Mindre bokstyrd undervisning – mer verkstad. Då blir matematikundervisningen roligare och mer effektiv, tycker Anna Magnusson och Christina Terner som är lärare och matematikutvecklare i Varbergs kommun.
Vi har ju matte överallt! sa en pojke i Anna Magnussons tredjeklass häromveckan. Han tänkte på att mycket av det som barnen lärt sig syns i klassrummet. En vägg är täckt av fyrkantiga tavlor där barnen med hjälp av centikuber kan räkna arean, i en ask ligger färgglada stenar som gör det lättare att förstå algebra och geometri, en stegtallinje som visar tiotalsövergångar har fästs på golvet och i skåpen står några leksaksbilar som används för att mäta och jämföra vikt.
Anna Magnusson och Christina Terner, lärare på Almers skola respektive Vidhögeskolan i Varberg, är kommunens matematikutvecklare sedan två år. Ungefär en arbetsdag i veckan lägger de på att stödja de kollegor som vill ta till sig ett mer laborativt sätt att undervisa: det vill säga att genom praktiskt arbete med fysiskt material göra matematiken mer vardagsnära och lättare att förstå. De föreläser, medverkar i den nybildade lokala Smal-föreningen (Sveriges matematiklärarförening) och hjälper de skolor som vill inreda matematik-verkstäder. Men det nya sättet att tänka märks inte minst i arbetet med de egna klasserna.
–Jag tror inte att jag är en vanlig matematiklärare. Jag har valt bort att matteboken ska styra mig. Det är målen i kursplanen som styr mig och min undervisning, säger Anna Magnusson. Christina Terners mål är inte att eleverna ska ”räkna ut matteboken”. Att jobba efter målen och att lära eleverna att se mönster och strukturer i matematiken är viktigare, tycker hon.
– Jag plockar det jag behöver från böckerna, men jobbar laborativt för att stärka elevernas begreppsförståelse. Det gör det lättare att gå från det konkreta till det abstrakta.
– Jag vill ta upp begreppen och tydliggöra dem. Som nu när mina sexor ska jobba med area och omkrets, då får de jobba med Tangrampussel och Pentamino. Nu inspireras Christina Terner och Anna Magnusson själva av lärare som deltagit i deras studiecirklar. Som de lärare på Bosgårdsskolan i kommunen som tog hjälp av Barbie. Eleverna jämförde Barbies mått med en klasskompis fot och gjorde en skala av dockan i verklig storlek. Barbie Big blev 2,8 meter lång med ett halvmeter högt huvud och ett midjeomfång på 20 centimeter. Så kom en okrystad genusdiskussion in i klassrummet. Och matematiken kändes närmare och viktigare för många elever.
Undervisning utan skolböcker betyder inte att allt ska gå att ta på. En annan bra metod är att berätta, tycker Anna Magnusson.
– Barnen tycker det är roligt att höra fröken berätta och inte bara läsa innantill. När vi jobbar med tid berättar jag om tidmätning ur ett historiskt perspektiv, om babylonierna och hur de påverkat vår tidräkning.
– Eller så berättar jag om varför man mäter saker, om meterstaven som är inlåst i Paris. Små anekdoter som väcker intresse för det vi jobbar med. Sedan diskuterar vi enheter och så kan vi komma in på att gissa hur långt klassrummet är för att sedan mäta och jämföra, säger Anna Magnusson. Christina Terner använder de gamla grekerna för att förklara pi för sina åttondeklassare. Ett historiskt perspektiv kan öka intresse och göra det lättare att få elever att förstå varför matematik är viktigt, och att sluta tycka att matte är trist.
– Jag vill gärna att de ska få lust för matematik, säger hon.
– Eleverna tycker det är tråkigt för att det är svårt. Men egentligen är matematik att hitta mönster och strukturer. Det är inte så lätt om man sitter med en bok hela tiden. Christina Terner har arbetat som matematiklärare i tio år men lär sig fortfarande nya saker, både tillsammans med, och av sina elever.
– De kommer på saker som får mig att bli lycklig! Som en kille i åttan gjorde. Det ser du väl, att de har samma taxa, sa han och pekade på ett diagram med olika telefoniföretags avgifter. Han hade hittat mönstret, såg proportionaliteten. För honom var det en aha-upplevelse. Då blir jag som lärare så glad.