… för en del barn står att få gå i skolan fortfarande högst på önskelistan

Så är jag då här, i ordens, politikens och viljornas marknadsplats – Almedalen. Solen skiner och alla pratar med alla. För det är det som är meningen. Samtidigt är mitt jobb att iaktta, beskriva, ifrågasätta och berätta. Men det är bara att ge sig hän och prata på. Så utanför ett frukostmöte stöter jag på Björn Eriksson, tidigare bland annat rikspolischef, landshövding i Östergötland och utredare om de asylsökande ensamkommande barnen. Han är i Visby som expert efter nämnda utredningsuppdrag och deltog i en debatt med politiker från båda blocken.  Men den är jag inte så intresserad av. Jag vill bara veta vilken roll skolan har.

Och ja, skolan har självklart en mycket viktig roll för barnen som kommer hit, menar Björn Eriksson. Skolan kan bli en väg in i samhället. Barnen, eller snarare ungdomarna, är i snitt 16–17 år när de kommer hit och de har tappat allt. Har smugglats hit för pengar. De kan inte vårt språk och vet inget om vår kultur. Hur gör skolan? Det är väldigt olika och det finns många goda exempel, menar han, men alla klarar inte detta svåra uppdrag:

– Jag har föreslagit Skolverket att de ska skapa råd och riktlinjer för skolorna hur de ska ta emot dessa ungdomar. Det är viktigt hur de kommer in i samhället, säger Björn Eriksson.

Skolan är central i ett samhälle. I vår välfärdsstat tar vi ofta det för givet. Men för många barn står att få gå i skolan fortfarande högst på önskelistan.

Nu ger jag mig ut på jakt igen efter människor som vill lyfta skolan.