lärande, men de här viktiga frågorna finns inte med. Även de som bestämmer måste se att de här mänskliga frågorna är viktigare än vilka datorer man ska köpa, menar Svante Tideman.

Sanna Mac Donald håller med:

– Idag läggs en stor del av undervisningstiden till att befästa en massa normer. Vi skämtar om hur killar är och hur tjejer är, den tiden borde vi istället lägga på att jobba med normkritik.

Förändringen måste komma uppifrån och bakas in i läroplanen.

– Risken idag är att enskilda lärare och eldsjälar som driver de här frågorna blir utsatta och utbrända. För att få till en faktiskt förändring inom skolan behövs det större mandat och fler resurser, avslutar Emilia Åkesson.