Ann Syréhn Tomašević har en lång lärarkarriär bakom sig. Nu har hon ytterligare en titel att lägga till: Författare.
I år debuterade hon med romanen "Glas och aska".
Håkan Nesser, Björn Ranelid, J.K Rowling – alla har de arbetat som lärare, för att sedan övergå till författarskapet på heltid. Så kommer det inte bli för Ann Syréhn Tomašević. Hon debuterade samma år som hon fyllde 65. Men skrivandet har funnits med henne länge.
– Jag har varit lärare i svenska och arbetat med elevers skrivande, jag har skrivit teaterstycken, både tillsammans med kollegor och ensam. Jag har också satt upp pjäser på engelska med elever. Så skrivandet har funnits där i mitt yrke, säger hon.
Tio års tid
2002 kom Ann Syréhn Tomašević – som en i den första kullen någonsin – in på Författarskolan vid Lunds universitet. Delar av "Glas och aska" föddes där, men arbetet med debutromanen har skett från och till i tio år.
– Det är en berättelse som spänner över hundra år. Huvudberättelsen handlar om en kvinna som lever i olika länder genom krig och fred, genom nöd och bättre tider. Det finns också en berättare i modern tid, en yngre kvinna. Jag vill kalla det en episk roman.
Ann blev färdig lärare 1978. Hon arbetade först på högstadiet och sedan på gymnasiet, som lärare i svenska, engelska och tyska. Hon har även undervisat i litterär gestaltning.
– Jag är tjänstledig för tillfälligt, från gymnasiesidan på Komvux i Lund. Jag har varit lärare i svenska som andraspråk de senaste åren.
* Har du haft nytta av ditt läraryrke i arbetet med romanen?
– Det har jag förmodligen, men det är svårt att peka på exakt på vilket sätt. Men jag har ju arbetat med språk, litteratur och andras skrivande och mitt eget parallellt. Litteratur på gymnasiet är bland det roligaste som jag gjort i mitt läraryrke. Det går hand i hand på något sätt, att lära ut och samtidigt lära sig själv.
* Vilka är dina råd till andra lärare som också vill skriva?
– Man ska våga tro på det och lägga ner den tid som det kräver. Jag har tagit ledigt i omgångar. Det kanske är en djärv satsning, men skriver man måste man fortsätta och våga tro på sig själv. Det är bra om man hittar likasinnade själar. Författarskolan och att läsa litteraturvetenskap har gett mig jättemycket.