Stolt över jobbet. Men missnöjd med lönen.
– Vi borde tjäna minst 10 000 kronor mer i månaden, säger ämnesläraren Karin Ahlgren i Gävle.
Karin Ahlgren, lärare, 31 000 kronor i månaden:
I nästan hela sitt yrkesverksamma liv har hon arbetat som lärare. Först i tolv år på högstadiet och sedan ungefär lika länge på gymnasiet. I dag tjänar Karin Ahlgren drygt 31 000 kronor i månaden, vilket är några tusen högre än genomsnitts-lönen för en ämneslärare.
– Men så har jag också arbetat i det här yrket i 25 år. Det är ingen rimlig lön. Vi borde tjäna minst 10 000 kronor mer i månaden med tanke på vår långa utbildning och det ansvar vi har, säger Karin Ahlgren.
– Jag har läst 5,5 år på universitet, liksom många andra ämneslärare. Yrkesgrupper med jämförbara utbildningar, till exempel civilekonomer, jurister och civilingenjörer, tjänar betydligt mer än vad jag och andra ämneslärare gör.
Varför är det så?
– Det finns säkert flera orsaker. En kan vara att vi under lång tid i praktiken bara haft en arbetsgivare att gå till. Det är dessutom en arbetsgivare som tycker att vi tjänar bra jämfört med andra kommunanställda. Men det är ingen relevant jämförelse eftersom det i stor utsträckning handlar om yrkesgrupper som har betydligt kortare utbildning än vad vi har. Jag tror också att läraryrkets minskade status har betydelse för lönesättningen. Förr gav det status att vara kunnig. I dag är det tyvärr helt andra saker som värderas. Enligt Karin Ahlgren skulle en legitimering höja statusen på läraryrket och på sikt kanske även lönen. Detsamma gäller ökad statlig reglering.
Bör lärarnas löner relateras till elevernas resultat?
– Nej. Många lärare gör superinsatser. Men eftersom det inte går att bevisa vad som hade hänt om de inte hade gjort den insatsen är det svårt att värdera den enskilde lärarens arbete. Det är bara att titta på dagens system med individuell lönesättning. Det som premieras är ofta extra ansvar eller deltagande i olika projekt, eftersom det är mycket lättare att värdera än den direkta lärarinsatsen. Karin Ahlgren säger att lönen är en viktig fråga i årets avtalsrörelse, men inte den viktigaste.
– För många är arbetsinnehållet och arbetsbelastningen ännu viktigare. Under de senaste åren har det lagts på oss fler och fler arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra. Färre kuratorer och andra stödpersoner i skolan gör till exempel att lärarna får ta allt större ansvar för den sociala delen. Vi har också fått fler administrativa arbetsuppgifter vilket innebär mindre tid för för- och efterarbete.