artikelbild
Foto: Urban Jörén och Niklas Björling

Vem styr skolan?

 Var finns det verkliga ledarskapet för skolan? I Skolvärldens dokument växer bilden av ett otydligt, och mycket skiftande, ledarskap fram.  

Det nationella politiska ledarskapet för skolan har under den borgerliga alliansen präglats av effektivitet. Utbildningsminister Jan Björklund är inte en visionär utan en pragmatiker som målmedvetet identifierat problemen och drivit skoldebatten. Han har sin förändringslista och när han bockat av en reform släpper han frågan. Tydligt blev detta senast i frågan om lärarlegitimationen.

Resultatet har i många fall blivit just effektivt, innanför budgetramarna och han hittar stöd inom forskningen kring de mest framgångsrika skolorna. Men är det ledarskap? Jan Björklund har en bakgrund i försvaret, vars ledarskapsutbildning anses mycket bra. Men fungerar detta ledarskap i skolans värld?

Det politiska ledarskapet på nationell nivå får inte bara fokusera på problem utan måste leda och sträva mot långsiktiga politiska mål över partigränserna. Det menar Mikael Damberg, tidigare utbildningspolitisk talesman för S, som talar entusiastiskt om Ontario i Kanada som vände dåliga skolresultat genom politisk enighet och samarbete med lärarna.

Kanadensarna har arbetat utifrån tre mål: högre kunskapsnivå, minskad segregation samt att skapa högt förtroende hos befolkningen för utbildningen. Målen var tydliga och kommunicerades ut så att alla skulle känna till dem och kunna arbeta för dem. I samarbetet har framgången kommit.

Var finns de svenska skolvisionerna? En som sökt efter dessa är forskaren Anna Forssell, vars avhandling handlar om framtidsberättelserna i den politiska debatten. Hon gick igenom debattprotokollen i riksdagen från 1991 och disputerade i höstas vid Stockholms universitet:

– Jag hittade inga framtidsberättelser när det gällde skolan, bara historia. Så jag undrar, vad vill politikerna med skolan?

Anna Forssell är ämnesläraren som engagerade sig fackligt och blev rekryterad av Ylva Johansson när hon blev skolminister.  Forssell blev kvar som sakkunnig, började senare forska och läste en magisterexamen i pedagogik med inriktning mot utbildningsledning. I dag är hon biträdande utbildningschef och undervisar vid rektorsutbildningen vid Stockholms universitet.

Var finns det verkliga ledarskapet för skolan?

– Vi vet inte var makten i skolan ligger i dag. Även marknaden styr, rätten att välja.
– Under tiden tillber vi det finska undret, men vi kan ju inte backa tillbaka; ingen förälder kommer att acceptera att inte få välja skola för sina barn, säger Anna Forssell.

Hon är bekymrad:
– Ledarskapsfrågorna har alltid kommit i kläm i lärarutbildningen. Ändå är det en viktig och grundläggande kompetens för lärare. De måste äga klassrummet, ta det i besittning.
– Jag har en känsla av att skolvärlden ser ner på ”management”, att ledarskap bara handlar om något företagsekonomiskt som är något till för näringslivet men så är det inte, säger hon.

Det kommunala ledarskapet för skolan är många olika. Det kommunala självstyret är i sig en garant för detta. Och inte nog med att vi har 290 kommuner, med olika ledning och skolpolitiker; det kan skilja mycket även inom en och samma kommun.

I vissa kommuner finns också flera nivåer. I till exempel Malmö finns tio stadsdelsförvaltningar för förskola och grundskola samt en utbildningsförvaltning för gymnasieskola och vuxenutbildning. Skolinspektionen har kritiserat kommunen för bristen på styrning och ledning. En organisationsutredning pågår nu som handlar om just styrning och ledning av kommunens alla skolformer. Den sista maj ska ett remissförslag vara klart och i november ska beslut om en eventuell ny organisation fattas.

Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm (FP) där stadsdelsnämnderna togs bort 2007:

– Vi har ett dubbelkommando för skolan i dag. Huvudsakligen är skolan kommunalt styrd, men nu återtar staten en del mark, säger hon och nämner förstås också friskolorna som ytterligare en nivå av styrning.

Hon gillar definitivt inte dubbelkommandot och hennes parti är ett av tre riksdagspartier som tror att lösningen är ett återförstatligande av skolan.

Edholm menar att det viktigaste ledarskapet kommer, om skolan förstatligas, att finnas på två nivåer: dels på den nationella nivån, dels på skolledningsnivå.

– Rektorn är den viktigaste faktorn för framgång i dag. Lärarnas ledarskap är otroligt viktigt, men fungerar inte utan en bra skolledning, säger hon och berättar om de olika ledarskapsprojekten i Stockholm.

En klar förbättring har kunnat märkas i hur skolledarna uppfattas av skolpersonalen, berättar hon. Projekten ska nu utvärderas i ett forskningsprojekt.

Essunga kommun lyfts ofta fram som ett riktigt skolexempel på framgång. Kommunpolitikerna satte upp ett tydligt mål: ”Alla elever i årskurs 9 ska vara godkända i alla ämnen år 2010”, vilket var ett nog så tufft mål med tanke på att Nossebro skola var bland de fem sämsta i landet 2007.  Därefter tog förvaltningschefen och skolkontoret över en del administrativa uppgifterna från skolledningen och gav den dåvarande rektorn för Nossebro skola mer eller mindre fria pedagogiska händer att nå målen.

Ett forskarlag vid Högskolan i Borås tittar närmare på Essunga. Arbetet är inte klart, men redan kan de konstatera att en av de viktigaste faktorerna för framgång är
”ett auktoritativt och trovärdigt ledarskap.”

Professor Bengt Persson, som leder projektet, poängterar att det är viktigt att bryta stigmatiseringen av elever. På Nossebro skola har man upphört med att dela in elever i särskilda smågrupper, eftersom det ändå inte gav önskat resultat.

– I stället har man satt in resurserna i de vanliga klassrummen och kunnat dubbelbemanna där, säger han.

Forskningsprojektet i Borås ska resultera i en bok. Vi återkommer till Essunga i slutet av artikeln.

Den enskilda skolans ledarskap utförs av skolledaren. Han eller hon har ingen att delegera till och det är ett av Sveriges absolut viktigaste chefsjobb. Men få vill ha det.

Enligt arbetsförmedlingen söker färre än en person, 0,6 procent, varje utlyst rektorsjobb.

Trevor Dolan, doktorand vid Stockholms universitet, förstår varför:

– Rektorn är i dag administratör i första hand och allt längre från skolans kärnverksamhet, säger han och tycker kanske inte att allt är bra i Finland, men det faktum att rektorerna där har undervisningsplikt är något verkligt viktigt.

– Många lärare kan först känna det som ett hot när rektorn kommer in i klassrummet, men det blir verkligen bra. Lärarna får som det är i dag dåligt stöd från sina rektorer.

Det bästa ledarskapet för en skolledare, hur ser det ut?

– Forskning, av bland andra Helena Hallerström, visar tydligt att de skolledarna som når bäst resultat är de som säger tydligt nej till förvaltningscheferna, de som tar ställning för sin skola och sin personal.

Dolan för sedan ett resonemang kring hur kommunernas förvaltningschefer och politiker ser sina uppdrag som en styrningsfunktion – och då är skolan en fiende, ett problem. Om rektorerna då identifierar sig med förvaltningarna blir lärarna lämnade åt sitt öde.

Rektorer måste prioritera. Den nuvarande rektorn för Nossebro skola vet att hon inte hinner allt:

– Som att vi borde uppdatera hemsidan med vår vision och våra mål, men det har inte blivit gjort, för det är annat som är viktigare, säger Tina Hededal-Ljungsberg.

Klassrummets ledarskap bygger på att läraren vågar ta plats. Det kräver träning och utbildning i bland annat grupprocesser. Men ledarskap är inte en naturlig del av lärarutbildningen.

En lärare i en skånsk skola hörde nyligen av sig till Skolvärlden och uttryckte situationen så här:

– Vi har tappat ledarskapet i klassrummet, vi har inget att sätta emot och även föräldrarna pressar oss hårt.

Skolvärlden ställer frågan till Anna Forssell:

Hur återtar lärarna ledarskapet?

– De måste av eleverna uppfattas som om de äger rummet, har auktoritet och styr skeendet i rummet. Klassrummet kan ibland beskrivas som en scen, men jag menar inte att läraren måste vara huvudpersonen hela tiden. Dock ska eleverna känna att läraren har kontroll och framför allt gillar att vara där, med äkta engagemang såväl för sina ämnen som för eleverna.

Hur ska en lärare lära sig detta om det inte ingår i lärarutbildningen?

– Det är ett stort problem att ledarskap inte betonas mer i lärarutbildningen. Det var tydligt framskrivet i betänkandet som ett av åtta områden i den så
kallade utbildningsvetenskapliga kärnan: sociala relationer, konflikthantering och ledarskap. Vi har länge erbjudit en kurs kallad Ledarskap i skolan vid Stockholms universitet, men få studenter kunde välja det, för att det konkurrerade med kurser med vanligt ämnesinnehåll.

 – Vi vet att många lärare verkligen frågar efter kurser med inriktning mot ledarskap i skolan. Om de inte orkar gå masterprogram med inriktning mot pedagogiskt ledarskap kan de läsa en rad fristående kurser.

Några lästips?

– Hm…  Det finns mycket ledarskapslitteratur för skolan, både för lärare och rektorer. Men ett problem är att många vill ha en verktygslåda med tips. Ledarskap fungerar inte så. Det kräver en hel del teoretiskt kunnande och ett reflekterande förhållningsätt till det egna ledarskapet, som självinsikt och öppenhet inför förändring, säger Anna Forsell.

Vi behöver goda exempel. Och vi behöver samarbeten på alla nivåer kring samma visioner och mål. Det visar förändringen i Essunga tydligt:

– Politikerna i utbildningsnämnden tog beslutet att alla elever i årskurs 9 skulle vara godkända i alla ämnen 2010. Därmed satte de upp målet och gav sedan rektorn pedagogisk frihet, säger rektorn Tina Hededal-Ljungsberg.

En specialpedagog anställdes som tillsammans med skolans rektor fokuserade på att söka förhållningssätt i forskningen.

– På det sättet fick vi en gemensam grund och samsyn, säger Tina Hededal-Ljungsberg, som arbetade som lärare under förändringsarbetet.

Skolans ledning kunde bli mycket tydlig och skapade en vision; ”Alla elever ska bli vinnare i sitt eget liv efter sina förutsättningar, alla ska vara inkluderade, alla ska klara målen och alla ska lyckas i klassrummet.”

Detta kunde enbart vara en framgångshistoria. Men många lärare tvekade att släppa in en annan lärare i ”sitt” klassrum; följden av att Nossebro skola slutade dela in elever i särskilda smågrupper. Numera är efterfrågan stor på extra stöd i klassen.

Det mest uppmärksammade problemet kom dock att handla om den betygsinflation som beskrevs noga även i riksmedia.

– Det blev en snedfokusering på betygen. Resultaten kommer ändå alltid att variera något eftersom eleverna är olika individer. Vi ser själva vårt arbetssätt som den största vinsten för oss. Och vi visste om problemen och arbetade dem.

Tina Hededal–Ljungsberg är rektor sedan ett och ett halvt år sedan och läser ledarskapsutbildningen vid Karlstads universitet.

Var finns det viktigaste ledarskapet för skolan? Hon funderar:

– Ledarskap är samarbete och samsyn. Visst är ledarskapet i klassrummet A och O men det bygger samtidigt på skolledningens vision, säger hon och spånar vidare kring att rektorn måste ha stöd i förvaltningen och de i sin tur från de nationella politiska visionerna om skolan.

 

Några lästips

Anna Forssell: ”Skolan som politisk narrativ”, Stockholms universitet 2011.

Trevor Dolan och Lennart Grosin, Stockholms universitet: Det finns bevis för verklig förbättring, kapitel i ”Grundskolan 50 år”, Ekerlids Förlag efter initiativ av Lärarnas Riksförbund.

Jan Carlzon: Riv pyramiderna, utgiven första gången 1985. Står sig fortfarande med en grundfilosofi i ett kärleksfullt ledarskap: fokus på målet, ja, men på medarbetarnas sida.

Ann Heberlein, Lunds universitet: ”Det var inte mitt fel”

Helena Hallerström, Lunds universitet: ”Rektorers normer i ledarskapet för skolutveckling”.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm