Teknikelever saknar kunskaper i hållbarhet

Förutsättningarna för att skapa en hållbar framtid drastiskt försämrats. I juni examineras de första studenterna på Teknikprogrammet i den nya gymnasieskolan. Många av dessa studenter saknar viktiga kunskaper för att skapa den teknik som krävs för att lösa kommande miljöproblem.

Enligt en forskarstudie vid Mälardalens högskola är lärare på Teknikprogrammet allvarligt bekymrade över att deras elever får bristande kunskaper i ekologi och hållbarhet. Riksdagens beslut att frånta teknikeleverna rätten att läsa Naturkunskap är förödande. En ogenomtänkt förändring då endast vissa delar av innehållet i ämnet Naturkunskap, som energifrågor och kemikaliehantering, ingår på Teknikprogrammet. Riksdagen menar att innehållet kompenseras i ämnena Teknik, Fysik och Kemi, och kursen blir då överflödig.

Våra resurser på jorden förbrukas snabbt och är ojämnt fördelade. Kunskaper om hur ämnen rör sig i olika kretslopp och hur de koncentreras i olika organismer i näringskedjorna är helt avgörande för att förstå problematiken med och hur miljögifter sprids, samt rör sig i ekosystemen. Det är av största vikt för en hållbar teknikutveckling att förstå dessa mekanismer. Ett annat ytterst viktigt och aktuellt problemområde är att vi är helt beroende av naturens ekosystemtjänster, som till exempel hur bin samspelar med och pollinerar våra grödor. Med högre utsläpp av växthusgaser, som anses ge en global uppvärmning med oanade konsekvenser som översvämningar, nya värmerekord och oväderskatastrofer till följd, ställs hela tiden ökade krav på kunskaper i hållbar utveckling. Det innebär att kunskaper om fotosyntes och ekologi är grundkunskaper som behövs för att lösa energiproblemen i framtiden. Där förväntas välutbildade tekniker med smarta tekniska lösningar åtgärda dessa problem.

Debatten kring lärande om och för en hållbar utveckling sker sedan en lång tid tillbaka både i Sverige och internationellt. Det är därför anmärkningsvärt att riksdagen beslutade att ämnet Naturkunskap inte skulle ingå i Teknikprogrammet. Frågan om hållbar utveckling diskuterades så tidigt som 1987, i Brundtland-kommissionens rapport, där vikten av ett internationellt samarbete kring miljön aktualiserades.

Inget annat ämne på Teknikprogrammet ansvarar för att studenterna får undervisning i ekologi som är grunden för hållbar utveckling. När det blev känt bland lärare i naturkunskap på gymnasieskolan hördes protester över hela Sverige. I direktiven står det att undervisning i hållbar utveckling ska vara ett viktigt incitament och därför genomsyra Teknikprogrammet i sin helhet.

Efter införandet av nya gymnasiereformen Gy11, där inget ämne har hela ansvaret för hållbar utveckling, blir det alltså nu ännu viktigare än tidigare att varje lärare samarbetar. Detta samarbete bör utformas med utgångspunkt från läroplaner och examensmål för att få en helhet i undervisningen av hållbar utveckling, ett syfte som poängteras med all tydlighet i läroplanen. Lärarna menar dock att de inte får den tid som krävs för detta nya arbetssätt och att det inte heller prioriteras en schemaläggning som underlättar det önskvärda ämnesövergripande arbetssättet. Det är särskilt viktigt då målen i styrdokumenten numera inte är omformulerade i de enskilda kursplanerna och målen lätt då förbises. Forskningen visar också att läroplanernas mål har liten genomslagskraft i verksamhetsmålen. Däremot har ämnestraditionen och lärarens egna ämnesstudier en större påverkan på undervisningen än vad som läroplanen avser. Lärarna konstaterar alltså i intervjuerna att studenterna på Teknikprogrammet riskerar att ha bristande kunskaper i ekologi.

Varför jämställs inte studenterna på Teknikprogrammet med övriga gymnasielever? Varför denna brist på ett ekologiskt perspektiv för de studerande på Teknikprogrammet? De elever som kommer att vara en del av dem som med tekniska framsteg förväntas lösa miljöproblemen i vår hållbara värld!

Anders Svenson
Doktorand Lic. fontD Mälardalens högskola