Stora skillnader på matematiskt lärande

Mike Askew är professor i grundläggande matematik vid Monash University i Melbourne. I boken ”Transforming primary mathematics” tar grepp om matematiklärandet. Huvudspåret är ”new mathematics”, ny matematik, som sätter själva problemlösningen i centrum.
– Målet är att elever ska lär sig utveckla tron på sig själva så att de får självförtroendet att ta tag i mer avancerad matematik längre fram, säger Askew.

En metod för att nå målet är enligt Askew att lära ut via olika kreativa cirkellekövningar.
En kallar han Zip-zap-zop, där eleverna står i en ring, klappar händerna och låter en ramsa gå runt mellan deltagarna. Zip-zap-zop kan sedan enkelt bytas ut mot två-fyra-sex eller andra former av enkla ekvationer.
– Min erfarenhet är att nästan ingen elev oavsett ålder inte vill vara med. Jag säger alltid att det går bra att sitta bredvid och titta på. Under alla mina år kommer jag bara ihåg en elev som valde det, säger Askew.

Som föreläsare åker Askew runt världen och får en inblick i hur mycket synen på matematiskt lärande skiljer sig åt. I till exempel Sydafrika ligger betoningen på grupptänkandet, att alla ska vara delaktiga. Nackdelen är att tempot blir lågt, vilket inte gynnar elever som lär snabbt.
– Frågan blir då om vi ska offra en bra gemenskap i gruppen för att några ska bli bättre? Eller är båda vägar möjliga? Jag är övertygad om det, säger Askew.

Askew tycker att för mycket fokus i dag ligger på att lära sig saker utantill:
– Det är som att lära sig spela musik genom att bara traggla skalor.
– I dagens samhälle är det mindre viktigt att kunna sida upp och sida ner med kalkyler; det är viktigare att kunna uppskatta och avrunda. Hur morgondagens matematiklärande ser ut vågar jag inte ens gissa. När jag var liten använde jag räknesticka, sådana finns idag på museum, säger Askew.

Vilket är ditt viktigaste tips till svenska matematiklärare?
- Lita på att elever kan tänka själva.